Ekofeminism är en social och politisk rörelse som betonar den gemensamma grunden för miljörörelsen och feminismen. Den som först sägs ha introducerat begreppet var den franska feministen Françoise d'Eaubonne i sin bok Le Féminisme ou la Mort från 1974. Hennes syfte med att skapa ordet var att publicera potentialen för miljörörelser, och att uppmuntra kvinnor att starta en ekologisk revolution. Hon förutspådde att revolutionen skulle skapa ett inspirerande förhållande mellan människan och naturen, män och kvinnor.[1]

I Sverige används begreppet bland annat inom Miljöpartiet. En som var väldigt tidig med de idéer som kännetecknar ekofeminismen är Elin Wägner, som sammanfattade sina tankar om kopplingen mellan ekologi, fred och kvinnors rättigheter i boken Väckarklocka från 1941.[2]

Ekofeminismens huvudtes är att det finns en koppling mellan förtryck av kvinnor och förtryck av naturen och djuren. Det ena leder till det andra, och vice versa.

Kända ekofeminister redigera

Böcker om ekofeminism redigera

Referenser redigera

  1. ^ Mouchang Yu & Yi Lei (2000). ”Ecofeminism: Intra-generational and intergenerational equity”. Environment and Development II. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924001422/http://www.eolss.net/sample-chapters/c13/e4-25-07-05.pdf. Läst 12 juni 2015. 
  2. ^ Hedström, Lotta (1 mars 2007). ”Introduktion till ekofeminism”. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923205357/http://www.cogito.nu/sites/default/files/languages/Ekofeminism%20Cogito.pdf. Läst 12 juni 2015. 

Externa länkar redigera