Eino Grön
finländsk sångare
Eino "Eikka" Grön, född 31 januari 1939 i Räfsö, Björneborgs stad, är en finsk sångare med en omfattande populär repertoar, mest känd som tangosångare.
Biografi redigera
Grön föddes på ön Räfsö utanför Björneborg, men flyttade tidigt till Palm Beach i Florida.[1]
Han spelade in sin första skiva 1958 och är en av Finlands mest kända populärmusiker. Han sjunger förutom tango även finsk schlager, jazz och andliga sånger.[2] Han har spelat in musik med argentinska tangomusiker och den finske jazzklarinettisten Antti Sarpila. Diskografin omfattar 28 studioalbum och flera samlingsskivor.
År 2001 fick Grön ta emot Finlands Lejons orden.
Diskografi redigera
Studioalbum redigera
- 1969: Tangoserenadi - Eino Grön laulaa
- 1971: Rakkaustarinoita
- 1971: Ikivihreä Eino Grön
- 1973: Eino Grön laulaa suomalaisia tangoja
- 1973: Eino Grön
- 1974: Hetki muistoille
- 1975: Meidän laulumme
- 1977: Hartaita lauluja
- 1977: Eino Grön mestareiden seurassa
- 1983: Merellä ja kotisatamassa
- 1984: Tangon kotimaa
- 1987: Bandoneon
- 1987: Eino Grön
- 1989: Mustarastas: Suomalaisia laulelmia
- 1990: Sininen ja valkoinen
- 1992: Sulle lauluni laadin
- 1992: Kotikirkkoni: Eino Grön laulaa Tuomaslauluja
- 1995: Kuinka kaunista on
- 1997: Vähemmän kiirettä, enemmän aikaa
- 1997: Unelmatangoja
- 1999: Sinut löysin uudestaan
- 2000: Romanttinen Eino Grön
- 2000: Lapsuusajan joulu
- 2002: Kotikirkkoni
- 2003: Yötuuli
- 2003: Antti Sarpila featuring Eino Grön: Swinging Christmas (vol. 3)
- 2004: Antti Sarpila meets Eino Grön: Swingin' n' Singin'
- 2007: Minun jouluni
Samproduktioner med Reijo Taipale redigera
- 1970: 16 tangoa
- 1973: 16 tangoa 2
- 1978: 16 tangoa (1978)
- 1978: Toiset 16 tangoa
Utmärkelser redigera
Förtjänsttecknet av Finlands Lejons orden, 6 december 1993[3]
Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden, 6 december 2001[3]
Finlands idrottskulturs förtjänstmedalj med förgyllt kors, 2002[4]
Riddartecknet av Finlands Vita Ros’ orden, 2010[5]
Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[6]
Krigsinvalidernas förtjänstkors[6]
Referenser redigera
- ^ ”Dual Citizen Grön”. Finn Times. 17 oktober 2011. Arkiverad från originalet den 7 april 2014. https://web.archive.org/web/20140407085849/http://finntimes.com/?p=756. Läst 10 juni 2013.
- ^ ”Eino Grön: "Minulla on ollut varjelusta"” (på finska). Seura. 13 december 2012. http://seura.fi/viihde/elavat-legendat/eino-gron-minulla-on-ollut-varjelusta/. Läst 10 juni 2013.
- ^ [a b] läs online, ritarikunnat.fi, läst: 3 mars 2024.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, okm.fi, läst: 3 mars 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, läst: 7 september 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Sauli Niinistö ja Jenni Haukio loivat toivoa Linnan juhlissa: "Suomen tulevaisuuden näkymä on vahva ja hyvä" – Katso upeat kuvat! (på finska), 12 december 2019, Elina Kirssi, läs online, läst: 3 mars 2024.[källa från Wikidata]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.