Einar Hedin
Einar Hedin, född 29 maj 1889 i Gävle, död 22 juli 1959 i Stockholm, var en svensk författare och arkivarie.
| Einar Hedin | |
| Född | 29 maj 1889[1][2] Gefle församling[1][2], Sverige |
|---|---|
| Död | 22 juli 1959[1][2] (70 år) Oscars församling[1][2], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Författare[1] |
| Föräldrar | Erik Alfred Hedin[1] Edith Wilhelmina Wahlström[1] |
| Redigera Wikidata | |
Einar Hedin var son till arkitekten Erik Alfred Hedin. Efter mogenhetsexamen i Gävle 1907 blev han student vid Uppsala universitet och avlade filosofisk ämbetsexamen och folkskollärarexamen 1913. Einar Hedin blev 1916 extraordinarie tjänsteman vid utrikesdepartementets pressavdelning och 1919 2:e arkivarie där. 1927 avlade han en filosofie licentiatexamen vid Uppsala universitet. Hedin blev 1928 tillförordnad och 1931 ordinarie förstearkivarie vid utrikesdepartementet och var 1949-1950 tillförordnad chef för departementets arkiv. Han erhöll 1953 kansliråds namn.
Einar Hedin författade ett flertal tidnings- och tidskriftsartiklar baserade på sin arkivforskning, främst om diplomatihistoria. Han var även en skicklig amatörviolinist och medlem i Mazerska kvartettsällskapet.
Källor redigera
Noter redigera
- ^ [a b c d e f g] Einar Hedin, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1860–2017, sjunde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2018, 18890529-053 Hedin, Einar Kansliråd, läst: 16 februari 2020.[källa från Wikidata]