Wikipedia

Einar Englund

finländsk kompositör

Einar Sven Englund,[8] född 17 juni 1916 i Ljugarn, Gotland, död 27 juni 1999 i Visby (folkbokförd i Finland vid dödsfallet[8]), var en finländsk tonsättare. Han var bror till Kaj och Dag Englund samt från 1958 gift med Maynie Sirén.

Einar Englund
FöddSven Einar Englund
17 juni 1916[1][2][3]
Ljugarn, Sverige
Död27 juni 1999[1][2] (83 år)
Visby ​eller ​Gotland
Medborgare iFinland
Utbildad vidKonstuniversitetets Sibelius-Akademi
Svenska normallyceum
SysselsättningKompositör[4][5], pianist, filmmusikkompositör
MakaMaynie Sirén
(g. 1958–1999)
BarnSorella Englund (f. 1945)
Irina Milan (f. 1947)
SläktingarKaj Englund (syskon)
Dag Englund (syskon)
Utmärkelser
Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1961)[6]
Frihetsmedaljens 1. klass[7]
Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[7]
Frihetsmedaljens 2. klass[7]
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Einar Englunds mor var svensk och fadern finländare. Strax efter födelsen flyttade familjen till Finland, först till Uleåborg och därefter till Helsingfors. Englund studerade piano vid Helsingfors musikinstitut under ledning av Ernst Linko och Martti Paavola, harmonilära för Leo Funtek och komposition för Selim Palmgren och Sune Carlsson. Han kompletterade även sina studier i USA under ledning av Aaron Copland.

Som tonsättare tog Englund intryck av bland andra Igor Stravinsky, Béla Bartók och Dmitrij Sjostakovitj. Englund verkade som lektor vid Sibelius-Akademin åren 1957–1981. Professorstitel erhöll han år 1976.

Einar Englund anses kanske främst vara en orkesterkompositör men hans genombrottsverk var hans pianokvintett som han komponerade 1941. Han vann stor popularitet under 1940-talet med sin första symfoni, även kallad Krigssymfonin (1946). Själv ute vid fronten under både vinter- och fortsättningskriget gav han röst till en generation som överlevt kriget och förlorat alla illusioner. Den andra symfonin, även kallad Koltrasten, komponerade han året därpå, 1947. Hans orkesteruvertyr Epinikia vann första pris i de finländska storspelen år 1947 och förlänades ett hedersomnämnande i kompositionstävlingen med anledning av olympiaden i London år 1948.

Karakteristiska drag i Englund verk är bland annat en dansant rytmik och rätt sträva harmonier, som i hög grad hjälpte det finländska musiklivet under 1940-talet att komma ur de rådande nationalromantiska tendenserna.

Englund hade under 1960-talet ett avbrott som symfoniker i protest mot tolvtonsteknikens dominans och de tidstypiskt ultramoderna och konstgjorda "barnkammarkonserterna". Han fortsatte dock att komponera kammarmusik under sin tystnad som symfoniker. Han var också verksam bland annat som musikkritiker vid Hufvudstadsbladet 1957–1976.

På 1970- och 1980-talet trädde han återigen in på arenan med flera symfonier och konserter för soloinstrument, börjande med tredje symfonin 1971. Sjätte symfonin för kör och orkester komponerade han år 1986 till aforismer av Herakleitos i översättningar av Pentti Saarikoski. Englund komponerade sammanlagt sju symfonier, varav den sista uruppfördes år 1988.

Till de senare verken hör också till exempel konserten för tolv celli från 1981. Förutom dessa verk komponerade Englund också bland annat två pianokonserter samt konserter för cello, violin, flöjt och klarinett.

Englund komponerade även musiken till filmen Den vita renen (Valkoinen Peura) år 1952, regisserad av Erik Blomberg. Englund belönades med en Jussistatyett för sitt arbete och filmen vann även samma år pris vid filmfestivalen i Cannes. År 1961 tilldelades Englund medaljen Pro Finlandia. År 2002 vann hans skivinspelning Kinesiska muren första pris vid festivalen Cannes Classical Awards.

Englund deltog i vinterkriget och fortsättningskriget och har i sina memoarer (I skuggan av Sibelius, 1997) betonade de traumatiserande krigsupplevelsernas inflytande på hans kompositionsstil. Han rörde sig modigt över sin tids cementerade genregränser, och var en ofta anlitad filmkompositör och även skicklig jazzmusiker.

Englund är gravsatt i Visby norra kyrkogårds minneslund.[8]

Verk redigera

Orkesterverk redigera

Symfonier redigera

  • Symfoni nr 1 Krigssymfonin (1946)
  • Symfoni nr 2 Koltrasten (1947)
  • Symfoni nr 3 Barbarossa (1971)
  • Symfoni nr 4 Nostalgiska för stråkar och slagverk (1976)
  • Symfoni nr 5 Sinfonia fennica (1977)
  • Symfoni nr 6 Aforismer för kör och orkester (1984)
  • Symfoni nr 7 (1988)

Konserter redigera

  • Cellokonsert (1954)
  • Pianokonsert nr 1 (1955)
  • Pianokonsert nr 2 (1974)
  • Violinkonsert (1981)
  • Flöjtkonsert (1985)
  • Klarinettkonsert (1991)

Övrig orkestermusik redigera

  • Epinikia, orkesteruvertyr (1947)
  • Valse Uralia, konsertvals till Anton Tjechovs skådespel Körsbärsträdgården (1951)
  • Fyra dansimpressioner, svit från baletten Sinuhe (1954)
  • Valkoinen peura (Den vita renen), konsertsvit (1954)
  • Svit från baletten Odysseus (1959)
  • Sinuhe, arrangemang för orkester (1965)
  • Serenad för stråkar (1983)
  • Festfanfar 1917 (1986)
  • Lahtis-fanfaren (1986)
  • Odéion, festivaluvertyr (1987)
  • Ciacona – Hommage à Sibelius (1990)

Kammarmusik redigera

  • Kvintett för piano och stråkar (1941)
  • Introduzione e capriccio för violin och piano (1970)
  • Divertimento Upsaliensis för kammarensemble (1978)
  • Sonat för violin och piano (1979)
  • Konsert för 12 celli (1980–1981)
  • De profundis, bleckblåsensemble (1980)
  • Cellosonat (1982)
  • Pianotrio (1982)
  • Pavane för violin och piano (1983)
  • Stråkkvartett (1985)
  • Opening Brass för 15 brassinstrument (1988)
  • Vivat academia, fanfar för brassorkester (1989)
  • Blåskvintett (1989)

Musik för soloinstrument redigera

  • Humoresque för piano (1935)
  • Introduzione e Toccata för piano (1950)
  • Preludium för piano (1955)
  • Sonatin nr 1 för piano (1966)
  • Notturno (Prelude) för, piano (1967)
  • Passacaglia för orgel (1971)
  • Marcia funerale för orgel (1976)
  • Panorama för trombon (1976)
  • Pianosonat nr 1 (1978)
  • Serenata elegiaco för violin (1979)
  • Pavane e Toccata för piano (1983)
  • Sonatin nr 2 Parisiskan för piano (1984)
  • Preludium & Fughetta för piano (1986)
  • Svit för solocello Viimeinen saari (1986)
  • Intermezzo för oboe (1987)

Körverk redigera

  • Chaconne för blandad kör (1969)
  • Hymnus Sepulcralis för blandad kör (1975)
  • Med herrarna i hagen för damkör (1977)
  • Rukkaset för damkör (1977)
  • Valvokaa för blandad kör (1980)
  • Merkkituli för manskör (1983)
  • Kanteletar-sviten för damkör (1984)

Baletter redigera

  • Sinuhe (1954)
  • Odysseus (1959)

Scenmusik redigera

  • Kinesiska muren, orkestersvit till Max Frischs skådespel (1949)

Filmmusik redigera

  • Omena putoaa (1952)
  • Valkoinen peura (1952)
  • Kaikkien naisten monni (1952)
  • …ja Helena soittaa (1952)
  • Yhden yön hinta (1952)
  • Kultaa ja kunniaa (1953)
  • Näkemiin Helena (1954)
  • Muistojen kisakesä 1952 (1954)
  • Rakkaus kahleissa (1959)
  • Ratkaisun päivät (1956)
  • Jokin ihmisessä (1956)
  • The Stranger (1957)
  • No Tomorrow (1957)
  • Verta käsissämme (1958)
  • Asessorin naishuolet (1958)
  • Äidittömät (1958)
  • Pojat (1962)
  • Preludes to Ecstasy (1962)
  • Ett fat amontillado (1963)

Utmärkelser redigera

[Redigera Wikidata]

Källor redigera

  1. ^ [a b] Internet Movie Database, läst: 15 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ Einar Englund, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ B.R.A.H.M.S., läst: 5 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Musicalics, läst: 5 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Suomen Leijonan Pro Finlandia -mitalin saajat 1944- (på finska), läs online, läst: 26 mars 2024.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d e f] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, läst: 26 mars 2024.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] Begravda i Sverige, CD-ROM v 1.00, Sveriges Släktforskarförbund 2009

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Einar_Englund&oldid=54553128”