Eero Erkko
Eero Erkko, född 18 maj 1860 i Orimattila, död 14 oktober 1927 i Helsingfors, var en finländsk tidningsman och politiker. Han var bror till J.H. Erkko, far till Eljas Erkko och farfar till Aatos Erkko.
Eero Erkko var redaktör för Keski-Suomi i Jyväskylä 1885-87, och grundade 1889 det ungfinska språkröret Päivälehti i Helsingfors, vars huvudredaktör han var 1890-1902. Under förtrycksperioderna i Finland var han en av ledarna för passivt motstånd, tvingades efter krav från Nikolaj Bobrikov att avgå som redaktör och gick i exil våren 1903. Han kom till USA, till Brooklyn där han verkade i Amerikan Kaiku fram till 1905, då han återvände till Finland och 1908 blev chefredaktör för Helsingin Sanomat, Päivälehtis efterföljare.
Erkko tillhörde Ungfinska partiets och sedan Framstegspartiets ledning, och återfanns på fem lantdagar från 1894. Han var riksdagsman 1907-18; socialminister 1918-19, kommunikationsminister 1919, samt handels- och industriminister 1919-20.
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[1]
Utmärkelser
redigera
Källor
redigera- Erkko, Eero i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)
Noter
redigera- ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.
- ^ Korkeimpien suomalaisten kunniamerkkien haltijat 1918–1969, Tietosanakirja-osakeyhtiö, 1970, s. 29, läs online.[källa från Wikidata]
Vidare läsning
redigera- ”Erkko, Eero”. Finlands författare 1809-1916. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. 1993. sid. 147. ISBN 951-717-714-3
- ”Erkko, Eero”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4195-1416928956801