Edvard Carleson

svensk politiker, justitieråd, riksdagsman och justitiestatsminister
För ämbetsmannen med samma namn, se Edvard Carleson (ämbetsman).

Edvard Henrik Carleson, i riksdagen kallad Carleson i Stockholm, född 16 november 1820 i Klockrike församling, Östergötlands län,[6] död 1 april 1884 i Klara församling, Stockholms stad,[7] var en svensk politiker, justitieråd, riksdagsman 1850–1865 och 1873–1884 samt justitiestatsminister från den 4 maj 1874 till den 11 maj 1875.

Edvard Carleson
Edvard Carleson 1904.jpg
Född16 november 1820[1][2][3]
Klockrike församling[1][2][3], Sverige
Död1 april 1884[1][3] (63 år)
Klara församling[3]
BegravdNorra begravningsplatsen[4]
kartor
MedborgarskapSverige
Utbildad vidUppsala universitet[3] Arbcom ru editing.svg
SysselsättningPolitiker[1][3], domare
Befattning
Auditör, Kalmar regemente (1842–1847)
Ledamot av Sveriges ståndsriksdag (1847–1866)[3]
Justitieråd i Högsta domstolen (1860–1874)[1]
Förstakammarledamot, Kalmar läns norra valkrets (1874–1884)[1][3]
Sveriges justitiestatsminister (1874–1875)[1]
Justitieråd i Högsta domstolen (1875–1884)[1]
Första kammarens vice talman (1878–1878)[5][3]
Politiskt parti
Inget[3]
Utmärkelser
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (1874)
Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1877)
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Edvard Carleson föddes på Valstad i Klockrike socken som son till godsägaren och överstelöjtnanten Jacob Carleson och Liboria Fredrica Leonora Harmens. Efter juridiska studier i Uppsala gjorde han karriär som jurist i bland annat Svea hovrätt och justitiestatsexpeditionen. Han var sedan justitieråd i Högsta domstolen 1860–1884 med undantag för det år då han på Oscar II:s begäran ryckte in som justitiestatsminister.

Som tillhörande adeln bevistade han ståndsriksdagarna från 1850. Han umgicks i liberala kretsar med blick för tidens frågor om religionsfrihet och näringsfrihet. Enligt De Geers memoarer understödde Carleson också representationsförslaget om tvåkammarriksdagen. Ministären Carlesons mindre vänliga hållning mot lantmannapartiet vållade dess fall. Carleson återgick till Högsta domstolen. 1873 valdes han av norra Kalmar läns landsting till riksdagens första kammare och fungerade i denna egenskap till sin död. Han var vice talman 1878. 1868–1874 var han ordförande för Nya Trollhätte kanalbolag.

Carleson gifte sig 1863 med Louise Arfwedson, med vilken han hade sex barn. Alice Habsburg var en dotterdotter. Han avled 1884 i Stockholm och är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[8]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h] Eduard Henrik Carleson, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 16402, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Klockrike kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VALA/00184/C/2 (1779-1824), bildid: C0016388_00105, sida 226, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 11 januari 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g h i j] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 2, s. 265, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABgc9Q, omnämnd som: Carleson i Stockholm, Eduard H, läst: 23 januari 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ Svenskagravar.se, omnämnd som: Carlesson, Edvard, läs online, läst: 24 januari 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Vem var det?, 1944, s. 239, läs onlineläs online, läst: 4 februari 2022, ”RIKSDAGENS FÖRSTA KAMMARE... Vice talmän. Carleson, Edvard 1878”.[källa från Wikidata]
  6. ^ Klockrike församlings födelse- och dopbok 1779–1824, s. 226
  7. ^ Klara församlings död- och begravningsbok 1874–1885, s. 240
  8. ^ SvenskaGravar
Politiska uppdrag
Företräddes av
Axel Adlercreutz
 Sveriges justitiestatsminister
1874–1875
Efterträddes av
Louis De Geer d.ä.
Företräddes av
Henrik Rosensvärd
 Första kammarens vice talman
1877
Efterträddes av
Pehr von Ehrenheim