Dvärgsnögås[2] (Anser rossii) är en nordamerikansk gåsart,[3] som namnet antyder en liten släkting till amerikanska snögåsen. Arten har påträffats i Europa, men de flesta fynd anses utgöras av rymlingar från fågelparker.

Dvärgsnögås
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
UnderfamiljAnserinae
SläkteAnser
ArtDvärgsnögås
A. rossii
Vetenskapligt namn
§ Anser rossii
AuktorCassin, 1861
Utbredning
Dvärgsnögåsens utbredningsområde, där orange betecknar häckningsområde, blått övervintringsområde och gult förekomst under flyttningen.
Synonymer
Chen rossii

Utseende redigera

Arten är vit förutom dess svarta vingtoppar. Den är till utseendet lik den vita fasen av snögås, men är uppskattningsvis 40 % mindre. En annan skillnad från snögåsen är att dvärgsnögåsens näbb är mindre i proportion till dess kropp och saknar ”svarta läppar”. Dvärgsnögås har liksom snögåsen en mörk fas, men den är extremt sällsynt.

 

Läten redigera

Dvärgsnögåsens läten liknar snögåsens, men är ljusare och hörs mindre ofta.[4]

Utbredning och systematik redigera

Dvärgsnögåsen häckar på tundran i arktiska Kanada och övervintrar mycket längre söderut på kontinenten i södra USA, ibland i norra Mexiko.[5] Dvärgsnögåsen är en sällsynt gäst i västra Europa, men hålls som parkfågel, varför det förekommer förrymda individer. I Sverige har dvärgsnögåsen påträffats vid 17 tillfällen, första gången i oktober 1995 vid Ottenby, Öland.[6] Ingen av dessa bedöms med säkerhet härröra från vilda fåglar.

Släktestillhörighet redigera

Tidigare placerades arten i släktet Chen tillsammans med de andra nordamerikanska gässen snögås och kejsargås. Genetiska studier från 2016 visar dock att arterna i Chen är inbäddade i Anser.[7] Följaktligen har dessa tre arter förts över till Anser.

Levnadssätt redigera

Honan ruvar de två till sex vita äggen medan hanen står i närheten och vaktar.[8] När hon lämnar boet täcker honan äggen med dun.[8] Dvärgsnögåsen är helvegetarian och äter gräs, säv, växtdelar och sädeskorn.[8]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 2,1 miljoner vuxna individer.[9]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn liksom dess engelska namn Ross's Goose hedrar Bernard Rogan Ross (1827–1874), en irländsk naturforskare och samlare av specimen tillika kommissionär för Hudson’s Bay Company i Kanada 1856-1871.[10]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2022 Anser rossii . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 68. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  6. ^ Dvärgsnögås, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  7. ^ Ottenburghs, J., H.-J. Megens, R.H.S. Kraus, O. Madsen, P. van Hooft, S.E. van Wieren, R.P.M.A. Crooijmans, R.C. Ydenberg, M.A.M. Groenen, and H.H.T. Prins (2016), A Tree of Geese: A Phylogenomic Perspective on the Evolutionary History of True Geese, Mol. Phylogenet. Evol. 102, 74-85.
  8. ^ [a b c] Ross's Goose Faktablad om dvärgsnögås på allaboutbirds.org
  9. ^ Partners in Flight. 2020. Avian Conservation Assessment Database Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera