Duse
- För andra betydelser, se Duse (olika betydelser).
Duse är en svensk adlig ätt.
| Adliga ätten Duse | |
 | |
| Ursprung | Östra härad, Småland, Sverige  |
|---|---|
| Stamfar | Måns Duss |
| Adlad | 8 augusti 1576 |
| Huvudman | Bengt Pärsson (Persson) Duse |
| Sveriges riddarhus | |
| Introducerad | Mellan 10 mars & 4 april 1625 |
| Grad | Adlig ätt nr 119 |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | 14 september 1992 |
| Svärdssidan | 14 september 1992 |
| Spinnsidan | Fortlever |
Lågfrälsesläkt härstammar från Småland, den äldste kända stamfader var Måns Duss, hövitsmannen mellan 1520–1521 för allmogen i Östra härad i Småland Hans sonson, Bengt Pärsson (Duse) (död 1618), adlades med adligt stånd och sköldemärke den 9 juli, år 1576 på Stockholms slott av Johan III. Ätten introducerades genom lottning mellan 10 mars och 4 april, år 1625 under nuvarande nummer 119 med namnet Duse.
Ätten uppflyttades den 3 november, år 1778 i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen, Bengt Duses avkomlingar i femte led, ryttmästaren Samuel Duse (1684-1720) och Jonas Adam Duse (1691-1720), bildade ättens båda huvudgrenar. Den första grenen dog troligen ut på 1820-talet och andra utgick på svärdssidan den 14 september, år 1992 men fortlever på spinnsidan.
En stor mängd personer, särskilt i Småland, har burit namnet Duse och även hävdat tillhörighet till den adliga ätten, vilket dock ej kunnat styrkas.[1]
Vapen beskrivning redigera
Bengt Pärsson (Duse) erhöll 1575 med en duva av silver i ett blått fält som sköldemärke. Duvan i skölden är vänd åt sinister sidan, vilket heraldiskt sett är bakvänt i synnerhet som duvan i i hjälmprydnaden är normal vänd. Att hjälm att vänd mot betraktaren spär på disharmoni ännu mer. I vapen målning är namnet skrivit i plural, DVSAR.[2]
Blasonering redigera
| ” | een försölfradt duffwa wtj ett blåt fieldh, Item een öpen tornere hielm i krantzen och hielm teket huit och blåt, der Åffwan wppå och een försölfrat dufwa, så att alle och alle hans Ächta barn och efter kommande arfwingar samme skiöldh och Skiöldmerke. | „ |
| – Sköldebrevsavskrifter, RHA, 02:025, (1576-08-09).
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-09-21. | ||
Källor redigera
- ^ ”Duse”. Minerva. Riddarhuset. 2019. https://minerva.riddarhuset.se/att/duse/. Läst 30 november 2023.
- ^ Bäckmark, Magnus (11 september 2019). Riddarhusets vapensköldar. Band I. Riddarhuset. sid. 122-123. ISBN 9789151914473. https://www.riddarhuset.se/webbutik/bocker-och-tidskrifter/riddarhusets-vapenskoldar-utan-kassett/. Läst 30 november 2023