Draize irritationstest
Draize irritationstest, eller kort och gott Draizetest, är ett medicinskt test som utformades 1944 av de amerikanska toxikologerna John H. Draize och Jacob M. Spines.[1] vid den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten United States Food and Drug Administration (FDA). Det utvecklades ursprungligen för att testa kosmetika, där 0,5 ml eller 0,5 gram av testsubstansen applicerades på försöksdjurets öga eller hud under en tidsperiod, innan det sköljdes bort och effekterna studerades.[2]
Försöksdjuren observeras i upp till 14 dagar efter exponeringen. Vid hudtester gäller det hudrodnader och ödem och vid ögontester rodnader, svullnad, sår, blödningar, grumlighet och blindhet. Testdjuren är vanligtvis albino kaniner, men även andra djur används, till exempel hundar.[3]
Efter exponeringen avlivas försöksdjuren om skadorna blivit stora. Övriga försöksdjur ”återanvänds” efter en viloperiod som ska garantera att tidigare försök inte ska påverka det nya försöket.[4]
Kritiken mot testmetoden redigera
Draizetesterna är kontroversiella. Resultatet varierar och kritiker kallar dem ovetenskapliga eftersom det finns skillnader mellan kaniners och människor ögon och utvärderingen är subjektiv. Testandet fortsätter emellertid eftersom Draizetestet anses vara det bästa som finns än så länge. Djurrättsorganisationer pekar också på den grymhet försken innebär för testdjuren. Forskning pågår för att hitta tillförlitligare testmetoder[5][6]
På grund av kritiken har Draizetesterna minskat i omfattning och försöksdjuren exponeras för allt lägre doser av testämnena. Tillverkare av medicinska produkter följer dock den internationellt accepterade standarden, ISO 10993, som beskriver vilka tester för olika typer av produkter. Standarden förespråkar alltjämt Draize irritationstest, och ungefär 5 000 kaniner används årligen i sådana tester (2015).[6]
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 2 augusti 2016.
Noter redigera
- ^ Monica Engebretson (16 januari 2014). ”Seventy Years Is Enough: It’s Time to Put the Draize Test Out of Its Misery” (på engelska). The Huffington Post. http://www.huffingtonpost.com/monica-engebretson/draize-test_b_4604940.html. Läst 13 augusti 2016.
- ^ Larry Carbone (17 juni 2004) (på engelska). What Animals Want: Expertise and Advocacy in Laboratory Animal Welfare Policy. Oxford University Press, New York. sid. 63. ISBN 978-0-19-516196-0. http://ukcatalogue.oup.com/product/9780195161960.do
- ^ K. R. Wilhelmus (2001). ”The Draize eye test” (på engelska). Survey of Ophthalmology 45 (6): sid. 493-515. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11425356#. Läst 13 augusti 2016.
- ^ ”Animals in Product Testing” (på engelska). National Anti-Vivisection Society. Arkiverad från originalet den 16 maj 2006. https://web.archive.org/web/20060516043819/http://www.navs.org/site/PageServer?pagename=ain_pt_animal_tests. Läst 13 augusti 2016.
- ^ ”Rabbits: Blinded for Beauty” (på engelska). Human Society International. http://www.hsi.org/issues/becrueltyfree/facts/blinded_rabbits.html. Läst 13 augusti 2016.
- ^ [a b] ”Forskningsanslag - 12 forskningsprojekt får anslag 2016; Kristina Fant vid SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut ska utvärdera en djurfri metod att mäta medicinska produkters hudirriterande potential. Målet är att få testmetoden införd i en internationell standard så att den kan användas istället för djurtester vid registrering av medicinska produkter.”. Hemsida för Forska utan djurförsök. http://forskautandjurforsok.se/om-oss/vad-gor-forska-utan-djurforsok/forskningsanslag/. Läst 13 augusti 2016.