En ledbuss, ledvagn eller dragspelsbuss är en längre buss som är uppdelad i två eller flera sammanfogade segment.

Låggolvsledbuss av märket Irisbus i Paris, 2004.

Det är främst längre bussar som ledas, men det finns även kortare ledbussar, dock alltid minst 12 meter. Bussen ledas så att den är böjlig nära mitten. Runt den leden sitter ett dragspelsliknande väderskydd för att passagerarna ska kunna passera mellan bussens främre och bakre del utan att väder och vind påverkar. Vissa ledbussar har även sittplatser i leden.

AnvändningRedigera

Ledbussar används mest i stadstrafik, och då oftast i större städer. Främst används ledbussarna på linjer med många passagerare, där kortare bussar har för få sittplatser. Däremot förekommer sällan ledbussar på långa sträckor på landsbygden mellan städer, eftersom de anses för bullriga för att köra på landsväg.

I många större städer används ledbussar - och vissa fall dubbelledbussar med två "dragspel" - på stombusslinjer och andra linjer där resandeunderlaget är stort. Det förekommer också att ledbussar används på landsortslinjer i resandetäta områden.

VarianterRedigera

Dragande ledbussar, så kallade "pullers"Redigera

 
Ledbuss i Szczecin av typen Volvo B10M med mittmotor och drivning på den första enhetens bakaxel.

Denna konstruktion innebär att motorn är placerad i fronten eller mellan den första och andra axeln, dock alltid framför leden och driver den axel som är framför och närmast leden, och liksom drar fram fordonet, därav att de kallas "pullers", efter engelskans pull som betyder (att) dra. Denna konstruktion är den ursprungliga konstruktionen för ledbussar och var vanlig hos många busstillverkare som tillverkade ledbussar åtminstone fram till 1980-talet. Fördelen är att den är billigare och enklare att tillverka, samt att viktfördelningen och väghållningen generellt sett blir bättre hos än ledbussar med motorn längst bak. Nackdelarna är främst att motorkonstruktionen vanligtvis gör att det ej går att ha lågt golv i de främre delarna av bussen. Även om det har funnits bussar såsom Volvo B9S som har motorn monterad vid sidan om och med låga insteg, så har dessa aldrig varit helt kommersiellt gångbara jämfört med låggolvsledbussar med motorn längst bak. Mycket för alla speciallösningar som har behövts för att det ska finnas plats bredvid motorn, såsom takmonterad kylare, vilket har gjort att dessa bussar bland annat har blivit dyra i service.

Påskjutsledbussar, så kallade "pushers"Redigera

 
Låggolvsledbuss av pushertyp av märket MAN.
 
Lågentréledbuss av pushertyp av märket Scania, som på grund av ishalka glidit in på fel körbana i Mälarhöjden.

Denna konstruktion innebär att motorn är monterad längst bak i det bakre överhänget och driver de bakersta hjulen och liksom skjuter fram fordonet, därav smeknamnet "pushers", efter engelskans push som betyder skjuta på. Denna konstruktion blev vanlig under 1980-talet i Europa och innebar i början framförallt en lägre ljudnivå i bussen jämfört med bussar med motorn i mitten eller fram. I början av 1990-talet, då de första låggolvsledbussarna kom, hade dessa bakmonterad motor för att möjliggöra ett lågt golv i de främre delarna som annars skulle ha varit högre på grund av drivlinan. Sedan 2011, då Volvo lade ner sitt mittmotorkoncept, är samtliga låggolvsbussar med en led som säljs i Europa av typen pusher. Bussar med denna konstruktion har dels hydraulik i leden som bromsar upp den och dels ett system som sänker motorns varvtal oavsett gaspådrag vid kurvtagning för att bussen inte ska vika sig. De har dock en inbyggd instabilitet då mycket vikt hamnar på det bakersta hjulparet och mindre på de två främre och även att drivningen hamnar bakom leden gör att de kan bli svårkörda vid halt väglag, trots moderna antisladdsystem.

Under 2010-talet har bussar med fyrhjulsdrift börjat utvecklas, dessa har då drivning på andra och tredje axeln (6x4) för att undvika fällknivseffekt. Två exempel är Van Hool Eqxui.City 18[1] och MAN Lion's City 18E.[2]

DubbelledbussarRedigera

VanHool har en dubbelledbuss med DAF-motor som bygger på B9S, och i Brasilien finns ett antal karosstillverkare, till exempel Busscar Ônibus och Neobus, som bygger dubbelledbussar på Volvo-chassier. Det finns även andra tillverkare av dubbla ledbussar, men dessa är oftast eldrivna eller har någon kombination av el och förbränningsmotordrift, vilket gör att (förbrännings-)motorerna i dessa tar mindre plats och kan placeras lite varsomhelst framför lederna.

Dubbelledbussar finns i några storstäder i Sydamerika. Staden Curitaba i Brasilien var pionjär för Bus Rapid Transit-system med dubbelledbussar. I Göteborg rullade det 2006-2020 några sådana med särskilt tillstånd, på stombusslinjen 16. De sista av dessa ersattes årsskiftet 2020/2021 av 21-meters boggiledbussar av typen Mercedes-Benz CapaCity.[3] Dubbelledbussar trafikerar sedan 1 juni 2014 Malmöexpressen,[4] en linje som utgörs av tidigare linje 5 och en del av linje 8 inom Malmös stadstrafik. Femton bussar köptes in och kapaciteten är 1 100 passagerare per timme i vardera riktningen.[5]

 
Dubbelledbuss i Brasilien.

Andra varianterRedigera

Ledbussar kan även vara elektriska trådbussar eller i vissa fall turistbussar. Det förekmmer också dubbeldäckade ledbussar.

I Luzern och Zürich i Schweiz finns dubbelledade trådbussar.

Kombibussen är en buss för både passagerar-och godstrafik, där godsutrymmet är placerat i bakdelen.

Externa länkarRedigera

nyteknik.se - så funkar påskjutsledbussarna

ReferenserRedigera