Wikipedia

Douglas Haig, 1:e earl Haig

(Omdirigerad från Douglas Haig)

Douglas Haig, 1:e earl Haig av Bemersyde, född 19 juni 1861 i Edinburgh, död 28 januari 1928, var en brittisk arméofficer och fältmarskalk under första världskriget.

Douglas Haig, 1:e earl Haig
Douglas Haig, 1:e earl Haig, 1917.
Född19 juni 1861[1][2][3]
Charlotte Square[4], Storbritannien
Död29 januari 1928[5][2][3] (66 år)
Princes Gate[4]
BegravdDryburgh Abbey[4]
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidBrasenose College[4]
Clifton College[4]
Royal Military College, Sandhurst
Edinburgh Collegiate School
SysselsättningPolitiker[6], arméofficer
Befattning
Ledamot av Brittiska överhuset
MakaDorothy Maud Vivian
(g. 1905–)[7][8]
BarnLady Alexandra Haig (f. 1907)[9][7]
Lady Victoria Haig (f. 1908)[9][7]
George Douglas Haig, Earl Haig (f. 1918)[10]
Irene Astor, baronessa Astor av Hever (f. 1919)[7]
FöräldrarJohn Haig[9][7]
Rachel Mackerras Veitch[9][7]
Utmärkelser
Se lista
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Haig blev 1885 officer vid 7:e husarregementet, deltog som generalstabsofficer med utmärkelse i kriget i Sudan 1898 och blev major 1899 och sändes samma år till Sydafrika.

Under andra boerkriget tjänstgjorde han först som generalstabsofficer vid general Bullers stab, därefter som stabschef i kavalleridivisionens stab under general John French och slutligen som chef för en grupp mobila kolonner. 1901 blev han överstelöjtnant och chef för 17:e lansiärregementet. 1903 överste och kavalleriinspektör vid brittisk-indiska armén och 1904 generalmajor.

År 1906 återkallades han till England där han blev chef vid krigsministeriet och tog verksam del i arméns omorganisation. År 1909-1912 verkade han som generalstabschef i Indien och blev därefter befälhavare över garnisonen i i Aldershot.

Första världskriget redigera

Vid första världskrigets utbrott blev han chef för 1:a armékåren, som han under French förde vid slaget vid Mons, slaget vid Marne, slaget vid Aisne och första slaget vid Ypres. I november 1914 utnämndes han till general. När brittiska armén i början av 1915 delades i två arméer, erhöll Haig befälet över 1:a armén, som han förde i slaget vid Neuve Chapelle, slaget vid Festubert och slaget vid Loos.

Haig efterträdde i december samma år French som högste befälhavare över de brittiska stridskrafterna på västfronten, vilket befäl han sedan utövade till krigets slut. Med undantag av tiden för de allierades våroffensiv 1917, då han tillfälligtvis ställdes under Robert Nivelle, förde han detta befäl självständigt ända till 4 april 1918, då Ferdinand Foch blev överbefälhavare över de allierades arméer. Tidtals ställdes även franska högre truppförband under Haigs befäl. I januari 1917 utnämndes han till fältmarskalk. Efter krigets slut blev Haig (1919) överbefälhavare över stridskrafterna i hemlandet, men avgick efter några månader (1920) på grund av tjänstens indragning.

Som belöning för gjorda tjänster åt fäderneslandet upphöjdes han 1919 till earl Haig av Bemersyde (i grevskapet Roxburgh i Skottland) och erhöll av parlamentet 100 000 pound sterling i statsgratifikation. Haig utgav Cavalry studies (1907).

Eftermäle redigera

Haig har varit föremål för debatt om hur hans roll och militära ledarskap under kriget ska ses av eftervärlden.[11] Synen på Haig skiljer sig åt mellan historiker. Haig anklagas bland annat för att ha accepterat höga förluster som inte ledde fram till genombrott på slagfälten. Han ska inte heller ha insett de nya moderna vapnens inverkan på krigföringen. De höga brittiska förlusterna i människoliv gav honom öknamnet "Butcher Haig" och "Butcher of the Somme" efter det blodiga slaget i Somme under första världskriget. Haig är trots segrar i första världskriget en av de mest kontroversiella militära ledarna i Storbritanniens historia.[12]

Haig var en av grundarna till Royal British Legion och dess ordförande fram till sin död. 1920 var han med och initierade Poppy appeal till minne av de stupade i världskriget.[12] Organisationens säte bär namnet Haig House.[13][14]

Utmärkelser redigera

[Redigera Wikidata]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Douglas Haig, 1st Earl Haig, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Find a Grave, Douglas Haig, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e] Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004.[källa från Wikidata]
  5. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Хейг Дуглас”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d e f] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  10. ^ Union List of Artist Names, 4 mars 2015, läs online, läst: 22 maj 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ http://www.thestudentroom.co.uk/showthread.php?t=391699
  12. ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130127014103/http://www.nam.ac.uk/exhibitions/online-exhibitions/britains-greatest-general/douglas-haig. Läst 18 november 2012. 
  13. ^ http://www.britishlegion.org.uk
  14. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 22 november 2012. https://web.archive.org/web/20121122062529/http://www.britishlegion.org.uk/media/7750/about_the_legion.pdf. Läst 18 november 2012. 
  15. ^ Page 2075 | Supplement 29486, 22 February 1916 | London Gazette | The Gazette, The London Gazette (på engelska), 29486, 22 februari 1916, s. 2075, läs onlineläs online, läst: 8 maj 2023.[källa från Wikidata]

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Douglas_Haig,_1:e_earl_Haig&oldid=54493240”