Domarboken (förkortat Dom) är en bok i judendomens Neviim ("profeterna") och kristendomens Gamla Testamente. Boken har fått sitt namn av att den sammanfattar den period i Israels historia efter Josuas död då landet styrdes av så kallade domare. Den siste domaren som nämns i boken är Simson.

Domarboken
Gideon väljer ut soldater till sin armé.
Judisk indelningNevi'im
Kristen indelningGamla Testamentet
Kanonisk inomJudendomen och kristendomen
Författare och datering
OriginalspråkHebreiska
Innehåll
Huvudsaklig genreHistoria/myt
Antal kapitel21
Beskriven tidsperiodca. 1400–1100 f.Kr.
Framträdande personerDebora
Barak
Gideon
Jefta
Simson

Begreppet "domare" kan betraktas som något missvisande. Snarare är begreppet "hövding" mer korrekt, eftersom det ligger närmare de olika namngivna personernas roller i Domarbokens berättelser.

Teologiskt visar Domarboken hur Israels folk led och förtrycktes när de glömde att följa Gud. När de däremot lyssnade till de domare som Gud sände nådde de framgång i strider med grannfolken, och kunde leva i större frihet och välmående.

Domarbokens femte kapitel kallas Deboras sång eller Deborasången. Det anses vara det äldsta textmaterialet i hela Bibeln. Språket är uråldrigt och exegeter är till och med osäkra på grammatiska former som används i texten.

Israels styre under domartiden redigera

kursiv stil anger perioder då folket var kuvat av något av grannfolken

Se även redigera