Dnepr
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
- För staden med samma ukrainska namn, se Dnipro.
Dnepr, Dnjepr eller Dnipro (ryska: Днепр; belarusiska: Дняпро, Dnjapro; ukrainska: Дніпро́, Dnipro) är en flod i östra Europa. Den är cirka 2 280 kilometer lång, vilket gör den till Europas fjärde längsta flod (efter Volga, Donau och Ural). Avrinningsområdet är cirka 503 000 km² och medelflödet vid mynningen 1 605 m³/s.[1] Huvuddelen av floden flyter genom Ukraina, men den rinner upp på Valdajhöjderna och väsentliga delar flyter genom Ryssland och Belarus. Floden mynnar i Dnipro-Buh-estuariet i norra Svarta havet. Under antiken var det grekiska namnet på floden Borysthenes. Árheimar, goternas huvudstad, låg vid Dnepr, enligt Hervarar saga.
| Dnepr | |
| Flod | |
 Avrinningsområdet i ljusbrunt, ljusgrönt och ljusgult.
| |
| Längd | 2 280 km |
|---|---|
| Flodbäcken | 503 000 km² |
| Vattenföring | |
| - medel | 1 605 m³/s |
| Geonames | 565896 |
Redigera
Dnepr är viktig för transporten och ekonomin i Ukraina. Flodens lopp har försetts med stora fartygsslussar, som tillåter fartyg på upp till 270 x 18 meter att få tillgång till hamnen i Kiev. Floden används även av passagerarfartyg, och flodtransporterna på floderna Donau och Dnepr har de senaste årtiondena befunnit sig i tillväxt.
Norr om Kiev får Dnepr sitt vatten från Prypjatfloden. Denna farbara flod sammanlänkar Dnepr-Bug-kanalen med den polska floden Västra Bug. Historiskt sett har en koppling till västeuropeiska vatten alltid varit möjlig, men en övergång utan båtsluss nära staden Brest har medfört ett avbrott i den viktiga internationella vattenvägen. De politiska relationerna mellan Västeuropa och Belarus ger inte heller mycket hopp för en nyöppning av denna transportlänk.
VattenkraftRedigera
Floden är längs sitt lopp genom Ukraina kraftigt exploaterad med vattenkraftverk och tillhörande vattenmagasin, tillkomna inte minst för Sovjetunionens industri. De drivs idag av det statliga Ukrhydroenergo.[2]
Dneprs vattenkraftverk med tillhörande magasin, i ordning från källa till utlopp:
- Kievs vattenkraftverk, byggt 1960–1964, med Kievsjön
- Kanivs vattenkraftverk (1963–1975) med Kanivreservoaren
- Krementjuks vattenkraftverk (1954–1960) med Krementjukreservoaren
- Mellersta Dnipros HES (Середньодніпровська ГЕС) (1956–1964) med Kamjanskereservoaren (tidigare Dniprodzerzjynskreservoaren)
- DniproHES, vid Zaporizjzja, med Dniproreservoaren, byggdes 1927–1932 i samband med Sovjetunionens första femårsplan, då med en produktion på 558 MW. Under andra världskriget totalförstördes kraftverket. Det återuppbyggdes 1948 med hjälp av lägerfångar från Gulag och kapaciteten ökade därefter till 750 MW.
- Kachovka vattenkraftverk, färdigställt 1956, med Kachovkareservoaren
Större orter längs DneprRedigera
- Dorogobuzj, Ryssland
- Smolensk, Ryssland
- Orsja, Belarus
- Sjkloŭ, Belarus
- Mahiljoŭ, Belarus
- Bychaŭ, Belarus
- Rahatjoŭ, Belarus
- Zjlobin, Belarus
- Retjytsa, Belarus
- Kiev, Ukraina
- Kaniv, Ukraina
- Tjerkasy, Ukraina
- Krementjuk, Ukraina
- Kamjanske, Ukraina
- Dnipro, Ukraina
- Zaporizjzja, Ukraina
- Marhanets, Ukraina
- Nikopol, Ukraina
- Nova Kachovka, Ukraina
- Cherson, Ukraina
BiflödenRedigera
ReferenserRedigera
- ^ United Nations Environment Programme Arkiverad 24 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ About us, Ukrhydroenergo. Läst 23 oktober 2022.
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör Dnepr.
