Wikipedia

Djurgårdsvarvet

Djurgårdsvarvet är ett skeppsvarv vid Djurgårdsstaden på Djurgården i Stockholm, grundat på 1860-talet och ersatte då det så kallade Lothsackska skeppsvarvet från 1712. Efter att åren 1979–2010 ha förfallit, påbörjades omfattande renoveringar 2007[1] på initiativ av bland andra Kungliga Djurgårdsförvaltningen och den ideella föreningen Stockholms sjögård. Efter genomförd upprustning är skeppsvarvet ett centrum för renoveringar och underhåll av klassiska träbåtar, samt mötesplats för äldre båtkultur.

Djurgårdsvarvet
New Djurgarden shipyard and Oaxen Restaurant - Stockholm.jpg
Nya Djurgårdsvarvet
HuvudkontorSverige Stockholm, Sverige
Historik
Grundat1712 (Lothsackska varvet)
1860-tal (Nya Djurgårdsvarvet)
Övrigt
Webbplatswww.nyadjurgardsvarvet.se

Historik redigera

Se även: Apotekshuset, Djurgården och Järnvågshuset

Lothsackska skeppsvarvet redigera

 
Lothsackska varvet på kvarteret Trihörningen (No VI), 1736.
 
Kvarteret Trehörningen 1863.

Djurgårdsvarvets föregångare anlades 1712 av Johan Lampa. År 1735 köpte Ephraim Lothsack varvsområdet i dåvarande kvarteret Trihörningen som låg lite längre västerut vid dagens Gröna Lund. Under honom upplevde varvet en blomstringsperiod.[2] Två stenbyggnader uppfördes: en bostad för varvets chef Ephraim Lothsack 1741, senare kallat Apotekshuset, och ett hus för varvskontor och bostäder även kallat Räntmästarhuset tillkom 1769. Inredningen på varvsägarbostadens övervåning utfördes på 1760-talet av skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman.[3]

Här byggdes och reparerades hundratals fartyg. Kung Gustav III:s skepp Amphion, som utgjorde hans högkvarter i Finland under Ryska kriget 1788-90, byggdes på Djurgårdsvarvet och när Fredrik Henrik af Chapmans ostindienfarare Gustav III löpte av stapelbädden var både kungen, drottningen och änkedrottningen närvarande.

Efter Lotsacks död 1743 drevs varvet av dennes änka Juliana Brandel. Hon gifte sig sedermera med rådmannen och blivande borgmästaren Gustaf Kierman (1702–1766). Under honom fick varvet ett nytt uppsving. Därefter ägdes varvet av intressenter tillhörande bland annat handelshusen Grill och Küsel. Bland varvets nya ledare fanns även skeppsbyggaren af Chapman.

Från 1800-talets början och fram till sin död 1833 ägdes varvet av grosshandlaren John Burgman. Han drev varvet i kompanjonskap med sin svärson grosshandlaren Adolf Fredholm och bekostade bygget av en skola för varvarbetarnas barn (dagens Djurgårdskyrkan). Efter svärfaderns död blev Fredhom ensamägare till varvet som var i familjens ägo fram till mitten av 1860-talet.[4]

Efterhand blev dock varvet för litet för produktionen av större fartyg och 1862 lades varvet ned. Därefter användes området för stadens järnvåg som flyttats hit från Järngraven på Södermalm. På varvsområdet kom senare Gröna Lund att anläggas.[5] Det äldre kvartersnamnet Lodsachska varvet på Gröna Lunds område påminner än idag om Lothsack.

Nya Djurgårdsvarvet redigera

Öster om detta område låg Grönland, en herrgård med tillhörande byggnader. Då Stockholms Ångslups AB bildades på 1860-talet kom man att anlägga en uppläggningsplats med reparationsverkstad för sina fartyg här. Senare förekom även viss ombyggnad av fartyg på platsen, som fick namnet "Nya Djurgårdsvarvet".[5] Fram till 1970-talet byggdes bland annat sjöräddningskryssare här, men sedan förföll området med fallfärdiga byggnader och en ihopsjunken kajanläggning. När Waxholmsbolaget lämnade varvet tog Arne Timmerling [6] över slipen och utförde renoveringar och reparationer under namnet Djurgårdsvarvet. Djurgårdsvarvet heter sedan 2006 Shipsforsale Sweden AB och har i dag enbart verksamhet inom köp- och försäljning av fartyg.

Historiska bilder redigera

  •  
    Gamla Djurgårdsvarvet sett från Kastellholmen, 1820-tal.
  •  
    Ångslupen Jupiter på Nya Djurgårdsvarvet, omkring 1900.
  •  
    Ångslopar i Nya Djurgårdsvarvet någon gång mellan 1910 och 1925.
  •  
    Djurgårdsvarvet och Djurgårdsstaden 1928.

Upprustning redigera

På 1980-talet fanns det planer på att riva hela varvet och bygga nio våningar höga bostadshus på platsen, men planerna förverkligades inte och finanskrisen kom emellan. Istället beslöts efter starka protester mot exploateringen av området att varvet skulle bevaras och rustas upp. Upprustningen pågick 2007–2012. Flera av de äldre byggnaderna har renoverats och den gamla skorstenen som revs 2006 har återuppbyggts. Det renoverade varvet fungerar bland annat som ett centrum för träbåtsrenovering.[7]

Bilder, varvets upprustning redigera

  •  
    Djurgårdsvarvet före upprustningen, december 2007.
  •  
    Nya kajanläggningar under uppförande, juli 2010.
  •  
    Varvsområdet, juli 2010.
  •  
    Varvsområdet, juli 2010.
  •  
    Gamla slipskjulet, januari 2011.
  •  
    Del av kajanläggningen före upprustningen, augusti 2011.
  •  
    Gamla slipskjulet ombyggt till lyxrestaurangen Oaxen krog, april 2014.
  •  
    Nya Djurgårdsvarvet i färdigt skick, september 2018.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Djurgårdsvarvet på Fahlander Arkitekters webbplats. Läst 2018-09-22.
  2. ^ “Djurgårdshwarfwet, å en Kongl. Amiralitets-Krigsmanscassan tillhörig plats, på den afstängda delen af Waldemarsön, der kronans hwarf är beläget, innehades förut af Bryggaren Lampa. Åbyggnaden köptes, 1735, af Köpmannen Losack, som fick transport på platsen, emot tomtörens erläggande, der ett skeppswarf anlades, som kallades, än Losaks, än Kjerrmans, efter särskilda egare, än Djurgårdshwarfwet, efter dess belägenhet. Der äro åtskilliga nya skepp byggda och flera handels-fartyg iståndsatta.” (ur Stockholms Stads Historia, från stadens anläggning till närwarande tid, utgiven av Nils Lundequist på Zacharias Hæggströms förlag 1828)
  3. ^ RAÄ:s bebyggelseregister: DJURGÅRDEN 1:31-32 OCH 1:35 BELLMANSHUSET, LÅGA LÄNGAN OCH MJÖLNARGÅRDEN.
  4. ^ Björn Hasselblad; Monica Eriksson (1982). Djurgårdsvandringar: villor och andra sevärdheter på Södra och Norra Djurgården: en introduktion till Kungl. Djurgården. Stockholm: Kungliga Djurgårdens förvaltning. sid. 27. Libris 7791397. ISBN 91-970418-0-7 
  5. ^ [a b] ”Nya Djurgårdsvarvet, historik”. Arkiverad från originalet den 13 april 2016. https://web.archive.org/web/20160413182455/http://www.nyadjurgardsvarvet.se/historia/. Läst 9 juli 2016. 
  6. ^ Robert Aschberg (10 mars 2007). ”Arne - en mäklare man kan lita på”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/robertaschberg/article10898517.ab. Läst 1 januari 2010. 
  7. ^ Eva-Karin Gyllenberg (15 november 2009). ”Djurgårdsvarvet väcks till liv igen”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 19 december 2009. https://web.archive.org/web/20091219020259/http://www.dn.se/sthlm/djurgardsvarvet-vacks-till-liv-igen-1.994757. Läst 1 januari 2010. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Djurgårdsvarvet&oldid=51654169”