Division I i ishockey 1990/1991

Division I
Säsong	1990/1991
Vinnare	Björklöven (Division I Norra); Vita Hästen (Division I Västra); Huddinge (Division I Östra); Team Boro (Division I Södra)
Uppflyttade	Bofors IK; Borås HC; HC Dobel; Helsingborg HC; IK Nyköping Hockey; Roma IF; Tegs SK
Nedflyttade	Avesta BK; Falu IF; Karlskrona IK; Osby IK ; Sollefteå HK; Östersunds IK; IFK Lidingö (på egen begäran); Linköpings HC (p.g.a. ekonomi)
	← 1989/1990 1991/1992 →

Division I i ishockey 1990/1991 var säsongens näst högsta ishockeyserie i Sverige. Den spelades i fyra grundserier från vilka de bästa lagen gick vidare till Allsvenskan där de mötte de två sämsta lagen från höstens Elitserie. Övriga lag i grundserierna gick vidare till fortsättningsserierna. De två bästa lagen i Allsvenskan spelade final och vinnaren fick en plats i Elitserien nästa säsong. Lag 3–8 från Allsvenskan samt de två bästa lagen från respektive fortsättningsserie gick vidare till Playoff. De tre vinnande lagen från Playoff samt förloraren av den allsvenska finalen spelade kvalserie om en plats i Elitserien. Det sista laget i varje fortsättningsserie flyttades ner till Division II till nästa säsong. Det näst sista laget fick spela kvalserie med de bästa lagen från Division II för att kvalificera sig för nästa års Division I-säsong.

Lagen i Division I 1990/1991.

– Division I Norra

– Division I Västra

– Division I Östra

– Division I Södra

Deltagande lag redigera

Från Division II hade fem lag flyttats upp: Hanhals (från Kungsbacka), Westmannia-Köping, Karlskrona, Rosersberg/Arlanda samt Tumba som kommit trea i kvalserien, men fått en plats efter att Heffners/Ortvikens IF tackat nej till sin plats. Dessutom hade Skellefteå HC flyttats ner från Elitserien. Sedan förra säsongen hade IF Sundsvall gått samman med Timrå IK får namnet Sundsvall/Timrå HC. IF Sundsvalls lag bytte i samband med detta namn till Tunadals IF. Ytterligare förändringar var att Tälje flyttats från den östra till den västra serien och att Linköping flyttas från den Västra till den Södra.

Division I Norra
Bodens IK Husums IF IF Björklöven Lejonströms SK Piteå HC Skellefteå HC ▼ Sollefteå HK Sundsvall/Timrå HC Team Kiruna IF Tunadals IF

Division I Västra
Arvika HC Avesta BK Falu IF Grums IK IK Tälje IK Vita Hästen IK Westmannia-Köping ▲ Mora IK Strömsbro/Gävle HF 83 Örebro IK

Division I Östra
Danderyds HC Hammarby IF Huddinge IK IFK Lidingö IFK Tumba ▲ Nacka HK Rosersberg/Arlanda ▲ Uppsala/Almtuna IS Väsby IK HK Östersunds IK

Division I Södra
Hanhals HF ▲ IF Mölndal Hockey IF Troja-Ljungby Karlskrona IK ▲ Linköpings HC Mörrums GoIS IK Osby IK Rögle BK Team Boro HC Tyringe SoSS

Grundserier redigera

Division I Norra redigera

Skellefteå och Björklöven (från Umeå) var seriens klara favoriter och båda lagen höll. Endast en förlust var under grundserien och 33 respektive 38 baklängesmål gjorde att de kunde ta de två allsvenska platserna. Peter Smedberg från Sundsvall/Timrå vann poängligan med 36 poäng (18+18) på 17 matcher. Störst publik drog Björklöven med i snitt &&&&&&&&&&&02528.&&&&&02 528 per match. Även Skellefteå, Kiruna, Sundsvall/Timrå och Boden låg på ett snitt över &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 åskådare per match. Totalt hade serien 993 besökare per match.^[1]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	IF Björklöven	18	16	1	1	94	33	+61	33
2	Skellefteå HC	18	14	3	1	82	38	+44	31
3	Sundsvall/Timrå HC	18	13	0	5	104	68	+36	26
4	Bodens IK	18	8	2	8	86	77	+9	18
5	Team Kiruna IF	18	8	1	9	71	76	−5	17
6	Tunadals IF	18	6	4	8	78	78	0	16
7	Husums IF	18	6	1	11	60	76	−16	13
8	Lejonströms SK	18	6	0	12	66	104	−38	12
9	Piteå HC	18	4	2	12	65	85	−20	10
10	Sollefteå HK	18	2	0	16	46	117	−71	4

Division I Västra redigera

Den västra seriens mest favorittyngda lag var Vita Hästen från Norrköping som förra säsongen precis missade en plats i Elitserien. Till denna säsong hade de värvat ny tränare, nämligen Tommy Boustedt som lett Djurgården till SM-guld. Hästen klarade favorittrycket och vann 17 raka segrar och föll först i sista omgången mot Köping när den allsvenska platsen sedan länge var klar. Den andra platsen till Allsvenskan togs av Mora under ledning av Leif Boork. Moras Stefan Ketola vann poängligan med 29 poäng (14+15) på 17 matcher. Största publiken drog Vita hästen med i genomsnitt &&&&&&&&&&&03309.&&&&&03 309 åskådare, dessutom drog Örebro, Mora och Arvika fler än &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 åskådare per match. Serien hade 937 besökare per match.^[2]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	IK Vita Hästen	18	17	0	1	109	37	+72	34
2	Mora IK	18	13	2	3	103	43	+60	28
3	Örebro IK	18	11	1	6	83	45	+38	23
4	Grums IK	18	8	2	8	75	80	−5	18
5	IK Westmannia-Köping	18	7	3	8	71	74	−3	17
6	Strömsbro/Gävle HF 83	18	6	4	8	71	60	+11	16
7	IK Tälje	18	7	2	9	63	75	−12	16
8	Arvika HC	18	6	4	8	63	85	−22	16
9	Falu IF	18	3	1	14	47	119	−72	7
10	Avesta BK	18	1	3	14	41	108	−67	5

Division I Östra redigera

Förhandstipsen i den östra serien talade om Huddinge, Hammarby och Väsby och visst levererade Huddinge. Man vann serien till synes ganska enkelt utan en enda förlust och säkrade därmed en plats i Allsvenskan. Den andra allsvenska platsen togs överraskande av nykomlingen RA 73 som spelade bort rutinerade lag som Väsby och Hammarby utan att ha gjort spektakulära värvningar. Under ledning av tränaren Roger Melin steg det blott 19-åriga tvillingparet Anders och Erik Huusko fram som nyckelspelare och bidrog till RA:s framgång. Väsbys Guy Perron vann poängligan med 33 poäng (16+17) på 18 matcher. Största publiken kom till Uppsala och Väsby med &&&&&&&&&&&01035.&&&&&01 035 respektive &&&&&&&&&&&01032.&&&&&01 032 per match. Serien som helhet hade 609 besökare i snitt vilket var klart minst av de fyra grundserierna.^[3]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Huddinge IK	18	16	2	0	100	33	+67	34
2	Rosersberg/Arlanda HC 73	18	13	1	4	77	50	+27	27
3	Väsby IK HK	18	11	3	4	101	49	+52	25
4	Hammarby IF	18	8	4	6	67	48	+19	20
5	Uppsala/Almtuna IS	18	8	1	9	75	83	−8	17
6	Danderyds HC	18	5	5	8	60	64	−4	15
7	IFK Lidingö	18	5	3	10	64	85	−21	13
8	IFK Tumba	18	5	2	11	54	107	−53	12
9	Nacka HK	18	4	2	12	47	69	−22	10
10	Östersunds IK	18	3	1	14	44	101	−57	7

Division I Södra redigera

Den södra serien handlade mest om Team Boro. Husföretaget Borohus med Curt Wrigfors i spetsen, satsade på att bygga ett hockeylag och föra det till Elitserien. Förebilden tycks ha varit Malmö IF som lyckats en säsong tidigare. Laget från Landsbro hade värvat bl.a. Rolf Ridderwall, Jarmo Mäkitalo och Ivan Hansen. Satsningen gick hem och Boro vann serien med en enda förlust. Med sig till Allsvenskan fick de Mölndal vilket inte många trott i på förhand. Efter att fyra säsonger i rad spelat i Allsvenskan hamnade nu Ängelholmslaget Rögle utanför. Mölndals Thomas Tallberg vann poängligan med 39 poäng (27+12) på 18 matcher. Rögle drog trots allt den största publiken, i snitt &&&&&&&&&&&02542.&&&&&02 542 per match. Tyringe, Linköping, Troja, Boro och Karlskrona lockade också mer än &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 personer per match. Den södra serien totalt hade &&&&&&&&&&&01274.&&&&&01 274 åskådare i snitt vilket var mest av de fyra grundserierna.^[4]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Team Boro HC	18	12	5	1	106	65	+41	29
2	IF Mölndal Hockey	18	11	5	2	97	59	+38	27
3	Rögle BK	18	11	2	5	100	48	+52	24
4	Tyringe SoSS	18	11	2	5	89	65	+24	24
5	IF Troja-Ljungby	18	9	3	6	84	69	+15	21
6	Mörrums GoIS IK	18	6	4	8	71	69	+2	16
7	Hanhals HF	18	6	2	10	72	84	−12	14
8	Karlskrona IK	18	4	4	10	74	112	−38	12
9	Linköpings HC	18	4	0	14	53	121	−68	8
10	Osby IK	18	2	1	15	66	120	−54	5

Allsvenskan redigera

Detta avsnitt är en sammanfattning av Allsvenskan i ishockey 1991.

Allsvenskan spelades med de två bästa lagen från varje grundserie samt de två sämsta lagen från Elitserien. De två lagen som spelade bäst gick vidare till Allsvenska finalen där vinnaren fick en plats i Elitserien till nästa säsong och förloraren gick vidare till kvalserien. Lag tre och fyra gick vidare till Playoff 3 och lag 5–8 gick vidare till Playoff 2.

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Västra Frölunda HC	18	13	2	3	82	51	+31	28
2	Leksands IF	18	10	6	2	67	44	+23	26
3	Huddinge IK	18	10	3	5	78	64	+14	23
4	IF Björklöven	18	9	3	6	66	50	+16	21
5	Mora IK	18	8	3	7	80	50	+30	19
6	IK Vita Hästen	18	7	4	7	59	64	−5	18
7	IF Mölndal Hockey	18	7	3	8	60	67	−7	17
8	Team Boro HC	18	4	4	10	49	66	−17	12
9	Skellefteå HC	18	2	7	9	44	57	−13	11
10	Rosersberg/Arlanda HC 73	18	2	1	15	52	114	−62	5

Fortsättningsserier redigera

Division I Norra forts redigera

Precis som grundserien infriades förväntningarna även i fortsättningsserien om än med lite mer dramatik. Om Kiruna vunnit med tre mål mot Sundsvall/Timrå i sista omgången hade de tagit den andra platsen i playoff. Kiruna tog också ledningen, men S/T kunde vända tillbaka och vinna med 7–6. I botten var Sollefteå avhängt vilket innebar att de flyttades ner till Division II nästa säsong. Näst sist kom Piteå vilket innebar att de fick spela kvalserie för att försvara sin plats i Division I. Med sig från grundserien hade lagen bonuspoäng beroende på placering: Sundsvall/Timrå, 7p, Boden 6p, Kiruna 5p, Tunadal 4p, Husum 3p, Lejonström 2p och Piteå 1p.^[1]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Bodens IK	14	10	2	2	69	44	+25	28
2	Sundsvall/Timrå HC	14	8	3	3	66	46	+20	26
3	Team Kiruna IF	14	7	3	4	74	61	+13	22
4	Tunadals IF	14	6	1	7	57	69	−12	17
5	Piteå HC	14	5	5	4	57	56	+1	16
6	Husums IF	14	5	2	7	51	46	+5	15
7	Lejonströms SK	14	5	2	7	58	57	+1	14
8	Sollefteå HK	14	1	0	13	35	88	−53	2

Division I Västra forts redigera

Fortsättningsserien vanns av Örebro trots de ekonomiska svårigheter som föreningen genomgått före seriestarten. Till råga på allt svek dessutom publiken som förväntat sig bättre resultat. Den andra platsen till Playoff gick till Arvika som gjort en rejäl uppryckning sedan åttondeplatsen i grundserien. I botten låg två lag långt efter de övriga, dels Avesta som gick till kvalserien, dels Falun som flyttades ner till Division II nästa säsong. När serien startade om efter jul fick lagen bonuspoäng efter sin placering i grundserien: Örebro 7p, Grums 6p, Köping 5p, S/G Hockey 4p, Tälje 3p, Arvika 2p samt Falun 1p.^[2]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Örebro IK	14	12	0	2	78	32	+46	31
2	Arvika HC	14	9	1	4	60	48	+12	21
3	IK Westmannia-Köping	14	7	1	6	63	41	+22	20
4	Grums IK	14	6	1	7	66	59	+7	19
5	IK Tälje	14	7	1	6	72	61	+11	18
6	Strömsbro/Gävle HF 83	14	6	1	7	60	65	−5	17
7	Avesta BK	14	3	2	9	42	82	−40	8
8	Falu IF	14	2	1	11	50	103	−53	6

Division I Östra forts redigera

Efter att ha missat en allsvensk plats i grundserien tog sig Väsby samman i fortsättningsserien och spelade hem en seger med sju poängs marginal. Därmed var de klara för playoff. Den andra playoffplatsen stod mellan Hammarby och Uppsala och avgörandet kom i den näst sista omgången där Uppsala säkrade playoffplatsen. För Hammarby blev det en av de sämsta säsongerna på många år vilket förklarades med ny ledarstab och interna stridigheter. På fjärde plats överraskade Danderyd som hamnade på kvalplats förra säsongen, men nu spelade utan respekt för motståndarna. Nykomlingarna Tumba klarade första säsongen utan att behöva kvala, det fick istället Lidingö göra. Sist på nedflyttningsplats placerade sig Östersund. Innan serien startade fick lagen bonuspoäng baserat på sin placering i grundserien: Väsby 7p, Hammarby 6p, Uppsala 5p, Danderyd 4p, Lidingö 3p, Tumba 2p samt Nacka 1p.^[3]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Väsby IK HK	14	12	1	1	62	28	+34	32
2	Uppsala/Almtuna IS	14	8	4	2	64	39	+25	25
3	Hammarby IF	14	7	3	4	63	37	+26	23
4	Danderyds HC	14	7	3	4	57	37	+20	21
5	Nacka HK	14	4	1	9	37	50	−13	10
6	IFK Tumba	14	3	2	9	34	66	−32	10
7	IFK Lidingö	14	3	1	10	43	78	−35	10
8	Östersunds IK	14	4	1	9	31	56	−25	9

Division I Södra forts redigera

Den södra fortsättningsserien började med en sensation: nykomlingen Hanhals (från Kungsbacka) slog Rögle med 10–3 i Ängelholm. Kritiken mot Rögle var inte nådig, men togs på allvar av laget som inte förlorade fler matcher i serien. Det räckte till en klar seger för Rögle och med sig i playoff fick de Ljungbylaget Troja som spelat till sig andraplatsen. I botten slutade Karlskrona på kvalspelsplats och Osby på nedflyttningsplats till Division II. Med sig från grundserien hade lagen fått bonuspoäng grundat på placering: Rögle 7p, Tyringe 6p, Troja 5p, Mörrum 4p, Hanhals 3p Karlskorna 2p samt Linköping 1p.^[4]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Rögle BK	14	12	1	1	89	37	+52	32
2	IF Troja-Ljungby	14	11	1	2	66	37	+29	28
3	Tyringe SoSS	14	8	2	4	63	45	+18	24
4	Mörrums GoIS IK	14	7	1	6	58	54	+4	19
5	Linköpings HC	14	5	1	8	48	82	−34	12
6	Hanhals HF	14	3	2	9	50	63	−13	11
7	Karlskrona IK	14	3	1	10	50	70	−20	9
8	Osby IK	14	2	1	11	36	72	−36	5

Playoff redigera

Playoff 1			Playoff 2				Playoff 3

0

Väsby IK HK	3	2
			0
Sundsvall/Timrå HC	2	0
			Väsby IK HK		4	1

			IF Mölndal Hockey		7	4

							0

							IF Mölndal Hockey		5	3

							IF Björklöven		2	2










0

IF Troja-Ljungby	4	4
			0
Örebro IK	3	3
			IF Troja-Ljungby	3	3	2

			Team Boro HC	2	4	5

							0

							Team Boro HC		3	5

							Huddinge IK		2	2










0

Bodens IK	6	6
			0
Uppsala/AIS	5	5
			Bodens IK	0	5	1

			IK Vita Hästen	7	4	2

							0

							IK Vita Hästen	1	4	1

							Rögle BK	2	3	5

			0

			Mora IK		3	1
0
			Rögle BK		5	7
Arvika HC	2	2

Rögle BK	6	7

Boro, Mölndal och Vita Hästen vidare till Kvalserien.

Matchdata är hämtade från Årets ishockey.^[5]

Kvalserien till Elitserien i ishockey redigera

Huvudartikel: Kvalserien till Elitserien i ishockey 1991

Kval till Division I redigera

Norra redigera

I den norra kvalserien försvarade Lejonström till synes ganska enkelt sin plats i Division I. Med sig tillbaka fick de ett annat Västerbottenslag: Teg från Umeå.^[6]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Lejonströms SK	6	3	3	0	31	15	+16	9
2	Tegs SK	6	2	3	1	24	20	+4	7
3	Vännäs HC	6	3	1	2	23	24	−1	7
4	Bergnäsets IF	6	0	1	5	20	39	−19	1

Västra redigera

HC Dobel från Borlänge och Bofors IK tog platserna till Division I Västra. Avesta kunde inte försvara sin plats – vann inte en enda match – och flyttas ner till Division II nästa säsong.^[7]

Nr	Lag	S	V	F	GM	IM	MS	P
1	HC Dobel	6	5	1	37	17	+20	10
2	Bofors IK	6	4	2	34	28	+6	8
3	Hofors HC	6	3	3	25	33	−8	6
4	Avesta BK	6	0	6	19	37	−18	0

Östra redigera

IFK Lidingö som hamnat på kvalplats i den östra fortsättningsserien drog sig ur på grund av ekonomiska skäl vilket gjorde att serien fick spelas med tre lag. Det gjorde att Gotlandslaget Roma kunde ta revansch för den snöpliga förlusten i sudden death som förra säsongen gjorde att de missade uppflyttning. Nyköping vann dock serien genom vinst i sista omgången mot ett Roma som då redan var klara för uppflyttning.^[8]

Nr	Lag	S	V	F	GM	IM	MS	P
1	IK Nyköping Hockey	4	3	1	25	10	+15	6
2	Roma IF	4	3	1	24	18	+6	6
3	Gnesta IK	4	0	4	12	33	−21	0

Södra redigera

Borås satsning på sovjetiska spelare lyckades denna säsongen. Föreningen hade betalat &&&&&&&&&0600000.&&&&&0600 000 kr per år för tränaren Valerij Sjilov och spelaren Nikolaj Drozdetskij. Från motståndarnas sida tycktes allt handla om att stoppa Drozdetskij och Karlskrona drog på sig en stor mängd utvisningar som gjorde att de förlorade sina matcher mot Borås. Den andra platsen till Division I togs av Helsingborg medan Karlskrona förlorade sin plats och fick spela i Division II nästa säsong.^[9]

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Borås HC	6	5	0	1	39	21	+18	10
2	Helsingborg HC	6	3	1	2	24	25	−1	7
3	Kungsbacka Hockey 67	6	2	0	4	24	30	−6	4
4	Karlskrona IK	6	1	1	4	24	35	−11	3

Referenser redigera

Noter

^ [a b] Lars Lindgren (1991). Janne Stark. red. ”Föga upphetsande”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 200–205. ISSN 0347-2221.
^ [a b] Hans Jonsson (1991). Janne Stark. red. ”Topprustat Vita Hästen tog 17 raka”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 206–211. ISSN 0347-2221.
^ [a b] Pea Nilsson (1991). Janne Stark. red. ”Huddinge överlägset i svaga östra ettan”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 212–217. ISSN 0347-2221.
^ [a b] Sven Elofsson (1991). Janne Stark. red. ”Team Boro följde Malmös exempel”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 218–223. ISSN 0347-2221.
^ Roy Henriksson (1991). Janne Stark. red. ”Frölunda starkast i längden”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 238–243. ISSN 0347-2221.
^ Anders Nordin (1991). Janne Stark. red. ”Stora framgångar för Västerbotten”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 252. ISSN 0347-2221.
^ Carl-Johan Goth (1991). Janne Stark. red. ”Dobel och Bofors steget före”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 262. ISSN 0347-2221.
^ Lars-Erik Larsson (1991). Janne Stark. red. ”Roma historisk”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 270. ISSN 0347-2221.
^ Sven Elofsson (1991). Janne Stark. red. ”Borås och Drutten fann stilen”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 277. ISSN 0347-2221.

Tryckta källor

Årets ishockey 1991 – Janne Stark red., Strömbergs/Brunnhages förlag ISSN 0282-860X

Webbreferenser

Championnaat de Suède 1990/91

[norra-1] [a b] Lars Lindgren (1991). Janne Stark. red. ”Föga upphetsande”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 200–205. ISSN 0347-2221.

[västra-2] [a b] Hans Jonsson (1991). Janne Stark. red. ”Topprustat Vita Hästen tog 17 raka”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 206–211. ISSN 0347-2221.

[östra-3] [a b] Pea Nilsson (1991). Janne Stark. red. ”Huddinge överlägset i svaga östra ettan”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 212–217. ISSN 0347-2221.

[södra-4] [a b] Sven Elofsson (1991). Janne Stark. red. ”Team Boro följde Malmös exempel”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 218–223. ISSN 0347-2221.

[5] Roy Henriksson (1991). Janne Stark. red. ”Frölunda starkast i längden”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 238–243. ISSN 0347-2221.

[6] Anders Nordin (1991). Janne Stark. red. ”Stora framgångar för Västerbotten”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 252. ISSN 0347-2221.

[7] Carl-Johan Goth (1991). Janne Stark. red. ”Dobel och Bofors steget före”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 262. ISSN 0347-2221.

[8] Lars-Erik Larsson (1991). Janne Stark. red. ”Roma historisk”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 270. ISSN 0347-2221.

[9] Sven Elofsson (1991). Janne Stark. red. ”Borås och Drutten fann stilen”. Årets Ishockey 1991 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 277. ISSN 0347-2221.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]