Division II i ishockey 1962/1963 var näst högsta divisionen i svensk ishockey under säsongen och spelades med 81 lag i åtta grupper, 13 lag mer än förra säsongen. Segraren i varje grupp gick vidare till kval för Allsvenskan. De sämsta lagen i varje grupp flyttades ner till Division III.[1][2]

Division II i ishockey
Säsong1962/1963
Antal lag81
GrundserievinnareClemensnäs IF (Norra A)
IFK Umeå (Norra B)
Strömsbro IF (Östra A)
Hammarby IF (Östra B)
Fagersta AIK (Västra A)
IK Viking (Västra B)
IFK Norrköping (Södra A)
Östers IF (Södra B)
UppflyttadeClemensnäs IF
IK Viking
Strömsbro IF
Östers IF
NedflyttadeBonäs IK
Hagalunds IS
Heffners/Ortvikens IF
IF Uve
IFK Trollhättan
Jonstorps IF
Kungälvs IK
Medle SK
Ockelbo IF
SK Iron
Tibro IK
Tingsryds AIF
Vansbro AIK
Västerviks AIS
Västerås SK
Ytterån/Waplans SK
Åkers IF
Åsele IK
Älvsjö AIK

Nya lag redigera

Forshaga, Karlberg, Strömsbro och Tranås hade flyttats ner från Allsvenskan. Övriga lag hade, om inte annat anges, flyttats upp från division III.[1][2]

Division II Norra redigera

Grupp A

Gruppen vanns av Clemensnäs från Skellefteå efter kamp med de två Kiruna-lagen. Den 20 januari hade Kiruna AIF gått upp i ledning efter seger mot Rönnskär och Medle samma helg. Inför den sjuttonde omgången hade man nu ledning med två poäng före Clemensnäs och en match mer spelad. I nästa omgång tappade man segern mot Skellefteå som gick från 6–4 till 6–7 under de sista fem minuterna av mötet och det visade sig bli avgörande för seriens utgång. Clemensnäs återtog ledningen och endast IFK Kiruna hade en chans att utmana om segern inför sista omgången. Clemensnäs avsevärt mycket bättre målskillnad gjorde dock att chansen var högst teoretisk och Clemensnäs säkrade gruppsegern med vinst mot Piteå i sista omgången. Glommersträsk, Luleå och Medle placerade sig på nedflyttningsplats – men bara Medle kom att flyttas ner till nästa säsong.[3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Clemensnäs IF 20 16 2 2 136 55 +81 34
2 IFK Kiruna 20 15 2 3 122 73 +49 32
3 Kiruna AIF 20 13 2 5 121 75 +46 28
4 Skellefteå IF 20 12 3 5 132 90 +42 27
5 Rönnskärs IF 20 10 3 7 107 85 +22 23
6 Piteå IF 20 9 5 6 72 65 +7 23
7 Bodens BK 20 9 3 8 98 86 +12 21
8 Jörns IF 20 5 0 15 68 98 −30 10
9 Glommersträsk/Lappträsk IF 20 4 2 14 72 125 −53 10
10 Luleå SK 20 4 0 16 45 119 −74 8
11 Medle SK   20 2 0 18 62 164 −102 4
Grupp B

Inför säsongen var IFK Umeå, eller "Björklöven" som de kallades i folkmun, storfavoriter till segern – förväntningar som de inte hade några problem att infria. Med tre omgångar kvar hade de redan säkrat segern och kvalplatsen till Allsvenskan. Åsele, Ytterån (Krokom) och Heffners (Sundsvall) placerade sig sist på nedflyttningsplats till division III.[4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IFK Umeå 18 15 2 1 118 33 +85 32
2 Sollefteå IK 18 14 0 4 110 71 +39 28
3 Skönvik/Sunds IF[a] 18 13 1 4 93 56 +37 27
4 Järveds IF 18 9 3 6 78 68 +10 21
5 Vännäs AIK 18 9 1 8 83 82 +1 19
6 IFK Nyland 18 7 1 10 75 90 −15 15
7 Tegs SK 18 6 0 12 67 99 −32 12
8 Heffners/Ortvikens IF   18 4 1 13 67 92 −25 9
9 Ytterån/Waplans SK   18 4 1 13 55 109 −54 9
10 Åsele IK   18 3 2 13 65 111 −46 8

Anmärkning

  1. ^ Årets ishockey uppger att Skönvik/Sund har 28 poäng, men om man kontrollräknar tabellen ser man att den inte stämmer helt. Summerar man matchresultaten som också redovisas, ser man att Skönvik har tre segrar och en oavgjord vilket alltså innebär 27 poäng och inte 28.

Division II Östra redigera

Grupp A

Gruppen vanns överlägset av Gävlelaget Strömsbro. De vann 17 matcher i rad och förlorade först i sista omgången då seriesegern redan var klar. I slutsammanställningen skiljde det elva poäng ner till tvåan Alfta. På nedflyttningsplats till division III placerade sig Bonäs (Mora), Ocklebo och Vansbro.[5]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Strömsbro IF 18 17 0 1 124 29 +95 34
2 Alfta GIF 18 10 3 5 84 63 +21 23
3 IK Warpen 18 9 3 6 73 69 +4 21
4 Ludvika FfI 18 9 2 7 76 71 +5 20
5 Avesta BK 18 8 1 9 72 73 −1 17
6 Falu BS 18 7 2 9 72 68 +4 16
7 Häradsbygdens SS 18 6 3 9 65 80 −15 15
8 Bonäs IK   18 6 2 10 58 90 −32 14
9 Ockelbo IF   18 3 5 10 48 88 −40 11
10 Vansbro AIK   18 3 3 12 53 94 −41 9
Grupp B

Innan säsongstart var Hammarby storfavoriter. Med 14 seriesegrar i Division I var de Sveriges genom tiderna främsta ishockeylag vid denna tid och hade inga problem att vinna gruppen. De vann samtliga matcher och spelade ihop en målskillnad på över 100 mål. I den slutliga tabellen var marginalen till tvåan Traneberg 12 poäng. Sist placerade sig Hagalund och Älvsjö som flyttades ner till division III.[6][a]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Hammarby IF 18 18 0 0 141 37 +104 36
2 Tranebergs IF 18 11 2 5 87 52 +35 24
3 Solna HC 18 11 0 7 60 62 −2 22
4 Karlbergs BK 18 10 0 8 89 66 +23 20
5 Sundbybergs IK 18 9 1 8 87 68 +19 19
6 Nacka SK 18 9 0 9 76 81 −5 18
7 Kungsholms IF 18 8 1 9 71 79 −8 17
8 Mälarhöjdens IK 18 8 0 10 63 72 −9 16
9 Älvsjö AIK   18 4 0 14 62 108 −46 8
10 Hagalunds IS  18 0 0 18 35 146 −111 0

Anmärkning:

  1. ^ Även Mälarhöjden placerade sig på nedflyttningsplats. Att de ändå klarar sig från nedflyttning tycks bero på att Svenska Ishockeyförbundet infört krav på konstfrusen is för att ett lag ska flyttas upp till Division II något som sakandes på Gotland där division III Södra Östsvenska C spelades. Inget lag kunde därför flyttas upp från den divisionen.[7]

Division II Västra redigera

Grupp A

Fagersta, som varit favoriter flera år i rad, lyckades nu vinna gruppen för första gången. Laget fick även mycket publicitet genom sitt kanadensiska nyförvärv Des Moroney som fungerade som spelande tränare och var inblandad i flera spektakulära bråk på isen. På andra plats i gruppen placerade sig Surahammar som legat strax bakom Fagersta genom större delen av seriespelet. FAIK kunde säkra segern först i sista omgången. På nedflyttningsplats placerade sig Lindesberg, Västerås SK och Iron (Uppsala). Lindesberg klarade sig från nedflyttning vilket vilket sammanfaller med att Karlskoga IF gick samman med Bofors IF och lämnade en plats ledig i gruppen.[8]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Fagersta AIK 18 15 1 2 127 44 +83 31
2 Surahammars IF 18 14 1 3 116 60 +56 29
3 Örebro SK 18 11 1 6 96 76 +20 23
4 IK Westmannia 18 10 0 8 96 88 +8 20
5 Karlskoga IF 18 9 1 8 92 72 +20 19
6 IFK Arboga 18 8 3 7 87 81 +6 19
7 IF Eyra 18 8 2 8 73 84 −11 18
8 IFK Lindesberg 18 4 3 11 73 104 −31 11
9 Västerås SK   18 2 3 13 52 112 −60 7
10 SK Iron   18 1 1 16 59 150 −91 3
Grupp B

Favoriter till segern var Gais (Göteborg), Forshaga, Färjestad (Karlstad) och Viking (Hagfors). Tidigt var det Forshaga och Viking som tog ledningen, men i åttonde omgången kunde Färjestad gå om och vann sedan seriefinalen mot Viking bara för att sedan förlora mot Gais. Viking höll sig på andraplatsen tills det i trettonde omgången återigen var seriefinal mot Färjestad och den gången var det Hagsforslagets tur att vinna och ta över serieledningen. Under återstoden av gruppspelet förlorade Viking bara ett poäng och kunde hålla undan för FBK och vinna serien ganska klart till slut. Fyra lag placerade sig på nedflyttningplats då man spelat med elva lag denna säsong och ämnade spela med tio nästa. De nedflyttade lagen var: Tibro, Uve (Uddeholm i Hagfors kommun), Trollhättan och Kungälv.[9]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IK Viking 20 17 2 1 128 52 +76 36
2 Färjestads BK 20 14 2 4 135 54 +81 30
3 Forshaga IF 20 15 0 5 110 57 +53 30
4 IFK Munkfors 20 13 1 6 88 53 +35 27
5 Norrby IF 20 10 0 10 87 96 −9 20
6 Gais 20 8 1 11 83 75 +8 17
7 IFK Sunne 20 8 1 11 76 87 −11 17
8 Tibro IK   20 8 1 11 74 108 −34 17
9 IF Uve   20 8 0 12 88 107 −19 16
10 IFK Trollhättan   20 3 0 17 50 133 −83 6
11 Kungälvs IK   20 2 0 18 45 142 −97 4

Division II Södra redigera

Grupp A

Serien vanns som förväntat av IFK Norrköping, med det tidigare allsvenska laget Tranås på andraplatsen. Med i striden om seriesegern var även Sleipner som ledde serien när tre omgångar återstod. Åker (från Åkers styckebruk) och Västervik placerade sig på de två sista platserna och flyttades ner till division III.[10]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IFK Norrköping 16 13 1 2 75 32 +43 27
2 Tranås AIF 16 12 2 2 77 29 +48 26
3 IK Sleipner 16 11 2 3 69 42 +27 24
4 Nyköpings AIK 16 8 2 6 74 49 +25 18
5 BK Kenty 16 8 2 6 65 63 +2 18
6 BK Remo 16 5 2 9 65 68 −3 12
7 Nyköpings SK 16 5 0 11 67 64 +3 10
8 Västerviks AIS   16 3 1 12 44 109 −65 7
9 Åkers IF   16 1 0 15 36 116 −80 2
Grupp B

Efter höstens spel ledde Malmö serien ett poäng före Öster och Husqvarna som i sin tur var två poäng före Taberg. På trettondagen besegrade dock Taberg lokalkonkurrenten Husqvarna med 11-9 efter att de återfått Kenny Booth som varit avstängd. I omgången därpå förlorade Taberg mot Malmö och nu var de båda Jönköpingslagen inte längre med i toppstriden. I den följande seriefinalen i Malmö kunde Öster vinna efter ett avgörande mål en och en halv minut före slutsignalen. Efter det tappade Öster inte fler poäng och Malmö kunde därför inte komma ifatt. I botten av gruppen placerades sig Jonstorp, Tingsryd och Oskarshamn, de sistnämnda klarade sig från nedflyttning när Öster fick en plats i Allsvenskan.[11]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Östers IF 18 15 3 0 143 61 +82 33
2 Malmö FF 18 16 0 2 134 61 +73 32
3 Tabergs SK 18 11 2 5 106 68 +38 24
4 Husqvarna IF 18 10 2 6 98 67 +31 22
5 IF Troja 18 9 3 6 108 75 +33 21
6 Alvesta SK 18 8 2 8 73 100 −27 18
7 Vättersnäs IF 18 6 2 10 88 92 −4 14
8 IFK Oskarshamn 18 4 0 14 61 93 −32 8
9 Tingsryds AIF   18 2 1 15 52 139 −87 5
10 Jonstorps IF   18 1 1 16 49 156 −107 3

Kval till Division I redigera

Kvalen till Allsvenskan resulterade i tre nykomlingar tog plats i högsta serien, nämligen Öster (Växjö), Viking (Hagfors) och Clemensnäs (Skellefteå). Dessutom återkom Strömsbro (Gävle) till Allsvenskan. Detta innebar att förhandsfavoriterna Hammarby misslyckades med att avancera.[12]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Strömsbro IF   6 4 0 2 28 31 −3 8
2 Clemensnäs IF   6 3 0 3 26 25 +1 6
3 Hammarby IF 6 3 0 3 26 29 −3 6
4 IFK Umeå 6 2 0 4 32 27 +5 4
Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Östers IF   6 5 0 1 25 25 0 10
2 IK Viking   6 4 0 2 34 17 +17 8
3 IFK Norrköping 6 2 0 4 15 19 −4 4
4 Fagersta AIK 6 1 0 5 18 31 −13 2

Se även redigera

Referenser redigera

Fotnoter
  1. ^ [a b] Stark Janne, Andersson Hasse, red (1997). Svensk ishockey 75 år: ett jubileumsverk i samband med Svenska ishockeyförbundets 75-årsjubileum. "Del 2". Vällingby: Strömberg/Brunnhage. sid. 164–165. Libris 2510994. ISBN 91-86184-49-0 
  2. ^ [a b] Berglund, Helge, red (1972). Pucken: en bok om svensk ishockey. Stockholm: Strömbergs idrottsböcker. sid. 287–290. Libris 7745572. ISBN 91-85110-94-9 
  3. ^ Allan Laisfeldt (1963). Åke Palmstrand. red. ”Comeback efter 7 år”. Årets Ishockey 1963 (Vällingby: Strömberg Förlag): sid. 150–153. ISSN 0282-860X. 
  4. ^ Stig Lundmark (1963). Åke Palmstrand. red. ”Umeås förväntningar infriade”. Årets Ishockey 1963 (Vällingby: Strömberg Förlag): sid. 154–155. ISSN 0282-860X. 
  5. ^ Lars Kjell (1963). Åke Palmstrand. red. ”Strömsbro suverän seriesegrare”. Årets Ishockey 1963 (Vällingby: Strömberg Förlag): sid. 156–159. ISSN 0282-860X. 
  6. ^ Bertil Elbe (1963). Åke Palmstrand. red. ”Hammarby IF tog 14 raka segrar”. Årets Ishockey 1963 (Vällingby: Strömberg Förlag): sid. 160–163. ISSN 0282-860X. 
  7. ^ Age Franking (1963). Åke Palmstrand. red. ”Kanske två konstfrusna banor nästa säsong på Gotland”. Årets Ishockey 1963 (Vällingby: Strömberg Förlag): sid. 279-280. ISSN 0282-860X. 
  8. ^ Runar Wiklund (1963). Åke Palmstrand. red. ”Äntligen seger för FAIK”. Årets Ishockey 1963 (Vällingby: Strömberg Förlag): sid. 164–167. ISSN 0282-860X. 
  9. ^ Jan Carlsson (1963). Åke Palmstrand. red. ”5:e gången gillt för Viking”. Årets Ishockey 1963 (Vällingby: Strömberg Förlag): sid. 168–170. ISSN 0282-860X. 
  10. ^ Runar Wiklund (1963). Åke Palmstrand. red. ”Sleipner ledde men IFK Norrköping kom igen”. Årets Ishockey 1963 (Vällingby: Strömberg Förlag): sid. 171-173. ISSN 0282-860X. 
  11. ^ Gustav Kapellner (1963). Åke Palmstrand. red. ”Öster igen”. Årets Ishockey 1963 (Vällingby: Strömberg Förlag): sid. 174–176. ISSN 0282-860X. 
  12. ^ Åke Palmstrand, red (1963). ”Strömsbro comback med nykomlingarna Viking, Öster och Clemensnäs”. Årets Ishockey 1963 (Vällingby: Strömberg Förlag): sid. 177-180. ISSN 0282-860X. 
Webbreferenser