Öppna huvudmenyn

Division 1 i ishockey 1991/1992

säsongen 1991–1992 av Sveriges Division 1 i ishockey

Division 1 i ishockey 1991/1992 var säsongens näst högsta ishockeyserie i Sverige. Den spelades i fyra grundserier från vilka de bästa lagen gick vidare till Allsvenskan där de mötte de två sämsta lagen från höstens Elitserie. Övriga lag gick vidare till fortsättningsserierna. De två bästa lagen i Allsvenskan spelade final och vinnaren fick en plats i Elitserien nästa säsong. Lag 3–8 från allsvenskan samt de två bästa lagen från respektive fortsättningsserie gick vidare till Playoff. De tre vinnande lagen från Playoff samt förloraren av den allsvenska finalen spelade kvalserie om en plats i Elitserien. Det sista laget i varje fortsättningsserie flyttades ner till Division II till nästa säsong. Det näst sista laget fick spela kvalserie med de bästa lagen från Division II för att kvalificera sig för nästa års Division I-säsong.

Division 1 i ishockey
Säsong1991/1992
VinnareRögle BK (Allsvenskan)
UppflyttadeTill Elitserien:
Rögle BK
NedflyttadeTill Division II:
Bofors IK
HC Dobel
Helsingborgs HC
IFK Tumba
Lejonströms SK
Tunadals IF
Sweden relief location map.jpg
Bodens HF
Husums IF
IF Björklöven
Lejonströms SK
Piteå HC
Skellefteå AIK
Sundsvall/Timrå HC
Team Kiruna IF
Tegs SK
Vännäs HC
Arlanda HC
Arvika HC
Bofors IK
Grums IK
HC Dobel
Mora IK
Team Gävle HF
Uppsala AIS
Väsby IK HK
Örebro IK
Danderyd-Täby HC
Hammarby IF
Huddinge IK
IFK Tumba
IK Nyköpings Hockey 90
IK Tälje
IKW Köping
Nacka HK
Roma IF
Tunadals IF
Borås HC
Hanhals HF
Helsingborgs HC
IF Mölndal Hockey
IF Troja-Ljungby
IK Vita Hästen
Mörrums GoIS
Rögle BK
Team Boro HC
Tyringe SoSS
Lagen i Division I 1991/1992.
Division I Norra – Division I Norra Division I Västra – Division I Västra
Division I Östra – Division I Östra Division I Södra – Division I Södra


Innehåll

Deltagande lagRedigera

Till denna säsong flyttades Bofors, Borås, Dobel, Helsingborg, Nyköping, Roma och Teg upp från Division II. Skellefteå hade tagit tillbaka det klassiska AIK i namnet istället för HC och RA73 hade bytt namn till Arlanda HC. Från den västra serien flyttades Tälje och Köping till den östra och Vita Hästen till den södra serien. Från den östra serien flyttades Arlanda, Uppsala och Väsby till den västra.

Division I Norra
Bodens IK
Husums IF
IF Björklöven
Lejonströms SK
Piteå HC
Skellefteå AIK
Sundsvall/Timrå HC
Team Kiruna IF
Tegs SK  
Vännäs HC
Division I Västra
Arlanda HC
Arvika HC
Bofors IK  
Grums IK
HC Dobel  
Mora IK
Team Gävle HF
Uppsala/AIS
Väsby IK HK
Örebro IK
Division I Östra
Danderyd-Täby HC
Hammarby IF
Huddinge IK
IFK Tumba
IK Nyköping Hockey  
IK Tälje
IKW Köping
Nacka HK
Roma IF  
Tunadals IF
Division I Södra
Borås HC  
Hanhals HF
Helsingborgs HC  
IF Mölndal Hockey
IF Troja-Ljungby
IK Vita Hästen
Mörrums GoIS IK
Rögle BK
Team Boro HC
Tyringe SoSS

GrundserierRedigera

Division I NorraRedigera

Inför säsongen nämndes Umeålaget Björklöven, Sundsvall/Timrå och Skellefteå som favoriter till de allsvenska platserna. Boden nämndes som tänkbar utmanare. Serien slutade med Sundsvall/Timrå och Björklöven i toppen på samma poäng, ST hade dock gjort fler mål och stod därför som seriesegrare. Boden och Skellefteå hade varit med och slagits om topplatserna, men orkade inte säsongen ut. S/T:s Joakim Nilsson vann poängligan med 37 poäng (13+24) på 18 matcher. Störst publik drog Björklöven med i genomsnitt &&&&&&&&&&&02283.&&&&&02 283 personer på läktaren. Även de tre andra favoriterna i serien drog mer än &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 personer per match. Serien som helhet hade 998 åskådare per match.[1]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Sundsvall/Timrå HC 18 15 1 2 121 32 +89 31
2 IF Björklöven 18 14 3 1 96 24 +72 31
3 Skellefteå AIK 18 11 4 3 75 36 +39 26
4 Bodens IK 18 12 1 5 89 41 +48 25
5 Husums IF 18 7 3 8 68 69 −1 17
6 Team Kiruna IF 18 7 2 9 69 83 −14 16
7 Piteå HC 18 6 0 12 39 72 −33 12
8 Vännäs HC 18 4 2 12 40 73 −33 10
9 Lejonströms SK 18 3 1 14 40 128 −88 7
10 Tegs SK 18 2 1 15 42 121 −79 5

Division I VästraRedigera

Det blev en jämn kamp om platserna till Allsvenskan i den västra serien. Favoriterna Mora höll för trycket och vann serien, men förhandstippade tvåan Örebro lyckades inte ta den andra platsen som väntat. Sex av de tio lagen var länge med i kampen om de allsvenska platserna, men till slut var det lågbudgetlaget Uppsala som tog hem andraplatsen. Örebro och Väsby hade stora ekonomiska problem och fick frysa spelarlönerna för att försöka rädda ekonomin. Mikael Holmberg från Örebro vann poängligan med 30 poäng (15+15) på 18 matcher. Största publiken drog Uppsala/AIS med &&&&&&&&&&&01495.&&&&&01 495 åskådare i snitt. Även Mora, Väsby och Arvika snittade på över &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 personer per match. Serien totalt hade i genomsnitt &&&&&&&&&&&&0858.&&&&&0858 personer på läktaren.[2]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Mora IK 18 10 5 3 73 37 +36 25
2 Uppsala/AIS 18 10 3 5 84 57 +27 23
3 Örebro IK 18 9 4 5 79 57 +22 22
4 Team Gävle HF 18 9 4 5 80 63 +17 22
5 Väsby IK HK 18 9 3 6 69 57 +12 21
6 Grums IK 18 8 3 7 77 69 +8 19
7 Arvika HC 18 7 1 10 61 68 −7 15
8 Arlanda HC 18 6 3 9 70 80 −10 15
9 HC Dobel 18 5 1 12 54 91 −37 11
10 Bofors IK 18 3 1 14 53 121 −68 7

Division I ÖstraRedigera

Förra säsongens överlägsna seriesegrare Huddinge hade fått behålla sitt lag nästan intakt och kunde vinna serien ännu en gång 5 poäng före Hammarby som i sin tur hade 4 poäng ner till trean Köping. Stockholmslaget Hammarby som hade trasslig ekonomi och tio nya spelare i laget behövde gå till Allsvenskan för att dra stor publik och lyckades med det även om Köping utmanade dem under en tid. Huddinges Erik Ahlström vann poängligan med totalt 35 poäng (14+21) på 18 matcher. Nyköping drog den största publiken, i genomsnitt &&&&&&&&&&&01526.&&&&&01 526 per match. Även Gotlandslaget Roma snittade på över &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 personer per match. Det östra serien hade 616 åskådare per match vilket var den lägsta siffran jämfört med de andra grundserierna.[3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Huddinge IK 18 16 1 1 118 45 +73 33
2 Hammarby IF 18 13 2 3 98 46 +52 28
3 IKW Köping 18 9 4 5 71 56 +15 22
4 Nacka HK 18 7 6 5 53 49 +4 20
5 IK Tälje 18 8 2 8 75 75 0 18
6 IK Nyköpings Hockey 90 18 6 5 7 55 77 −22 17
7 Roma IF 18 5 3 10 51 71 −20 13
8 IFK Tumba 18 4 3 11 45 88 −43 11
9 Tunadals IF 18 4 2 12 57 76 −19 10
10 Danderyd-Täby HC 18 3 2 13 45 85 −40 8

Division I SödraRedigera

Denna säsong gjorde den södra serien skäl för smeknamnet "Lilla Allsvenskan". Norrköpingslaget Vita Hästen hade flyttats till serien och tillsammans med de storsatsande lagen Rögle från Ängelholm och Boro från Vetlanda/Landsbro höjde de spelnivån i serien. Rögle hade inför säsongen gjort åtta nyförvärv, bl.a. Heinz Ehlers och Kari Eloranta. Boro för sin del storsatsade med spelare som Rolf Ridderwall, Jarmo Mäkitalo och Anders "Masken" Carlsson. Turbulensen kring Boro var dock stor. Riquma-koncernen – där Borohus ingick – gick i konkurs och spelarna fick inte sin lön i november. Först i december kunde nya ägaren garantera utlovade sponsorpengar. Ridderwall gick dock långtidsskadad och laget fick inte den framgång som man hoppats under hösten. Inte heller Vita Hästen lyckades som man förväntat sig och trots tränarbyte fick man lämna de allsvenska platserna till Rögle och överraskningen Troja. Heinz Ehlers (Rögle) vann poängligan med 44 poäng (13+31) på 18 matcher. Många lag drog mycket publik denna säsong: Vita Hästen &&&&&&&&&&&03574.&&&&&03 574, Rögle &&&&&&&&&&&02545.&&&&&02 545 och jumbon Borås &&&&&&&&&&&02039.&&&&&02 039 åskådare per match. Även Troja, Boro och Mörrum höll ett snitt över &&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 personer per match. Serien som helhet hade ett publiksnitt på &&&&&&&&&&&01495.&&&&&01 495 vilket var klart mest av de fyra grundserierna.[4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Rögle BK 18 17 0 1 132 33 +99 34
2 IF Troja-Ljungby 18 12 2 4 104 56 +48 26
3 IK Vita Hästen 18 11 2 5 79 52 +27 24
4 Team Boro HC 18 10 0 8 90 77 +13 20
5 IF Mölndal Hockey 18 8 1 9 82 84 −2 17
6 Hanhals HF 18 7 3 8 73 88 −15 17
7 Tyringe SoSS 18 7 2 9 79 96 −17 16
8 Mörrums GoIS IK 18 5 2 11 72 112 −40 12
9 Helsingborgs HC 18 5 1 12 65 98 −33 11
10 Borås HC 18 1 1 16 45 125 −80 3

AllsvenskanRedigera

Detta avsnitt är en sammanfattning av Allsvenskan i ishockey 1992

I Allsvenskan spelade de två främsta lagen från respektive grundserie i Division I samt de två sämsta lagen från Elitserien: Leksand och Södertälje. Allsvenskans två främsta lag möttes i en final där vinnaren fick en plats i Elitserien och förloraren gick vidare till kvalserien. Lag 3 och 4 gick vidare till Playoff 3 och lag 5–8 fick fortsätta till Playoff 2.

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Rögle BK 18 13 2 3 87 41 +46 28
2 Leksands IF 18 11 3 4 77 50 +27 25
3 IF Björklöven 18 11 1 6 75 53 +22 23
4 Södertälje SK 18 9 4 5 68 42 +26 22
5 Mora IK 18 9 3 6 66 53 +13 21
6 Huddinge IK 18 7 3 8 55 69 −14 17
7 Hammarby IF 18 7 0 11 58 73 −15 14
8 IF Troja-Ljungby 18 5 3 10 54 68 −14 13
9 Sundsvall/Timrå HC 18 5 3 10 57 78 −21 13
10 Uppsala/AIS 18 2 0 16 38 108 −70 4

FortsättningsserierRedigera

Division I Norra fortsRedigera

När fortsättningsserien började fick lagen bonuspoäng efter placering i grundserien: Skellefteå 7p, Boden 6p, Husum 5p, Kiruna 4p, Piteå 3p, Vännäs 2p samt Lejonström 1p. Boden vann serien med stabilt spel och ett lag utan svaga punkter. Skellefteå fick kämpa för den andra platsen i Playoff. Först i den sista omgångens sista period stod det klart att man kunde hålla undan från Kiruna. I botten lyckades nykomlingen Teg undvika direkt nerflyttning och gick till kval, medan Lejonström från Skellefteå inte höll måttet utan flyttades ner till Division II.[1]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Bodens IK 14 11 1 2 70 29 +41 29
2 Skellefteå AIK 14 8 2 4 71 46 +25 25
3 Team Kiruna IF 14 9 2 3 74 47 +27 24
4 Husums IF 14 6 3 5 62 50 +12 20
5 Vännäs HC 14 6 0 8 56 71 −15 14
6 Piteå HC 14 4 3 7 41 61 −20 14
7 Tegs SK 14 3 2 9 48 76 −28 8
8 Lejonströms SK   14 2 1 11 45 87 −42 6

Division I Västra fortsRedigera

Till omstarten efter jul fick lagen bonuspoäng baserat på placeringen i grundserien: Örebro 7p, Gävle 6p, Väsby 5p, Grums 4p, Arvika 3p, Arlanda 2p och Borlängelaget HC Dobel 1p. Örebro vann serien. Med sig till Playoff fick de Gävle som spelat bra redan i grundserien och utmanat Örebro om segern i fortsättningsserien. Först i den näst sista omgången avgjordes det i en seriefinal mellan lagen där Örebro kunde vinna med 7–4. Sist i serien kom de båda nykomlingarna. Bofors klarade näst sista platsen och gick vidare till kval, medan Dobel flyttades tillbaka till Division II till nästa säsong.[2]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Örebro IK 14 8 5 1 58 39 +19 28
2 Team Gävle HF 14 10 1 3 74 49 +25 27
3 Väsby IK HK 14 9 2 3 64 40 +24 25
4 Grums IK 14 8 3 3 69 43 +26 23
5 Arlanda HC 14 7 1 6 59 56 +3 17
6 Arvika HC 14 3 2 9 51 64 −13 11
7 Bofors IK 14 2 1 11 49 88 −39 5
8 HC Dobel   14 1 1 12 36 81 −45 4

Division I Östra fortsRedigera

Serien efter jul började med att lagen fick bonuspoäng grundat på placeringen i grundserien: Köping 7p, Nacka 6p, Tälje 5p, Nyköping 4p, Roma 3p, Tumba 2p och Sundsvallslaget Tunadal 1p. Efter juluppehållet dominerade Västerås farmarlag IKW Köping. Tillsammans med Nacka lade de beslag på platserna till Playoff. Tunadal lyckades undvika nerflyttning och tog platsen i kvalserien medan Tumba fick jumboplatsen och flyttades ner till Division II.[3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IKW Köping 14 8 4 2 77 40 +37 27
2 Nacka HK 14 8 2 4 50 36 +14 24
3 IK Tälje 14 5 4 5 57 52 +5 19
4 IK Nyköpings Hockey 90 14 7 1 6 43 44 −1 19
5 Roma IF 14 6 2 6 51 53 −2 17
6 Danderyd-Täby HC 14 7 1 6 52 49 +3 15
7 Tunadals IF 14 4 1 9 42 69 −27 10
8 IFK Tumba   14 3 1 10 35 64 −29 9

Division I Södra fortsRedigera

Fortsättningsserien inleddes med att lagen fick bonuspoäng för sin placering i grundserien: Vita Hästen 7p, Boro 6p, Mölndal 5p, Hanhals 4p, Tyringe 3p, Mörrum 2p och Helsingborg 1p. Playoffplatserna gick till Vita hästen och Team Boro, men Hanhals var dem hack i häl, Kungsbackalaget som annars led av låga publiksiffror och likviditetsproblem. Även Mölndal och Tyringe hade ekonomiska problem. Borås led av att deras stjärna Nikolaj Drozdetskij blev tvungen att åka hem till Sankt Petersburg mitt under säsongen av privata skäl. Laget slutade på kvalplats medan Helsingborg fick sistaplatsen och flyttades ner till Division II.[4]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IK Vita Hästen 14 10 2 2 84 38 +46 29
2 Team Boro HC 14 10 1 3 79 41 +38 27
3 Hanhals HF 14 10 2 2 70 37 +33 26
4 IF Mölndal Hockey 14 6 1 7 53 67 −14 18
5 Mörrums GoIS IK 14 3 3 8 45 58 −13 11
6 Tyringe SoSS 14 3 2 9 45 72 −27 11
7 Borås HC 14 5 0 9 41 62 −21 10
8 Helsingborgs HC   14 3 1 10 43 85 −42 8

PlayoffRedigera

Playoff spelades mellan den 15 och 29 mars 1991. Tre vinnare gick vidare till Kvalserien till Elitserien dit Leksand redan tagit sig som förlorare av den Allsvenska finalen. De två främsta lagen från varje fortsättningsserie, totalt åtta lag, möttes i Playoff 1. Vinnarna gick vidare till Playoff 2 där de mötte lag 5–8 från Allsvenskan. I sista omgången mötte vinnarna från andra omgången lag 3–4 från Allsvenskan.

 
Playoff 1Playoff 2Playoff 3
 
                            
 
0
 
 
IK Vita Hästen 53
 
0
 
Nacka HK 12
 
IK Vita Hästen 55
 
 
Mora IK 22
 
 
0
 
 
IK Vita Hästen 345
 
 
IF Björklöven 600
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
0
 
 
Örebro IK 223
 
0
 
Skellefteå AIK 312
 
Örebro IK 63
 
 
IF Troja-Ljungby 42
 
 
0
 
 
Örebro IK 02
 
 
Södertälje SK 53
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
0
 
 
Team Boro HC 253
 
0
 
IKW Köping 422
 
Team Boro HC 44
 
 
Hammarby IF 21
 
 
0
 
 
Team Boro HC 34
 
 
Huddinge IK 23
 
 
0
 
 
Huddinge IK 46
 
0
 
Bodens IK 33
 
Team Gävle HF 23
 
 
Bodens IK 37
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Boro, Södertälje och Vita Hästen vidare till Kvalserien.

Kvalserien till Elitserien i ishockeyRedigera

Kval till Division IRedigera

NorraRedigera

Segrare med kontrakt till Division I blev Härnösandslaget Antjärn. På andra plats försvarade Teg sin plats och klarade sig undan nerflyttning.[5]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Antjärns IK   6 4 1 1 23 19 +4 9
2 Tegs SK 6 3 1 2 21 21 0 7
3 Kovlands IF 6 2 0 4 27 28 −1 4
4 Kalix HF 6 2 0 4 27 30 −3 4

VästraRedigera

Serien dominerades av Avesta som tog hem serien utan förlust och återvann den plats de tidigare haft i Division I. Med sig fick de Kumla till de flestas förvåning. Bofors som varit favoriter kom sist och flyttas ner en division till nästa säsong.[6]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Avesta BK   6 3 3 0 37 15 +22 9
2 IFK Kumla IK   6 3 2 1 26 19 +7 8
3 IK Viking 6 1 2 3 22 40 −18 4
4 Bofors IK   6 1 1 4 23 34 −11 3

ÖstraRedigera

Deltagande lag var tre lag som vunnit playoff i östra regionen av Division II samt Tunadal som hamnat näst sist i den östra fortsättningsserien. Kvalet stora överraskning var Östervåla, en liten ort med knapp &&&&&&&&&&&02000.&&&&&02 000 invånare vars hockeylag nu satte orten på kartan genom att kvala sig till en plats i Division I. Serien vanns dock av Vallentuna som nu alltså återkom till ettan. Tunadal däremot flyttans ner till Division II.[7]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Vallentuna BK   6 4 0 2 22 20 +2 8
2 Östervåla IF   6 3 2 1 20 18 +2 8
3 Tunadals IF   6 2 2 2 27 20 +7 6
4 Tierps IF 6 0 2 4 12 23 −11 2

SödraRedigera

I kvalserien deltog tre lag som vunnit playoff i Division II samt Borås som kommit näst sist i Division I Södra forts. Kvarterslaget Pantern från Malmö var klara för Division I efter fyra omgångar. Borås klarade andraplaceringen med 10–6 mot ett redan klart Pantern i sista omgången.[8] Efter att serien var färdigspelad visade att även Västerviks IK   fick en plats i Division I efter att Boro   fått ekonomiska problem.[9]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IK Pantern   6 5 0 1 32 23 +9 10
2 Borås HC 6 3 1 2 36 32 +4 7
3 Västerviks IK 6 1 2 3 24 30 −6 4
4 Linköping HC 6 1 1 4 23 30 −7 3

ReferenserRedigera

Tryckta källorRedigera

  • Årets ishockey 1992 – Janne Stark red., Strömbergs/Brunnhages förlag ISSN 0347-2221

WebbreferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Jan-Åke Lindahl (1992). Janne Stark. red. ”Topplagen håller hög klass, men profilerna saknas”. Årets Ishockey 1992 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 194–199. ISSN 0347-2221. 
  2. ^ [a b] Hans Jonson (1992). Janne Stark. red. ”Mora pallade för trycket medan Örebro hade problem”. Årets Ishockey 1992 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 200–205. ISSN 0347-2221. 
  3. ^ [a b] Pea Nilsson (1992). Janne Stark. red. ”Trenden höll i sig Huddinge före Hammarby”. Årets Ishockey 1992 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 206–211. ISSN 0347-2221. 
  4. ^ [a b] Sven Elofsson (1992). Janne Stark. red. ”Konkurshot och problem präglade hela säsongen”. Årets Ishockey 1992 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 212–217. ISSN 0347-2221. 
  5. ^ Anders Nordin (1992). Janne Stark. red. ”Antjärn i topp, men sedan var det raffel hela vägen”. Årets Ishockey 1992 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 246. ISSN 0347-2221. 
  6. ^ Jörgen Kalitzki (1992). Janne Stark. red. ”Snabb revansch för Avesta, Kumla stor överraskning”. Årets Ishockey 1992 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 254. ISSN 0347-2221. 
  7. ^ Håkan Lundh (1992). Janne Stark. red. ”Östervåla trots motgångar”. Årets Ishockey 1992 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 263. ISSN 0347-2221. 
  8. ^ Sven Elofsson (1992). Janne Stark. red. ”Från bakgård till 'ettan' på två säsonger”. Årets Ishockey 1992 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 271. ISSN 0347-2221. 
  9. ^ Sven Elofsson (1993). Janne Stark. red. ”Tillbaka till verkligheten”. Årets Ishockey 1993 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 222–227. ISSN 0347-2221.