Dipsas chaparensis
Dipsas chaparensis[2] är en ormart som beskrevs av Reynolds och Foster 1992. Dipsas chaparensis ingår i släktet Dipsas och familjen snokar.[3][4]
| Dipsas chaparensis Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Dipsas |
| Art | Dipsas chaparensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Dipsas chaparensis | |
| Auktor | Reynolds & Foster, 1992 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Artens utbredningsområde är Bolivia.[3] Den lever i landets centrala delar vid östra sidan av Anderna. Utbredningsområdet ligger 800 till 2000 meter över havet. Habitatet utgörs av molnskogar och andra fuktiga bergsskogar. Individerna är nattaktiva, klättrar i träd och buskar och har ödlor samt groddjur som föda.[1] Honor lägger ägg.[4]
Intensivt skogsbruk och skogarnas omvandling till odlingsmark hotar beståndet. Hoten anses vara måttliga. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c] Muñoz, A., Gonzales, L., Embert, D., Aparicio, J. & Aguayo, R. 2014 Dipsas chaparensis . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 20 juli 2020.
- ^ Reynolds,R.P. & Foster,M.S. (1992) Four new species of frogs and one new species of snake from the Chapare region of Bolivia, with notes on other species., Herpetological Monographs 6: 83-104
- ^ [a b c] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/dipsas+chaparensis/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Dipsas chaparensis i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.