Dingtuna socken

socken i Västmanland

Dingtuna socken i Västmanland ingick i Tuhundra härad, uppgick 1967 i Västerås stad och området ingår sedan 1971 i Västerås kommun och motsvarar från 2016 Dingtuna distrikt.

Dingtuna socken
Socken
Dingtuna kyrka.jpg
LandSverige
LandskapVästmanland
HäradTuhundra härad
KommunVästerås kommun
Bildadmedeltiden
Area79 kvadratkilometer
Upphov tillDingtuna landskommun
Dingtuna församling
MotsvararDingtuna distrikt
TingslagVästmanlands mellersta domsagas tingslag (–)
Siende och Norrbo tingslag ()
Tuhundra, Siende och Yttertjurbo tingslag ()
Tuhundra tingslag (–)
Karta
Dingtuna sockens läge i Västmanlands län.
Red pog.svg
Dingtuna sockens läge
i Västmanlands län.
Koordinater59°34′09″N 16°24′06″Ö / 59.56916667°N 16.40166667°Ö / 59.56916667; 16.40166667
Koder, länkar
Sockenkod2279
Namn (ISOF)lista
Kulturnavlänk
Hembygds-
portalen
Dingtuna distrikt
Redigera Wikidata

Socknens areal är 79,2 kvadratkilometer, varav 79,0 land.[1] År 2000 fanns här 1 860 invånare[2]. En del av Västerås samt tätorten och kyrkbyn Dingtuna med sockenkyrkan Dingtuna kyrka ligger i socknen.

Administrativ historikRedigera

Dingtuna socken har medeltida ursprung.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Dingtuna församling och för de borgerliga frågorna till Dingtuna landskommun. Landskommunens utökades 1952 och uppgick 1967 i Västerås stad som 1971 ombildades till Västerås kommun.[2] Församlingen uppgick 2006 i Dingtuna-Lillhärads församling.[3]

1 januari 2016 inrättades distriktet Dingtuna, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.

Socknen har tillhört fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Tuhundra härad. De indelta soldaterna tillhörde Västmanlands regemente, Västerås kompani, Livregementets grenadjärkår, Västerås kompani och Livkompaniet.[4]

GeografiRedigera

Dingtuna socken ligger väster om Västerås, i en bygd rik på fornlämningar. Bland annat finns stensättningar, gravfält och några fornborgar. Karakteristiskt för landskapet är ett brett, öppet stråk från Lövsta och Näsby i söder förbi Dingtuna kyrkby och Råby vidare norrut mot Vångsta. De större gårdarna ligger oftast fritt i det öppna odlingslandskapet, bebyggelsen i övrigt i anslutning till små, ibland parklika skogsdungar. I socknens södra del finns några bevarade bymiljöer. [5][1][6]

Socknen genomkorsas av E18 samt Mälardalsbanan Västerås-Köping.

FornlämningarRedigera

Från bronsåldern finns en mängd spridda gravgrupper samt några små gravfält och dessutom skärvstenshögar och skålgropar. Inom socknen finns drygt 80 gravfält. De är i huvudsak från järnåldern. Från järnåldern finns även omkring 20 km stensträngar. Det finns även fyra fornborgar och tre runstenar.[6][5][7][8]

NamnetRedigera

Namnet (1322, Dingitunum) kommer från kyrkbyn. Efterleden är tuna, 'inhägnat område'. Förleden har antagits innehålla dyngia, 'hög' syftande på en höjd vid kyrkan men denna tolkning är osäker.[9]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Dingtuna socken
  2. ^ [a b] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8 
  3. ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 20 december 2020. 
  4. ^ Adm historik för Dingtuna socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
  5. ^ [a b] Sjögren, Otto (1935). Sverige geografisk beskrivning del 5 Örebro, Västmanlands, Kopparbergs län och Norrlandslänen. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9942 
  6. ^ [a b] Nationalencyklopedin
  7. ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Dingtuna socken
  8. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Dingtuna socken Fornminnen i socknen erhålls på kartan genom att skriva in sockennamn (utan "socken") i "Ange geografiskt område"
  9. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X 

Externa länkarRedigera