Dialektisk teologi, eller neoortodoxi, var en riktning inom den tyska evangeliska kyrkan, som uppstod runt 1920 och betonade att Gud är bortom allt, och att varje mänsklig kunskapsform och religion i sista hand är otillräcklig för att fatta det vi kallar Gud.

Genom uppenbarelsen träder Gud i dialog med människan, därav namnet "dialektisk". En viktig föregångare var Søren Kierkegaard. Riktningens främsta företrädare var Karl Barth.

Se ävenRedigera