Dialektisk materialism är en filosofi som berör vetenskapen och naturen; termen myntades av den tyske filosofen Joseph Dietzgen 1869.[1] Termen användes sedan sporadiskt av Karl Kautsky, när han refererade till Karl Marx och Friedrich Engels, men Marx och Engels använde aldrig termen "dialektisk materialism". Istället talade de om historiematerialism – en världsåskådning baserad på Hegels idealistiska dialektik och materialistisk filosofi.[källa behövs] Engels vidareutvecklade detta i sina böcker Anti-Dühring och Naturens dialektik, där han menar att dialektiken omfattade allt i naturen, inte bara samhällets utveckling. Dialektiken indelar världen i motsättningar, eller agonismer och antagonismer. [källa behövs]

Den som populariserade begreppet efter Kautsky var Georgij Plechanov. [källa behövs]Termen levde vidare inom den ryska socialdemokratin och Lenins Materialismen och empiriokriticismen blev ytterligare en milstolpe.[källa behövs] Stalins Om den dialektiska och den historiska materialismen omformade sedan "dialektiska materialismen" till att bli Sovjetunionens officiella världsåskådning, och i denna tappning har begreppet fått sin största spridning.[2] Även Trotskij har använt begreppet i Den materialistiska dialektikens ABC.[3]

Se även redigera

Källor redigera

  1. ^ Engels, Friedrich (1942). ”IV”. Ludwig Feuerbach och den klassiska tyska filosofins slut. Marxismens klassiker (Arbetarkultur 1942). Stockholm. sid. 54. https://www.marxists.org/svenska/marx/1886/21-d023.htm. Läst 16 maj 2018. ”Och denna materialistiska dialektik, som nu sedan många år är vårt skarpaste vapen, återupptäcktes egendomligt nog inte bara av oss utan dessutom också – oberoende av oss och till och med oberoende av Hegel – av en tysk arbetare, Joseph Dietzgen. - F. Engels” 
  2. ^ Blakeley (ed.), T. J. (1975). Themes in Soviet Marxist Philosophy (Dordrecht: Reidel. sid. 29. Läst 10 april 2017 
  3. ^ ”Den materialistiska dialektikens ABC | Revolution”. www.marxist.se. http://www.marxist.se/den-materialistiska-dialektikens-abc. Läst 14 oktober 2017. 

Vidare läsning redigera