Det var två glada gesäller

film från 1934

Det var två glada gesäller (originaltitel: Babes in Toyland) är en amerikansk komedifilm med Helan och Halvan från 1934 i regi av Gus Meins och Charley Rogers. Filmen är baserad på operetten Babes in Toyland från 1903 av Victor Herbert.[2]

Det var två glada gesäller
(Babes in Toyland)
Det var två glada gesäller
GenreKomedi
RegissörGus Meins
Charley Rogers
ProducentHal Roach
Stan Laurel
ManusFrank Butler
Nick Grinde
SkådespelareStan Laurel
Oliver Hardy
Henry Brandon
Charlotte Henry
Felix Knight
OriginalmusikMarvin Hatley
FotografArt Lloyd
Francis Corby
KlippningBert Jordan
William H. Terhune
ProduktionsbolagMetro-Goldwyn-Mayer
Premiär30 november 1934 (USA)
13 mars 1935 (Australien)[1]
26 december 1935 (Sverige)
Speltid77 minuter
LandUSA USA
SpråkEngelska
IMDb SFDb Elonet

HandlingRedigera

Stannie Dum och Ollie Dee är två korkade, men godhjärtade leksaksmakare som bor i en gammal sko i Leksakslandet tillsammans med familjen Peep, bestående av bland annat Mother Peep och hennes dotter Bo Peep.[3]

Bo Peep är förälskad i Tom-Tom, vilket inte den elake Silas Barnaby uppskattar. Han hotar med att kasta ut familjen på gatan om inte hon gifter sig med honom. Det är upp till Dum och Dee att försöka stoppa Barnaby.[3]

Om filmenRedigera

TitlarRedigera

När filmen hade Sverigepremiär 26 december 1935 på biografen Metropol-Palais[4] gick den under titeln Det var två glada gesäller. Alternativa titlar till filmen är Hämnden är ljuv och Träsoldaternas march.[5]

När filmen fick nypremiär i Storbritannien gick den under titeln March of the Wooden Soldiers.[3]

InspelningRedigera

Projektet började redan november 1933 då producenten Hal Roach hade köpt rättigheterna till operetten Babes in Toyland från 1903 skriven av Victor Herbert, som han i barndomen sett och uppskattat och nu ville göra film av. Sommaren 1934 drog inspelningarna igång och hösten samma år var filmen färdiginspelad.[6][7][2]

Under inspelningarna uppstod en idékonflikt mellan Stan Laurel och Hal Roach om hur filmen skulle bli. Roach lät dock Laurel göra vad han ville. Efter inspelningarna var deras vänskap slut.[3][7]

Stan Laurel ville att filmen skulle spelas in i färg, och blev därför besviken över att det aldrig blev så.[8]

Den äldre skurken Barnaby spelades av Henry Brandon, som ironiskt bara var 22 år när han gjorde rollen.[3][9]

MottagandeRedigera

Filmen fick positiva recensioner och hyllades av både publik och av filmkritiker.[10][11][12]

Filmen blev framgångsrik vid premiären och har återlanserats flera gånger på bio och finns utgiven i flera utgåvor på DVD och Blu-ray, både i svart-vit originalversion och i två dator-färglagda versioner.[3][2][13]

Rollista (i urval)Redigera

FilmmusikRedigera

Samtliga sånger i filmen skrevs av Victor Herbert, förutom Who's Afraid of the Big Bad Wolf? som skrevs av Frank Churchill och Ann Ronell för Walt Disneys tecknade film Tre små grisar 1933 baserad på boken med samma namn.[15]

  • Toyland
  • Never Mind, Bo-Peep
  • I Can't do the Sum, instrumental
  • Castle in Spain
  • Who's Afraid of the Big Bad Wolf?, instrumental
  • Go to Sleep (Slumber Deep)
  • March of the Toys, instrumental[2]

KällorRedigera

  1. ^ John Reid (2005). HOLLYWOOD 'B' MOVIES: A Treasury of Spills, Chills & Thrills. Lulu.com. ISBN 978-1411650657 
  2. ^ [a b c d] Terry Rowan (2016). Character-Based Film Series Part 3. Lulu.com. ISBN 9781365021312 
  3. ^ [a b c d e f g] Det var två glada gesäller på Lordheath.com
  4. ^ Det var två glada gesällerSvensk Filmdatabas (visningar)
  5. ^ Det var två glada gesällerSvensk Filmdatabas (titlar)
  6. ^ Robin King (2017). Hokum!: The Early Sound Slapstick Short and Depression-Era Mass Culture. University of California Press. ISBN 978-0520288119 
  7. ^ [a b] Norbert Aping (2004). Das Dick-und-Doof-Buch: die Geschichte von Laurel und Hardy in Deutschland. ISBN 978-3894723569 
  8. ^ Brian J. Robb (2005). Laurel & Hardy: The Pocket Essential Guide. Oldcastle Books LTD. ISBN 9781842432853 
  9. ^ Sue Matheson (2020). The John Ford Encyclopedia. Rowman & Littlefield. ISBN 978-1538103814 
  10. ^ Chicago Tribune, 14 december 1934
  11. ^ Variety, 16 december 1934
  12. ^ The New Yorker, 22 december 1934
  13. ^ Raymond Valinoti Jr. (2010). Another Fine Mess - The Laurel & Hardy Story. BearManor. ISBN 978-1629330457 
  14. ^ Det var två glada gesällerSvensk Filmdatabas (medverkande)
  15. ^ Michael Lasser (2013). America's Songs II: Songs from the 1890s to the Post-War Years. Routledge. ISBN 978-0415810081 

Externa länkarRedigera