Der Göttergatte är en operett med förspel och två akter med musik av Franz Lehár och libretto av Victor Léon und Leo Stein . Den hade premiär den 20 januari 1904 på Carltheater i Wien.

Der Göttergatte
Franz Lehár
Franz Lehár
OriginaltitelDer Göttergatte
Uruppförande20 januari 1904 på Carltheater i Wien
MusikFranz Lehár
SångtexterVictor Léon, Leo Stein
SpråkTyska

Lehár reviderade verket två gånger, först som Die ideale Gattin (1913) och sedan som Die Tangokönigin (1921). Julius Brammer och Alfred Grünwald skrev de reviderade texterna vilka, till skillnad från originalet, inte utspelas i antikens Grekland.

Der Göttergatte travesterar Kleists tragikomedi Amphitryon och påminner i stilen om Jacques Offenbach.

PersonerRedigera

HandlingRedigera

Förspel: Uppe på Olympen

Teaterdirektören Mäandros, på jakt efter ett inkomstbringande teaterstycke, besöker musan Thalia uppe på Olympen. Med Thalias hjälp får Mäandros en audiens inför Jupiter och lycks vinna över honom för en ny teatersensation: Operetten. Överguden är överförtjust och frambringar på kort tid ett passande libretto. I hemlighet beger sig Jupiter och Mercurius ned till jorden för att uppleva äventyr. Detta ska med hjälp av operetten meddelas människorna. Jupiters maka Juno följer efter i smyg, då hon alltför väl vet att hennes make har en förkärlek för vissa former av äventyr. Jupiter förvandlar Mercur till tjänaren Sosias från kungariket Thebe. Där väntar den vackra Alkmene på sin gemål Amphitryon, kung av Thebe, som krigar i Makedonien. Då den förklädde Merkur såsom Sosias tillkännager Amphitryons hemkomst anar Juno avsikten och intar Alkmenes gestalt. På så sätt ska hon överbevisa sin make om otrohet.


Akt I – Amphitryons palats

Under tiden har den riktige Amphitryon sänt sin riktige tjänare hem för att meddela om hemkomsten nästa dag. Stor förvirring uppstår i palatset då först den äkta och sedan den falske Sosias kommer in. Situationen löses först då Juno skickar efter den riktiga Alkmene. Då Jupiter (som Amphitryon) dyker upp visas han in i sovgemaket av Juno (som Alkmene). Jupiter flyr från palatset. bricht Jupiter sofort wieder auf und verlässt den Palast. Samtidigt visar sig den riktige Amphitryon, som Juno ånyo tror är Jupiter.

Akt II – en park bakom palatset

Alla missförstånd klaras upp. Amphitryon gläder sig över sin hustrus trohet och Juno över att ha saboterat Jupiters planer. Jupiter lovar att sluta med dylika äventyr i framtiden.

DiskografiRedigera

Det existerar en bevarad historisk radioupptagning från Wiener Rundfunk den 15 mars 1945 under musikalisk ledning av Max Schönherr. Sångarna var Liesl Andergast (Juno), Franz Borsos (Jupiter), Anton Dermota (Amphitryon), Henny Herze (Alkmene), Fred Liewehr (Sosias) och Lizzi Holzschuh (Charis). Skivmärket CPO gav 2012 ut en CD av sagda inspelning.

MusiknummerRedigera

Ouvertyr

Nr. 1 Introduktion: Wir armen, armen Musen

Nr. 2 Duett: Bonjour Mon Ami

Nr. 3 Duettino: Ich harre dein

Nr. 4 Finale I: Alle sind informiert

Nr. 5a. Melodram

Nr. 6 Entree und Serenade: Heute Nacht ist es besonders finster

Nr. 6a Entree: Heute Nacht wird etwas vor sich gehen

Nr. 7 Jupiters Ankunft und Duett: Wer kündet Amphitryon an

Nr. 8 Terzett: Du hast mich doch betrogen

Nr. 10: Cupido-Lied: Man hält mich für den größten aller Götter

Nr. 12 Lied: Wachst Du Liebchen

Nr. 13 Finale II: Alkmene, Geliebte

Nr. 14 Zwischenmusik

Nr. 15 Jeder Mann glaubt seiner Frau

Nr. 16 Terzett: Wer ein Trinklied singt

Nr. 16a: Jupiter Marsch: Nun zum letzten Mal zu ihr

Nr. 18 Schlussgesang: Cupido du loser Spötter

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  • Kritik der Uraufführung in Wiener Zeitung, 21. Januar 1904 (von k.g.).
  • Kritik der Uraufführung in Freie Presse Wien, 21. Januar 1904.
  • Leo Melitz: Führer durch die Operetten. Globus, Berlin 1917, S. 80–81.

Externa länkarRedigera