Delta Scuti (δ Scuti, förkortad Delta Sct, δ Sct), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en trippelstjärna i mellersta delen av stjärnbilden Skölden. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud av 4,72[4] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 16,1 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 202 ljusår (62 parsek) från solen. Delta Scuti är prototyp för Delta Scuti-typen variabla stjärnor.

Delta Scuti (δ)
Scutum IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkölden
Rektascension18t 42m 16,422137s[1]
Deklination-09° 03′ 09,19206″[1]
Skenbar magnitud ()+4,60 – 4,79[2]
Stjärntyp
SpektraltypF2 IIIp[3]
U–B+0,16[4][2]
B–V+0,35[4]
VariabeltypPulserande variabel av Delta Scuti-typ
Astrometri
Radialhastighet ()-44,8[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +9,21[1] mas/år
Dek.: +0,82[1] mas/år
Parallax ()16,11 ± 0,31[1]
Avstånd202 ± 4  (62 ± 1 pc)
Absolut magnitud ()0,72 ± 0,04[6]
Detaljer
Massa2,23+0,06-0,05[7] M
Radie4,56[8] R
Luminositet42,21[8] L
Temperatur7 000[9] K
Metallicitet0,41[6]
Vinkelhastighet25,5[9]
Ålder0,7 ± 0,1[6] miljarder år
Andra beteckningar
δ Sct, BD−09° 4796, FK5 1486, HD 172748, HIP 91726, HR 7020, SAO 142515.[10]

HistorikRedigera

År 1900 använde William W. Campbell och William H. Wright Mills-spektrografen vid Lick Observatory för att bestämma att denna stjärna har en variabel radiell hastighet.[11] En 0,19377-dygns period för denna variabilitet samt förändringar i magnitud med 0,2 enheter visade 1935 att variationen var inneboende snarare än att vara resultatet av en spektroskopisk dubbelstjärna.[12] År 1938 upptäcktes en sekundärperiod och en pulsationsteori antogs för att modellera variationen.[13] Sedan dess har observation av Delta Scuti visat att den pulserar på flera diskreta radiella och icke-radiella sätt. Det starkaste har en frekvens på 59,731 μHz, det näst starkaste har en frekvens på 61,936 μHz och så vidare, med totalt åtta olika frekvenslägen som nu kan modelleras.[14]

Stjärnan följer en bana genom Vintergatan som har en excentricitet av 0,11 och för den så nära som 22 310 ljusår (6,84 kpc) intill och så långt som 27 590 ljusår (8,46 kpc) ifrån galaxens centrum.[6] Om Delta Scuti behåller sin nuvarande rörelse och magnitud, kommer den att passera inom 10 ljusår från solsystemet[15] och blir den ljusaste stjärnan på himlen mellan åren 1 150 000 och 1 330 000 e.Kr. Den kommer att nå en skenbar magnitud av -1,84, ljusare än den nuvarande -1,46 för Sirius.[16]Flamsteed kände inte till stjärnbilden Skölden och hänförde flera av dess stjärnor till Örnen. Delta Scuti katalogiserades som 2 Aquilae. Bayerbeteckningen Delta tilldelades av Gould snarare än Bayer.[17]

EgenskaperRedigera

Delta Scuti är en gul till vit jättestjärna av spektralklass F2 IIIp.[3] Den har en massa som är ca 2,2[7] gånger solens massa, en radie som är ca 4,6[8] gånger solens radie och avger ca 42 [8] gånger mer energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 7 000 K.[9] Den är en högamplitudtyp av pulsator med ljusvariationer på ca 0,15 minuter. Det ovanliga kemiska överskottet hos stjärnan överensstämmer med Am-stjärnornas.[9]

Delta Scuti har två optiska följeslagare. Den första är en stjärna av magnitud +12,2 separerad med 15,2 arcsekunder. Den andra är en stjärna av magnitud +9,2, separerad med 53 bågsekunder.[18]

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 12 februari 2019.

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/gcvs. Originally published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
  3. ^ [a b] Cowley, Anne; Fraquelli, Dorothy (February 1974), "MK Spectral Types for Some Bright F Stars", Publications of the Astronomical Society of the Pacific, 86 (509): 7, Bibcode:1974PASP...86...70C, doi:10.1086/129562
  4. ^ [a b c] Johnson, H. L.; et al. (1966). "UBVRIJKL photometry of the bright stars". Communications of the Lunar and Planetary Laboratory. 4 (99): 99. Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
  5. ^ Evans, D. S. (June 20–24, 1966). "The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities". In Batten, Alan Henry; Heard, John Frederick. Determination of Radial Velocities and their Applications, Proceedings from IAU Symposium no. 30. University of Toronto: International Astronomical Union. Bibcode:1967IAUS...30...57E.
  6. ^ [a b c d] Holmberg, J.; Nordström, B.; Andersen, J. (July 2009), "The Geneva-Copenhagen survey of the solar neighbourhood. III. Improved distances, ages, and kinematics", Astronomy and Astrophysics, 501 (3): 941–947, arXiv:0811.3982, Bibcode:2009A&A...501..941H, doi:10.1051/0004-6361/200811191
  7. ^ [a b] Nordström, B.; et al. (May 2004), "The Geneva-Copenhagen survey of the Solar neighbourhood. Ages, metallicities, and kinematic properties of ˜14 000 F and G dwarfs", Astronomy and Astrophysics, 418: 989–1019, arXiv:astro-ph/0405198, Bibcode:2004A&A...418..989N, doi:10.1051/0004-6361:20035959
  8. ^ [a b c d] https://www.universeguide.com/star/deltascuti. Hämtad 2019-02-12.
  9. ^ [a b c d] Yushchenko, A.; et al. (May 2005). "The chemical composition of δ Scuti". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 359 (55): 865–873. Bibcode:2005MNRAS.359..865Y. doi:10.1111/j.1365-2966.2005.08921.x.
  10. ^ "del Sct – Variable star of delta Sct type". SIMBAD Astronomical Object Database. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2009-10-23.
  11. ^ Campbell, W. W.; Wright, W. H. (1900). "A list of nine stars whose velocities in the line of sight are variable". Astrophysical Journal. 12: 254–257. Bibcode:1900ApJ....12..254C. doi:10.1086/140765. Listed as 2 Scuti on p. 256.
  12. ^ Colacevich, A. (August 1935). "On the variable radial velocity of δ Scuti". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 47 (278): 231–232. Bibcode:1935PASP...47..231C. doi:10.1086/124599.
  13. ^ Sterne, T. E. (March 1938). "The Secondary Variation of δ Scuti". Astrophysical Journal. 87: 133–150. Bibcode:1938ApJ....87..133S. doi:10.1086/143913.
  14. ^ Templeton, Matthew R.; et al. (October 1997). "A New Pulsation Spectrum and Asteroseismology of delta Scuti". The Astronomical Journal. 114: 1592–1601. Bibcode:1997AJ....114.1592T. doi:10.1086/118590.
  15. ^ García-Sánchez, J.; et al. (2001), "Stellar encounters with the solar system", Astronomy and Astrophysics, 379 (2): 634–659, Bibcode:2001A&A...379..634G, doi:10.1051/0004-6361:20011330
  16. ^ Sky and Telescope, April 1998 (p60), based on computations from Hipparcos mission data.
  17. ^ Wagman, M. (August 1987). "Flamsteed's Missing Stars". Journal for the History of Astronomy, Vol.18, NO. 3/AUG, P.209, 1987. 18: 212. Bibcode:1987JHA....18..209W. doi:10.1177/002182868701800305.
  18. ^ Burnham, Robert (1978). Burnham's celestial handbook: an observer's guide to the universe beyond the solar system. 3. Courier Dover Publications. p. 1746. ISBN 0-486-23673-0.

Externa länkarRedigera