David Hedegård

svensk teolog och bibelöversättare

Oskar David Leonard Hedegård, född 29 november 1891 i Röks församling i Östergötlands län, död 3 oktober 1971 i Vaksala församling i Uppsala län,[2] var en svensk teolog och bibelöversättare.

David Hedegård
David Hedegård.jpg
Född29 november 1891[1]
Röks församling[1], Sverige
Död3 oktober 1971[1] (79 år)
Vaksala församling[1], Sverige
MedborgarskapSverige[1]
SysselsättningÖversättare, teolog
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

David Hedegård växte upp i Heda i Östergötland varifrån han tog sitt namn.

Verksam inom Svenska MissionsförbundetRedigera

Han var först verksam inom Svenska Missionsförbundet, där han blev medlem 1909. Han var predikant i Spelvik-Husby missionskrets 1911–1912 och därefter 1913–1915 i Mariefreds missionsförsamling. Han genomgick 1915–1917 Missionsförbundets teologiska seminariumLidingö och blev 1917 predikant i Jönköpings Ansgariiförening.

Efter studentexamen som privatist 1920 flyttade han till Lund och var pastor i missionsförsamlingen Bethel i Eslöv 1923–1925. Han bedrev samtidigt universitetsstudier och blev filosofie kandidat 1924, teologie kandidat 1928. Han blev teologie licentiat 1943 och disputerade 60 år gammal för teologie doktorsgraden 1951 på en avhandling[3] om en judisk liturgisk handbok från 800-talet., Seder R. Amaram Gaon. Han var där inspirerad av sin lärare professor Hugo Odeberg. Teologen och språkvetaren Tryggve Kronholm disputerade 1974 på en avhandling[4] som kan sägas utgöra del 2 av Hedegårds arbete.

Hedegård var lärare vid Teologiska seminariet på Lidingö 1928–1940. År 1930 utgav han boken Den gammaltestamentliga offertjänsten[5] där han steg fram som en konservativ bibelteolog; boken var ett slags svar till SMF:s missionsföreståndare Axel Anderssons bok Präster och profeter inom den bibliska religionsutvecklingen[6] som kommit ut året innan.

Verksam inom Svenska AlliansmissionenRedigera

På grund av skiljaktiga meningar om bibelsynen lämnade Hedegård Missionsförbundet 1940 och var 1941–1948 rektor vid Alliansmissionens seminarium i Kortebo vid Jönköping. Han kom därigenom att prägla en generations blivande pastorer inom samfundet.

Hedegård var initiativtagare till Förbundet för Biblisk Tro 1937 och utgav sedan dess och till sin död dess tidskrift För biblisk tro Han var ocskå en av initiativtagarna till Nordens Evangeliska Råd, vars ordförande han var under hela dess verksamhetstid, 1955–1968.[7]

Tillsammans med den finske professorn Aapeli Saarisalo utav han Biblisk uppslagsbok. Handbok för bibelläsare (1939) som kommit ut i fem omarbetade upplagor.

Kritik mot Kyrkornas världsrådRedigera

Hedegård var starkt kritisk mot Kyrkornas världsråd, som han menade byggde på en liberalteologisk bas. Han framlade sin uppfattning i en bok med den provokativa titeln Söderblom, påven och det stora avfallet (1953). I senare upplagor modifierades titeln till Ekumenismen och Bibeln (1968). Boken översattes till engelska med denna titel och gavs ut i USA. När det kristdemokratiska partiet bildades 1964 var han också kritisk och utgav boken Är KDS ett misstag? Några kritiska synpunkter på Kristen demokratiska samling (1966).

Nya testamentet på vår tids språkRedigera

David Hedegårds uppmärksammade och mycket använda översättning av Nya Testamentet på vår tids språk utgavs i två band 1964–1965 och gav honom ett stort anseende i hela den svenska kristenheten.[8] Utgivningen föregicks av en rad mindre provöversättningar, som han redan från 1950-talet successivt publicerade i sin tidskrift För biblisk tro . Översättningen blev en stor försäljningsframgång och användes inte minst inom skola och konfirmandundervisning, och den utkom i många upplagor. Hans översättning påverkade påtagligt utvecklingen, då den visade hur det var ovedersägligt att Gustaf V:s bibel från 1917 blivit föråldrad i sitt språk och att Sverige behövde en ny officiell bibelöversättning. Först tio år efter Hedegårds död blev en sådan färdig i Bibel 2000: för Nya testamentet 1981 och Gamla testamentet 2000.[9] Därefter fanns inte längre ett allmänt behov av Hedegårds pionjärverk.

Verksam inom Evangeliska FosterlandsstiftelsenRedigera

På äldre dagar engagerade sig Hedegård inom Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS) Med tiden distanserade han sig också från denna rörelse, inte minst därför att en av dess centrala gestalter, rektorn för dess utbildningsanstalt Johannelund Torsten Nilsson, var mycket engagerad i Biskopsmötets bibelkommission, där han ingick, och ville under arbetet där styra EFS i den riktning som den drev. Nilssons position åstadkom en mycket livlig debatt inom EFS, där Hedegård var en av de skarpaste kritikerna.

Stiftelsen BiblicumRedigera

Hedegård bildade 1968 Stiftelsen Biblicum bland annat tillsammans med domprosten Gustaf Adolf Danell. Sedan Biskopsmötets bibelkommission 1970 lagt fram sitt för Svenska kyrkan inflytelserika betänkande Bibelsyn och bibelbruk[10] utgav de 1971 den mot detta kritiska skriften Det står skrivet. Biblicum svarar Biskopsmötets bibelkommission.[11] Både betänkandet och svarsskriften åstadkom en omfattande debatt. Biblicum kom senare att splittras då Hedegård, till skillnad från Danell och andra i styrelsens minoritet, drev på den utveckling som skulle leda till bildandet av ett nyttt frikyrkosamfund, Lutherska bekännelsekyrkan. Innan detta konstituerades hade Hedegård dock avlidit

FamiljRedigera

David Hedegård var son till lantbrukaren Oscar Carlsson och Emma Åberg. Han är gravsatt på Heda kyrkogård i Östergötland.

Bibliografi (urval)Redigera

  • 1923 – John Bunyan och Kristens resa.[12]
  • 1928 – Nutidsspörsmål om tron och livet.[13]
  • 1929 – Adventister, russellianer och Efraims budbärare.[14]
  • 1930 – Den gammaltestamentliga offertjänsten.[5]
  • 1932 – Församling, dop samfund.[15]
  • 1933 – Svenska missionsförbundets församlingsprincip i nytestamentlig belysning och i nutida diskussion.[16]
  • 1933 – Studier i Pauli liv.[17]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e] Sveriges dödbok 1830–2020, Sveriges Släktforskarförbund, november 2021, omnämnd som: Hedegård, Oskar David Leonard, läst: 15 oktober 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  3. ^ Hedegård, David; Amram ben Sheshna (1951) (på engelska). Seder R. Amram Gaon. P. 1, Hebrew text with critical apparatus : translation with notes and introduction. Lund: Gleerup. Libris 8205131 
  4. ^ Hedegård, David; Amram ben Sheshna, Kronholm Tryggve (1974) (på engelska). Seder R. Amram Gaon P. 2 The order of Sabbath Prayer. Lund: Gleerup. Libris 353532. ISBN 9140034518 
  5. ^ [a b] Hedegård, David (1930). Den gammaltestamentliga offertjänsten. Stockholm: Sv. missionsförb. Libris 1331446 
  6. ^ Andersson, Axel (1929). Präster och profeter inom den bibliska religionsutvecklingen. Stockholm: Dagen. Libris 1313540 
  7. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525172804/http://gammal.lbk.cc/biblicum/19745503.HTM. Läst 30 oktober 2010. 
  8. ^ Hedegård David, red (1964-1965). Nya testamentet på vår tids språk: ny översättning med förklarande noter. Stockholm: Evangeliska fosterl.-stift. Libris 483658 
  9. ^ Bo Johnson, "Bibelns historia efter reformationen" i Den svenska bibeln. Ett 450-årsjubileum, 1991. Ingemar Düring, "D. Hedegård: Nya testamwnret på vår tids språk" i Nyöversättning av Nya testamentet. Behov och principer. Betänkande avgivet av 1963 års bibelkonmmitté. (Statens offentliga utredningar 1968:65.) 1968.
  10. ^ Svenska kyrkan. Biskopsmötet. Bibelkommissionen (1970). Bibelsyn och bibelbruk. Lund: H. Ohlsson. Libris 8198409 
  11. ^ Erlandsson Seth, red (1971). Det står skrivet: Biblicum svarar biskopsmötets bibelkommission. Biblicums skriftserie, 0282-0749 ; 1. Göteborg. Libris 1463806 
  12. ^ Hedegård, David (1923). John Bunyan och Kristens resa. Svenska missionsförbundets ungdoms småskrifter, 99-1862901-0 ; 24. Stockholm: Svenska missionsförb. Libris 1482169 
  13. ^ Hedegård, David (1928). Nutidsspörsmål om tron och livet. Svenska missionsförbundets ungdoms småskrifter, 99-1862901-0 ; 29. Stockholm: Svenska missionsförb. Libris 1335506 
  14. ^ Hedegård, David (1929). Adventister, russellianer och Efraims budbärare. Svenska missionsförbundets ungdoms småskrifter, 99-1862901-0 ; 30. Stockholm: Svenska missionsförb. Libris 1972313 
  15. ^ Hedegård, David (1932). Församling, dop samfund. Stockholm. Libris 2694127 
  16. ^ Hedegård, David (1933). Svenska missionsförbundets församlingsprincip i nytestamentlig belysning och i nutida diskussion. Gävle: Norrlands-Bladets förl. Libris 1355564 
  17. ^ Hedegård, David (1933). Studier i Pauli liv. S. M. U:s studieplaner. Bibelkunskap ; 2. Stockholm: Sv. missionsförb. Libris 1367962 

KällorRedigera

  • Hedegård, Oskar David Leonard i Vem är Vem?: Götalandsdelen utom Skåne (första upplagan, 1948)
  • Rune W. Dahlén, Med Bibeln som bekännelse och bekymmer. Bibelsynsfrågan i Svenska missionsförbundet 1917–42 med särskild hänsyn till Missionsskolan och samfundsledningen. (Bibliotheca Historico-ecclesiastica Lundensis 42.) 1999.
  • Lars Engqust, "Curriculum vitæ med bibliografi. Till en bibliografi över David Hedegård" i Ditt ord är sanning. En handbok om Bibeln tillägnad David Hedegård. 1971
  • Bruno W Frandell, Contending for the Faith. The apologetic Theology of David Hedegård, 2011
  • Gunnar Olén, "Bondpojken som blev Teol.Dr" i Blekinge kyrkliga hembygdskalender 1972

Externa länkarRedigera