Daniel av Kiev
Daniel av Kiev (Daniel av Galizien), född 1201, död 1264, var storfurst av Kiev (1239–1240) och kung av Rutenien (1253–1264). Han var Kievs monark vid tidpunkten för dess fall under mongolerna. Han var kung av Galizien–Volynien (1205–1255), furste av Peremysjl (1211), och Vladimir (1212–1231). Han var också den första som (nominellt) fick titeln kung av Rutenien (1253–1264).
Daniel av Kiev | |
Född | 1201 Halytj, Ukraina |
---|---|
Död | 1264 Chełm, Polen |
Begravd | Basilica of the Birth of the Virgin Mary |
Medborgare i | Furstendömet Galizien-Volynien |
Sysselsättning | Politiker |
Befattning | |
Furste av Kiev Rex Russiae | |
Maka | Anna Mstislavna Daniel av Kievs andra fru |
Barn | Perejesława av Galizien Iraklij Danylovitj (f. 1223) Lev I av Galicien (f. 1228) Švarnas (f. 1230) Roman Danilovitj (f. 1230) Sofie von Schwarzburg-Blankenburg (f. 1244) Kunigunda av Slavonien (f. 1245) Mstislav Danilovitj (f. 1250) Anastasia Danilovna (f. 1250) |
Föräldrar | Roman II av Kiev Anna-Euphrosyne Angelina |
Redigera Wikidata |
Han var son till storfurst Roman II av Kiev, monark av Galizien, och Anna av Bysans. Daniel tog år 1239 kontrollen över Kiev och blev därmed dess storfurste. Strax därefter anfölls dock staden av mongolerna. Efter häftig strid inne i staden erövrades och brändes Kiev den 6 december 1240. Året därpå ödelades också hela Galizien-Volynien då mongolerna passerade genom landet på sin färd mot Ungern.
Referenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.