Daniel Nordlander, född 1763 i Vik i Torsåkers socken, Ångermanland, död 1842, var en svensk sjökapten och hemmansägare. Han deltog i Finska kriget, för vars insatser han erhöll medaljen För tapperhet i fält för stort personligt mod.[1]

1786 matros på skeppet Nordenfalk,[2] 1819 kapten på galeasen Fortuna, och senare samma år skeppare på samma fartyg, [3] där även hans son Daniel var påmönstrad som Jungman.[4]

Familj redigera

Daniel Nordlander var son till hemmansägare Nils Danielsson (1726–1775) och Brita Persdotter (1733–1805). Gift 1795 med Margaretha Abrahamsdotter (1765–1821) i hennes andra gifte. Tillsammans fick de barnen Nils Nordlander (1796–1874), kyrkoherde, riksdagsledamot och grundare av Skellefteå stad, samt Daniel Nordlander (1803–1836), styrman.

Källor redigera