Daniel Buskovius, svensk kaplan, född i Buskåker, Stora Tuna socken, Dalarna 25 augusti 1599, död 11 juni 1677 i Kumla, Västmanland. Han ledde den svenska erövringen av Särna och Idre 1644. Han var kyrkoherde i Kumla församling, Västerås stift från 1654 till sin död och ligger begravd på kyrkogården där.
| Daniel Buskovius | |
 | |
| Född | 25 januari 1599 eller 25 augusti 1599[1] |
|---|---|
| Död | 11 juni 1677 eller 11 juli 1677[1] |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Präst |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Daniel Buskovius var son till kyrkoherden i Älvdalen, Johan Birgeri Moræus och Justina Larsdotter, samt svåger till faderns efterträdare Petrus Laurentii Sudermannus. Gift med Brita Larsdotter. En dotter till honom var mor till Petrus Georgii Schiffer.
Buskovius studerade i Västerås och prästvigdes 1630. Därefter insattes han som kaplan i Älvdalen, Västerås stift, där han under Torstensonskriget ledde intagandet av byarna Särna och Idre 1644, som sedan dess tillhört Sverige.
Landshövding Peter Kruse i Falun, hade av regeringen uppdragits förmå dalkarlarna att anfalla Norge, och allmogen som samlades i Mora, befanns villig att göra så, men gillade ingen av anförare landshövdingen föreslog. Efterhand frågade han den samlade folkmassan, vem de önskade, då de med en mun ropade: »Få vi vårom Daniel!», därmed menandes Buskovius. Buskovius, som för sitt prästerliga stånds skull ogärna mottog uppdraget, övertalades av landshövdingen och prosten, mäster Olof, och erhöll en fullmakt att åt folket i Särna erbjuda gudstjänst, lag och rätt. Om detta ej var möjligt, skulle våld brukas. I spetsen för två hundra morakarlar och älvdalingar, samt med en gammal soldat och klockaren, som i egenskap av adjutanter bar handbok och sockenbudstyg, begav han sig i väg. Efter fyra dagars vandring nåddes Särna. Företaget lyckades över förväntan, då Särna gav sig utan blodutgjutelse, och redan följande söndag kunde Buskovius predika i deras kapell, utdela nattvarden och döpa flera barn, varav några var så stora, att de under dopet tog tag i handboken och rev sönder bladen. När uppdraget utförts återvände han och medförde ombud från varje byalag, som på särnabornas vägnar inför landshövdingen svor Sveriges krona tro- och huldhetsed. För sin insats, vilket föranledde Edvard Fredin till att göra honom till huvudpersonen i diktcykeln »Vår Daniel», belönades han med en årlig belöning på tolv tunnor spannmål. År 1645 blev han kaplan i Kopparbergs församling, och 1654 kyrkoherde i Kumla församling, Västerås stift, där han bodde fram till sin död 1677.
Buskoviusstenen redigera
Längs riksväg 70 mellan Älvdalen och Särna, står strax söder om Bunkris en minnessten på vägens västra sida.
Inskriptionen lyder:
"HÄR TALADE ENLIGT SÄGNEN ÄLVDALSKAPLANEN DANIEL BUSKOVIUS TILL SITT MANSKAP VID TÅGET MOT SÄRNA SOM INTOGS 1 MARS 1644. TILL MINNE RESTES STENEN 1925"
En annan sten tillägnad Buskovius återfinns vid Särna gammelkyrka.
Källor redigera
- Svensk uppslagsbok, Lund 1930
- https://runeberg.org/sbh/buskodan.html från Projekt Runeberg
- https://web.archive.org/web/20070211151604/http://www.alvdalen.se/alvdalen05/kommunen/buskoviusstenen.htm
Noter redigera
- ^ [a b] Daniel Johannis Buscovius, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]