Öppna huvudmenyn

Dammfladdermus (Myotis dasycneme), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar). En stor fladdermus med en vingbredd på 20–30 cm, kroppslängd på 5,5 - 6,5 cm och vikt upptill 20 g. Pälsen är gulbrun på ovansidan, ljusgrå under.[4][5]

Dammfladdermus
Status i världen: Nära hotad[1]
Status i Sverige: Starkt hotad[2]
Myotis dasycneme (3911428725).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteMyotis
ArtDammfladdermus
M. dasycneme
Vetenskapligt namn
§ Myotis dasycneme
AuktorBoie, 1825[3]
Utbredning
Myotis dasycneme range map.png
Utbredningsområde enligt IUCN
Synonymer
En koloni vid viloplatsen
En koloni vid viloplatsen
Hitta fler artiklar om djur med

VanorRedigera

Dammfladdermusen jagar likt vattenfladdermusen helst över vatten, där den flyger fram och åter på låg höjd. Börjar jaga efter solnedgången. Födan består av sländor och andra vatteninsekter samt fjärilar.[5] Lokalisationslätet har tydligt urskiljbara pulser (i detektor) med en medelfrekvens av 35 kHz[6].

Arten påträffas i vattenrika, trädbevuxna biotoper[5].

UtbredningRedigera

Dammfladdermusen finns sällsynt i norra Centraleuropa, södra Skandinavien samt mellersta Ryssland. Når i Sverige från Skåne upp till mellersta Svealand. Mycket ovanlig i Sverige, även om modern ultraljudsteknik gjort att den upptäckts på fler lokaler de senaste åren.[4]

Dammfladdermus är liksom alla andra svenska fladdermusarter fridlyst i hela Sverige.

StatusRedigera

Dammfladdermusen är globalt hotad ("NT")[1]. Upptagen på Röda listan: EN (starkt hotad), klassning "D". Upptagen i EU:s habitatdirektiv (bilaga 2 och 4).[2]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Piraccini, R. 2016 Myotis dasycneme . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 augusti 2019.
  2. ^ [a b] AtrDatatabankens faktablad (pdf)[död länk]
  3. ^ [a b c d e f] ”Mammal Species of the World”. http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?s=y&id=13802390. Läst 8 mars 2011. 
  4. ^ [a b] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 52. ISBN 91-46-16576-2 
  5. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 231-232. ISBN 91-1-864142-3 
  6. ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 25. ISBN 91-85094-60-9 

Externa länkarRedigera