Dambad
avskilt friluftsbad för kvinnor
Dambad är ett avskilt område, med eller utan kallbadhus, för friluftsbad för kvinnor och små barn.
Offentliga friluftsbad med män och kvinnor badande tillsammans började bli vanliga i Tyskland i slutet av 1800-talet. Åren efter 1905 spred sig denna sedvänja till Mölle, med gemensamhetsbad i Ransvik, nordväst om samhället. Även i andra tidiga turistorter utvecklades ett badliv, ibland, till exempel i Lysekil, som ett del av ett kurliv.
Det var vanligt att det i uppförda badinrättningar inrättades särskilda dambad respektive herrbad. I andra fall avskiljdes ett dambad från ett gemenskapsbad, vid en offentlig badstrand. Dessa kunde vara badhus eller endast delar av en badstrand, som skyddades för insyn av plank.
Dambad i Sverige i urval redigera
- På Saltsjöbadens friluftsbad byggdes 1913 ett kallbadhus i trä för damer med soldäck, bastu och hopptorn, senare renoverat på 2000-talet. Det ritades av Elis Kjellin.
- Mölles dambad är en del av badet Solviken och från omkring 1900, möjligen äldre än det första gemensamhetsbadet. Dambadet sköttes av Kullabergs naturförening till 1970, och därefter av Höganäs kommun.[1]
- Smögens havsbad inrättade i Glommen i Smögen ett herrbad och ett dambad 1900, med plank runt baden. Dambadet fanns kvar som dambad till omkring 1970., och har därefter varit allmänt.[2]
- Långholmens klippbad i Stockholm skapades 1917 som två skilda badplatser: ett dambad vid Lusudden och ett herrbad på klipporna lite längre västerut. Solviksbadet på Brommalandet vid Mälaren öppnades 1925 som det första mera ordnade gemensamhetsbadet i Stockholm. Det har också ett dambad med brygga och omklädningshytter.