Daitoöarna
Daitoöarna (japanska Daitō-rettō eller Daitō-shotō, tidigare Borodino Islands) är en ögrupp bland Ryukyuöarna i nordvästra Stilla havet som tillhör Japan.
Geografi redigera
Daitoöarna utgör den östligaste ögruppen bland Okinawaöarna och ligger cirka 360 kilometer öster om Okinawa.
Öarna är korallöar och har en areal om cirka 44,46 km². De högsta höjderna är på cirka 75 m ö.h. och ligger på huvudön. Ögruppen består av tre öar:
- Kita-daito (Kita Daitō-jima), 12,71 km², cirka 7 km norr om huvudön
- Minami-daito (Minami Daitō-jima), huvudön, cirka 30,60 km²
- Oki-daito (Oki Daitō-jima), ca1,15 km², cirka 150 km söder om huvudön
Befolkningen uppgår till cirka 2 100 invånare där cirka 1 400 lever på Minami-daito och cirka 700 på Kita-daito. Förvaltningsmässigt tillhör ögruppen Shimajiridistriktet i Okinawa prefekturen.
De bebodda öarna har flygplatser för lokalt flyg, Kitadaito (flygplatskod ”KTD”) och Maridor (flygplatskod ”MMD”) på Minami-daito
Historia redigera
Det är osäkert när öarna upptäcktes, men de första dokumenterade japanska kontakterna skedde först på 1800-talet under Meijiperioden och då var öarna obebodda.
Öarna namngavs mellan 1815 och 1820 efter att Oki-daito åter siktades av besättningen på det spanska fartyget "San Fernando de Magallanes", och Kita-daito och Minami-daito siktades av besättningen på det rysk-amerikanska fartyget "Borodino".
Den första bosättningen etablerades på Minami-daito kring 1899 då området införlivades i Kejsardömet Japan.