Ej att förväxla med farosymbol.

Dödskallemärkning är en populär beteckning för den interncensur som utövades vid Sveriges Radios grammofonarkiv från 1959 till mitten av 1970-talet.[1] Censuren kunde bland annat drabba låtar med ekivok text, med reklaminslag eller av "olämpliga" artister. Det fanns på Sveriges Radio inget formellt förbud mot att spela "dödskallemärkt" musik i radion, men det var en rekommendation att överväga spelandet mer noga än vad som gäller annan musik.[2] Jazz- eller poparrangemang av klassiska stycken fick även de ofta en röd dödskalle stämplad på omslaget, och de inspelningarna var de enda skivor som fick en bokstavlig dödskallemärkning.[3]

"Dödskallemärkt" har senare blivit ett begrepp för företeelser som anses oönskade i det offentliga rummet.

ExempelRedigera

ReferenserRedigera