Inkaduva[2] (Columbina inca) är en fågel i familjen duvor inom ordningen duvfåglar.[3] Den förekommer i södra Nordamerika och Centralamerika.
| Inkaduva Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Duvfåglar Columbiformes |
| Familj | Duvor Columbidae |
| Släkte | Columbina |
| Art | Inkaduva C. inca |
| Vetenskapligt namn | |
| § Columbina inca | |
| Auktor | (Lesson, 1847) |
| Utbredning | |
 | |
Utseende och läten redigera
Inkaduvan är en mycket liten (19–22 cm) och slank duva. Liksom nordlig markduva har den ljusgrå fjäderdräkt med rostfärgade vingpennor och vita stjärtsidor, men har mycket längre och tvärt avskuren stjärt samt fjälligt mönster över hela kroppen utom i det ljusa ansiktet. Sången består av relativt ljusa "POO-pup" som upprepas monotont. Vid uppflog hörs ett tydligt torrt skallrande ljud.[4]
Utbredning och systematik redigera
Fågeln förekommer i halvtorra trakter från sydvästra USA till nordvästra Costa Rica.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Den har tidvis placerats i släktet Scardafella tillsammans med närbesläktade fjällig sparvduva[5][6] baserat på bland annat avvikande läte. Genetiska studier[7][8] visar dock att de är inbäddade i släktet Columbina.
Levnadssätt redigera
Inkaduvan föredrar torra och öppna, buskiga områden. Den ses ofta nära bebyggelse där träd och buskar kantar gräsmattor, nästan alltid i grupper om tre till tio fåglar. Fågeln födosöker på marken efter frön. Den häckar från slutet av februari till oktober i USA, maj till juli i mexikanska Jalisco och från mitten av mars till början av oktober i Hidalgo, också i Mexiko.[4][9]
Inkaduvan är känslig för kyla. När temperaturen kryper under -7°C kurar de ihop sig tillsammans för att värma sig i solskenet. Ibland kan de till och med sätta sig ovanpå varandra och forma som en pyramid.[10]
Status och hot redigera
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Noter redigera
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Columbina inca Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 223. ISBN 0-679-45120-X
- ^ Gibbs, D., Barnes, E. & Cox, J. (2001) Pigeons and Doves. A Guide to the Pigeons and Doves of the World. Pica Press, Robertsbridge, UK.
- ^ Hilty, S.L. (2003) Birds of Venezuela. Princeton University Press & Christopher Helm, Princeton & London.
- ^ Johnson, K.P. (2004) Deletion bias in avian introns over evolutionary timescales. Mol. Biol. Evol. 21(3): 599–602.
- ^ Johnson, K.P. & Clayton, D.H. (2000) A molecular phylogeny of the dove genus Zenaida: mitochondrial and nuclear DNA sequences. Condor 102(4): 864–870.
- ^ Baptista, L.F., Trail, P.W., Horblit, H.M., Kirwan, G.M., Boesman, P. & Garcia, E.F.J. (2020). Inca Dove (Columbina inca). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54226 21 mars 2020).
- ^ Inca Dove Faktablad om inkaduva på allaboutbirds.org
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör inkaduva.
Wikispecies har information om Columbina inca.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
