Claes Fahlander, född 21 januari 1948 i Göteborg, är en svensk fysiker. Efter att han hade tagit sin studentexamen i Vasaskolan i Gävle 1967 studerade han vidare vid Uppsala universitet, och där tog han sin filosofie kandidat i matematik och fysik 1972.[1] Han blev filosofie doktor i kärnfysik 1977[1][2] och docent 1982. Mellan 1979 och 1982 var han verksam vid Australian National University i Canberra,[1] och under det nästkommande decenniet var han verksam vid Uppsala universitet. 1995-1997 var han gästforskare vid Laboratori Nazionali di Legnaro i Italien,[1] och den 1 juli 1996 efterträdde han Hans Ryde som professor i Kosmisk och Subatomär Fysik vid Lunds universitet.[3]

Claes Fahlander
Född21 januari 1948 (76 år)
Göteborg, Sverige
Bosatt iLund, Sverige
ForskningsområdeKärnfysik
InstitutionerLunds universitet
Australian National University
Laboratori Nazionali di Legnaro
Alma materUppsala universitet
DoktorsavhandlingStudies of electromagnetic moments and interactions of Coulomb excited states in even-even nuclei (1977)

Fahlanders forskning har framför allt gällt studier av atomkärnors form, rörelsemönster i kärnan och dess elektromagnetiska egenskaper, samt parkrafter mellan protoner och neutroner i atomkärnor.[3] Bland annat var han med om att verifiera upptäckten av grundämne 115, moskovium,[4] vilket tidigare hade upptäckts i Dubna i Ryssland år 2003.[5]

Fahlander blev invald som ledamot av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund 1998 och av Kungliga Vetenskapsakademien 2006.[3]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] Larsson, Kristian (1 november 2006). ”Valbopojken väljer ut Nobelpristagarna”. Absolutnu! (Sorrento): s. 6. 
  2. ^ Fahlander, Claes (1977) (på engelska). Studies of electromagnetic moments and interactions of Coulomb excited states in even-even nuclei. Abstracts of Uppsala dissertations from the Faculty of Science, 0345-0058;427. Uppsala: Univ. Libris 7423404. ISBN 91-554-0641-6 
  3. ^ [a b c] ”Kungliga Vetenskapsakademien - Nya ledamöter i fysikklassen”. www.kva.se. Arkiverad från originalet den 14 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170314152413/http://www.kva.se/Nyheter/nyheter-2008-2001/Nya-ledamoter-i-fysikklassen/. Läst 13 mars 2017. 
  4. ^ Fagerström, Eskil (27 maj 2016). ”Atomjägarna spårar nya, supertunga grundämnen”. Sydsvenskan (Sydsvenska dagbladets aktiebolag). http://www.sydsvenskan.se/2016-05-24/pa-fysicum-lever-drommen-om-lundium---lunds-eget-supertunga-grundamne. Läst 13 mars 2017. 
  5. ^ Elliot, Danielle (28 augusti 2013). ”Element 115 one step closer to periodic table” (på engelska). CBS News. http://www.cbsnews.com/news/element-115-one-step-closer-to-periodic-table/. Läst 13 mars 2017. 

Externa länkar redigera