Öppna huvudmenyn
För andra betydelser, se Clas Eriksson (olika betydelser).

Claes Ingvar Eriksson, född 27 juli 1950 i Trollhättan,[1] är en svensk regissör, manusförfattare, revyartist, komiker, skådespelare och kompositör. Han är känd som medlem i Galenskaparna och After Shave och i de flesta fall också gruppens huvudsakliga regissör, manusförfattare och kompositör till deras produktioner. Anders Eriksson (som också är medlem i gruppen) är Erikssons yngre bror.

Claes Eriksson
Claes Eriksson
Claes Eriksson
FöddClaes Ingvar Eriksson
27 juli 1950 (69 år)
Sverige Trollhättan, Sverige
Aktiva år1974
Betydande roller
Allan Preussen i En himla många program (TV-serie)
Signatur
Claes Eriksson autograph.png
IMDb SFDb
Claes Eriksson under prismottagningen av Tage Danielsson-priset 2014 i Linköping.

BiografiRedigera

Claes Erikssons intresse för revy och underhållning började i unga år. Han började tidigt att skriva texter och musik. 1974 bildade han gruppen Utan lots, där även Kerstin Granlund ingick. Gruppen uppmärksammades på ett artistforum och reste i folkparkerna 1975. Så småningom fick de göra en egen krogshow på Restaurang Trädgårn i Göteborg. Gruppen splittrades 1976 och samma år fick Eriksson och Granlund engagemang i Hagges revyLisebergsteatern.

År 1978 bildade Eriksson humortrion Galenskaparna tillsammans med sin bror Anders Eriksson och Kerstin Granlund. Galenskaparna släppte sin första LP Utanför slottet 1981. I september 1982 slog de sig samman med sånggruppen After Shave och har tillsammans med dem gjort ett flertal revyer, TV-serier och filmer som Claes Eriksson medverkat i och med få undantag skrivit och regisserat.

Två av Erikssons mest kända roller är "den beige kunden" i TV-serien Macken och programpresentatören Allan Preussen i radioserien En himla många program. Han har även skrivit och komponerat musik; flera av hans låtar har blivit hits, bland annat Macken, Pappa jag vill ha en italienare och Man ska ha husvagn.

Eriksson skildrar ofta vardagliga händelser på ett komiskt sätt. Han har en förkärlek för den "lilla" människan som slåss mot myndigheter och maktmissbrukare. Han har i stil med Povel Ramel och Tage Danielsson lekt med svenska språket med humoristiska avsikter. Med åren har satiren allt tydligare i filmer som Den enskilde medborgaren. År 2003 utgav han valda texter i boken Alster – en stunds texter på förlaget Ordfront.

År 1987 mottog han Karamelodiktstipendiet ur Povel Ramels hand[2] och 2004 tilldelades han Fridolf Rhudin-stipendiet.


FilmografiRedigera

RegiRedigera

Revyer och turnéerRedigera

ManusförfattareRedigera

FilmerRedigera

TV-serierRedigera

Revyer och turnéerRedigera

LitteraturRedigera

Priser och utmärkelserRedigera

KällorRedigera

Externa länkarRedigera