Civilmilitär är försvarsmaktspersonal i tillhörande någon specialkategori där anställningskraven inte i första hand är militär utan civil yrkeskompetens, utan att de för den skull tillhöra den civilanställda personalen. Tjänsteförhållanden och tjänsteställning för försvarsmaktspersonal med civil yrkeskompetens varierar mycket mellan olika länder och det är bara i några länder som de utgör en särskild kategori med ställning mellan militär och civil personal.

Singapore

redigera

I Singapores försvarsmakt finns det sedan 2010 en personalkategori militärexperter, Military Domain Experts (MDES). För anställning som militärexpert med officers tjänsteställning krävs akademisk examen.[1]

Till MDES hör följande kategorier:[2]

  • Alla tekniska tjänstegrenar inom armén, flottan och flygvapnet.
  • Alla stridande och stridstekniska befattningar i flottan (förutom i dyktjänst).
  • Vissa stridstekniska befattningar i flygvapnet.
  • System- och materielspecialister.
  • Köksmästare i flottan.
  • Musikdirektörer och militärmusiker.
  • Vissa underrättelsebefattningar.
  • Sjuksköterskor och plutonssjukvårdare.
Tjänsteklass[3] Motsvarande
militära grader i Singapore
ME1 (Military Expert 1) Second Sergeant
ME2 (Military Expert 2) Master Sergeant
ME3 (Military Expert 3) First Warrant Officer
ME4 (Military Expert 4) Captain
ME5 (Military Expert 5) Major
ME6 (Military Expert 6) Lieutenant Colonel
ME7 (Military Expert 7) Colonel
ME8 (Military Expert 8) Brigadier General

De tjänstetitlar som används är följande:[4]

Tjänsteklass ME1 ME2 ME3 ME4 ME5 ME6 ME7 ME8
Tjänstetitel Assistant Expert Expert Senior Expert Principal Expert Senior Principal Expert Chief Expert

Slovenien

redigera

I Sloveniens försvarsmakt finns det en personalkategori försvarstjänstemän, som kan jämföras med civilmilitär personal eller med uniformerade civilanställda. Yngre försvarstjänstemän motsvarar underofficerare, äldre officerare.[5]

NATO-kod Tjänsteklass för försvarstjänstemän [6] Motsvarande militära grader i Slovenien [7] (Sverige)
OR-5 I. razred vodnik (sergeant)
OR-6 II. razred višji vodnik (förste sergeant)
OR-7 III. razred štabni vodnik (fanjunkare)
OR-8 IV. razred višji štabni vodnik (förvaltare)
OR-8 V. razred praporščak (förvaltare)
OR-9 VI. razred višji praporščak (regementsförvaltare)
OR-9 VII. razred štabni praporščak (regementsförvaltare)
OR-9 VIII. razred višji štabni praporščak (regementsförvaltare)
OF-1 IX. razred poročnik (fänrik)
OF-1 X. razred nadporočnik (löjtnant)
OF-2 XI. razred stotnik (kapten)
OF-3 XII. razred major (major)
OF-4 XII. razred podpolkovnik (överstelöjtnant)
OF-5 XIV. razred polkovnik (överste)
OF-6 XV. razred brigadir (överste 1. graden)

Sverige

redigera

Civilmilitär personal

redigera

Civilmilitär var sedan 1885 en beteckning på den svenska krigsmakten tillhörig uniformerad personal, som inte var krigsmän. (Före 1885 tillhörde dessa arméns och flottans civilstater.) Sedan krigsmannabegreppet utvidgats till att omfatta all uniformerad personal, betecknade civilmilitär en försvarsmakten tillhörig uniformerad personal (krigsman) i specialbefattning för vilken krävdes särskild civil kompetens. Den civilmilitära personalen hade begränsad befälsrätt, dvs. befälsrätten kunde enbart utövas över direkt underställd militär personal. Å andra sidan hade militära chefer begränsad befälsrätt över den civilmilitära personalen vad avsåg deras speciella kompetensområde. Civilmilitärer var bl.a. personal tillhörande fältläkar- och fältveterinärkårerna samt armétekniker.

Civilmilitär personal var inte tilldelade militära grader, men de tjänster de innehade tillhörde viss tjänsteklass, varigenom de blev vederlikar med en viss militär grad. Till exempel hade en regementsläkare majors tjänsteklass, en fältläkare överstelöjtnants, etc. De bar normala gradbeteckningar men med färgade kantsnören. Sedan 1983 tillhör de flesta personalkategorier som tidigare tillhörde den civilmilitära personalen den militära personalen. Så är till exempel Fältläkarkårens och Marinläkarkårens personal samt flygläkarna numera medicinalofficerare. De utmärks dock fortfarande särskilt på uniformen genom yrkesband, som visar att särskilda kriterier (civil kompetens) för befälsställning föreligger.

Nedan ppresenterasen lista över Arméns civila och ecklesiastika tjänstemän 1837.

Rang lika med Ecklesiastikstaten Justitiestaten Läkarestaten Fältförvaltningsstaten Hantverksstaten
Överstelöjtnant Fältprost - Överfältläkare - -
Major - - Fältläkare - -
Kapten Regementspastor Överauditör Regementsläkare - -
Löjtnant - Auditör - - -
Underlöjtnant Bataljonspredikant, Skvadronspredikant - Bataljonsläkare Regementsskrivare -
Näst efter underlöjtnant eller före fanjunkare Extra ordinarie bataljonspredikant, Skollärare Vice auditör - Regementskommissarie, Tygvaktmästare, Förrådsvaktmästare -
Sergeant - - - Mönsterskrivare, Tygskrivare, Förrådsskrivare Mästare
Korpral - - - - Gesäll
Menig - - - - Lärling

För civilmilitär personal 1885 se Civilmilitär personal 1885 och för flottans civilmilitära personal 1940 se Flottans civilmilitära personal 1940.

Civil personal

redigera

Civilmilitärer får inte förväxlas med i försvarsmakten verksam uniformerad civil personal. Dessa tillhörde krigsorganisationen och var uniformerad personal (krigsmän) utan egentlig befälsrätt.

Beredskapstiden

redigera
 
Tjänsteställningsbeteckning m/39 för försvarstjänsteman konstituerad kaptens vederlike, med stabsbeteckning m/43 för högre stab (Armémuseum AM.011128).
 
Tjänstetecken m/1943 för stabspolispersonal (Armémuseum AM.004610).

Under beredskapen hade denna kategori ställning som försvarstjänstemän och bar brandgula tjänsteställningsbeteckningar, vilka såg ut som de vanliga gradbeteckningarna, utom att stjärnorna hade ersatts av romber. Det var kravet på tillgång till specifik kompetens inom vissa områden som tvingade till införandet av personalkategorin "civil personal" i krigsorganisationen. I många fall behövde den sakkunnige icke ha någon militär utbildning. För ändamålet utnyttjades personer som icke var värnpliktiga eller hade varit frikallade. Därigenom sparades utbildade värnpliktiga och befäl för egentliga militära uppgifter.[8]

Den civila personalen utgjordes av jurister, tolkar, stabspoliser, ingenjörer, läkare, tandläkare, veterinärer, apotekare, posttjänstemän, telegraftjänstemän, meteorologer, vägmästare med flera. Under sin tjänstgöring tilldelades den civila personalen en tjänsteställning som motsvarade tjänstgöringens art. Vederbörande konstituerades till innehavare av viss befattning, till exempel "konstituerad löjtnants vederlike". Detta innebar att han erhöll krigslön enligt mot tjänsteställningen svarande krigslöneklassen samt bar motsvarande "tjänsteställningsbeteckning" på uniformen.[8]

Efter beredskapstiden

redigera

Civil personal kunde inneha tjänstegrupper vilka benämndes efter motsvarande militära tjänstegrad. Civil personal sades därför vara "likställd" med den som innehade motsvarande militära tjänstegrad eller civilmilitära tjänsteklass, till exempel "likställd med löjtnant". Tjänstegruppsystemet var i huvudsak tillämpligt på krigsorganisationen och i praktiken utfärdades inga bestämmelser om inplacering i tjänstegrupper. Civil personal förordnades istället som civilmilitär personal.[9]

1972–1983

redigera

1972–1983 bar civil personal tjänstegruppstecken vilka visade befattningens tillhörighet till någon av tjänstegrupperna (tjgrp) 1–4. De var likställda inte med en bestämd tjänstegrad, utan med en viss befälsnivå. Tjgrp 4 var likställda med meniga och gruppbefäl, tjgrp 3 med plutonsbefäl, tjgrp 2 med kompanibefäl och tjgrp 1 med regementsbefäl.[10] Tjgrp 4 bar en vit sköld med tre kronor; tjgrp 3 dito samt därunder en balk i vitt; tjgrp 2 dito samt därunder två balkar i vitt; tjgrp 1 med en krona över skölden, allt i vitt.[11]

1983–1990

redigera

Från 1983 benämndes all personal som ingick i den militära krigsorganisationen för militär personal. Detta gällde även för civilanställda tjänstemän som togs i anspråk för tjänstgöring i försvarsmaktens krigsorganisation. Dessa benämndes då tjänstepliktig personal.[12]

1990–2009

redigera
 
Tjänsteställnings-
tecken för civil personal vid kustartilleriet med majors tjänste-
ställning (Marinmuseum MM 23495).

Från 1990-talet till 2003 bar den civila personalen "tjänsteställningstecken" i form av vita gradbeteckningar. 2003–2009 motsvarades denna kategori av totalförsvarspliktig och tjänstepliktig personal samt av krigsplacerad civilanställd personal. De utmärktes på uniformen av yrkestecken och yrkesband och bar i fall de hade tilldelats tjänsteställning motsvarande fänrik och högre (befäl med officers tjänsteställning) "tjänsteställningstecken" i form av gradbeteckningar i vitt.

Från 2009

redigera

Efter 2009 inplaceras specialister, civil personal förordnad som militär personal vid tjänst på befattning i insats- eller krigsförband i tjänstegrupp. Sådan personal kombinerar tjänstegruppstecken med försvarsmakts-, truppslags-,försvarsgrens- eller facktecken invävt i brons samt anlägger yrkesband enligt befattningsområde. Det är samma system som för civilanställd personal (se nedan).[13]

Civilanställd personal

redigera
Huvudartikel: Civilanställd

Civilmilitärer och civila får heller inte förväxlas med vid försvarsmakten civilanställd personal. Det är tjänstemän och anställda som står i ett normalt arbetsrättsligt avtalsförhållande till försvarsmakten och tjänstgör inom fredsorganisationen. Som krigsplacerade kunde de dock vara civilmilitärer eller civila i krigsorganisationen. Till 2009 kunde de vara krigsplacerade som militär personal i högst fanjunkares grad eller som befäl med officers tjänsteställning. I samband med 2009 års befälsordning infördes ett nivåsystem motsvarande försvarsmaktens militära gradsystem för den svenska försvarsmaktens civilanställda personal. Vid bärande av civil tjänstedräkt skall civilanställd personal bära tjänstegruppstecken för att utmärka nivå. Tjänstegruppstecken kombineras alltid med yrkesband. Tjänstegruppstecken i form av "vita gradbeteckningar" skulle införts av Försvarsmakten, men i stället har sedvanliga gradbeteckningar använts, försedda med vitt yrkesband i nederkant.[14]

Finland

redigera

I Finland motsvaras yrkesofficerare och reservofficerare med yrkesband samt civil personal i uniform av specialofficerare respektive militärtjänstemän.

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ http://www.mindef.gov.sg/imindef/news_and_events/nr/2009/nov/23nov09_speech.html 2009-11-30
  2. ^ http://www.mindef.gov.sg/imindef/publications/cyberpioneer/news/2009/October/07oct09_news2.html 2009-12-01
  3. ^ Singapore Government Gazette (First Published on 30th March 2010) No. S187/2010
  4. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Singapore_Armed_Forces_ranks#Military_Domain_Experts_Scheme_ranks
  5. ^ 2690. Uredba o vojaških uslužbencih, Stran 6344. http://www.uradni-list.si/1/objava.jsp?urlid=200354&stevilka=2690 2010-04-28
  6. ^ http://www.slovenskavojska.si/o-slovenski-vojski/cini/#c537 Arkiverad 6 maj 2010 hämtat från the Wayback Machine. 2010-04-28
  7. ^ Ibidem
  8. ^ [a b] Betänkande och förslag angående personalvården (SOU 1941:30), Stockholm 1941, sid. 90.
  9. ^ Tjänsteställning inom krigsmakten (SOU 1967: 15), Stockholm 1967, sid. 37.
  10. ^ Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967), m. m.; given Stockholms slott den 17 mars 1972 2016-07-18.
  11. ^ Kragspeglar m/58 2016-07-18.
  12. ^ Civil personal i försvaret : uppgifter och kompetens i freds- och krigsorganisationen, SOU 1989:85, sid. 28-29.
  13. ^ Tjänstetecken Arkiverad 5 april 2018 hämtat från the Wayback Machine. 2009-11-25
  14. ^ Försvarsmaktens uniformsbestämmelser 2009, 7.1.6 Tjänstegruppstecken http://www.mil.se/upload/dokumentfiler/uniformer/7_Tjanstetecken.pdf[död länk]

Källor

redigera
  • Kungl. Brev 17/3 1837 (SFS 1837: 12).

Externa länkar

redigera