Citroën GS
Citroën GS, bilmodell från Citroën. Den fyllde ut det ovanliga gapet mellan småbilen 2CV och den stora DS-modellen. Planen var att skapa en plattform som kunde användas för att bygga flera olika modeller i olika prisklasser, från en torsionsfjädrad basmodell med 2-cylindrig motor till en toppmodell med wankelmotor och gashydraulisk fjädring. Det som blev verklighet var ett mellanting mellan dessa alternativ, även om wankelmotorn kom att tillverkas i en liten serie.
| Citroën GS | |
 Citroën GS Pallas 1977 | |
| Grundinformation | |
|---|---|
| Märke | Citroën |
| Konstruktion | |
| Klass | Mellanklass |
| Karosseri | 4-d Sedan 5-d halvkombi (Citroën GSA) |
| Liknande | Ford Taunus, Peugeot 304, VW K70 |
| Drivlina | |
| Motor | 4 cylindrig luftkyld boxermotor 2-rotors wankelmotor (Bi-rotor) |
| Effekt | 55–66 hk (Bi-rotor: 107 hk) |
| Drivning | Framhjulsdrift |
| Växellåda | 4-växlad 3-växlad halvautomat (C-Matic) 5-växlad (Citroën GSA) |
| Kronologi | |
| Efterträdare | Citroën BX |
Citroën GS tillverkades mellan 1970 och 1979. Bilen var tekniskt mycket avancerad med nollpunktsupphängda framhjul, centralt monterade skivbromsar fram och ett något förenklat hydrauliksystem från DS. Bilen tillverkades även i en kombi- och sedanvarianter kallade Break respektive Berline. 1015 och 1220 kubikcentimeter var de vanligaste motorstorlekarna men det fanns andra versioner i Frankrike på grund av skatteregler. Motorn är luftkyld. Den tillverkades även under 1974 och 1975 med wankelmotor i 847 exemplar. Som ett led i utvecklandet av Birotorn tillverkades en liten wankelmotorförsedd bil, M 35, som endast såldes till anställda inom Citroën och fungerade som testbänk för den kommande wankelmotorförsedda GS-modellen.
GS hade en för sin tid väldigt futuristisk instrumentpanel med bland annat hastighetsmätare av typen badrumsvåg. Denna ersattes 1977 av vanliga visarinstrument.
Bilen var ovanlig ombonad och bekväm i förhållande till storlek och pris. Det som drog ner körupplevelsen var att motorn var i svagaste laget.
GSA var en moderniserad variant med halvkombikaross, plastkofångare och förändrad inredning och kom 1980. 1981 fick den en 1300 kubikcentimeters motor på 65 hk och en ännu mer futuristisk instrumentering som saknade konventionella spakar för körriktningsvisare, vindrutetorkare m.m. Istället fanns två s.k. satelliter placerade vid ratten med alla funktioner samlade. Tanken var att man inte skulle behöva släppa ratten vid körning. Pallasversionen fick femväxlad låda. Hastighetsmätare och varvräknare var av samma typ som på tidiga GS. GSA tillverkades mellan 1981 och 1987, de sista åren i Spanien. Årsmodell 1985 var den sista som såldes i Sverige, då enbart modellvarianten Spécial, en enklare modell än normalversionen Pallas. Fjädringen bestod av sfäriska gasklockor.
Teknik redigera
Den avancerade gashydrauliska fjädringen från Citroën DS användes även i GS, om än i något förenklat utförande. Även bromsarna manövrerades med samma system, däremot fanns ingen servostyrning. Skivbromsarna fram monterades vid växellådan för att få ner den ofjädrad vikten. Eftersom hydraulsystemet gav kraft åt bromsarna var bromspedalen nästan helt stum när man trampade på den (ingen rörelse i pedalen).
Eftersom både fjädringen och bromsarna var beroende av trycket i hydraulsystemet fanns en inbyggd risk vid ett plötsligt läckage. För att minimera den risken var konstruktionen sådan att fjädringen bak sjönk ihop först vid sjunkande tryck, därefter fjädringen fram och till sist försvann trycket i bromssystemet. På det sättet kunde föraren märka att något var fel även om man inte uppmärksammade varningslampan.
Som alternativ till den fyrväxlade manuella lådan kunde man de första åren få en halvautomatisk som kallades C-Matic. Den hade en hydraulisk momentomvandlare kombinerad med en manuell treväxlad låda.
Motorer redigera
Från början planerade Citroën att även erbjuda en tvärställd vätskekyld motor på 1,6 liter som alternativ. Den motorn var baserad på en befintlig motor som användes i den större DS-modellen. Det motoralternativet kom aldrig ut på marknaden, och därmed fick GS aldrig någon starkare motor än den luftkylda boxermotorn[1], som hade konstruerats för en slagvolym på upp till 1,3 liter.
Boxermotorn var baserad på den 2-cylindriga motorn från 2CV. Eftersom den var kompakt till formatet och inte vägde så mycket, var det möjligt att placera motorn framför växellådan i bilens längdriktning på samma sätt som i 2CV.
Den mindre 1-litersmotorn användes även i Citroën Ami Super.
Kvalitet redigera
Citroën GS var oerhört rostkänsliga som många bilar under tidigt 1970-tal då man strävade efter bättre miljö och använde nya lacker som inte var lika effektiva som tidigare. GSA-modellen är något bättre på den punkten, men såldes i få exemplar i Sverige och därför är GS/GSA ovanliga idag.
GSA ersattes av BX, som var en helt ny konstruktion. Vid det laget var Citroën en del av Peugeot-koncernen och använde många gemensamma delar med deras andra modeller.
Referenser redigera
- ^ ”Citroën boxer engine”. http://www.citroenet.org.uk/passenger-cars/michelin/gs/flat-4/engine.html. Läst 18 januari 2015.