Hackbräde är ett stränginstrument av cittratyp, i samband med ungersk och annan central- och östeuropeisk musik känt som cimbalom (även zimbalom och cymbal).

Instrumentet består i princip av en grund öppen trälåda med strängar spända över öppningen, en för varje ton – alltså en cittra. Men medan man på cittran knäpper strängarna, slår man dem på hackbrädet med små hammare, en i varje hand. Därför måste bland annat lådan vara grövre och strängarna hårdare spända. Pianot är alltså i princip ett hackbräde med klaviatur, och anses också ha utvecklats ur hackbrädet - även om idén med klaviaturen kan vara tagen från cembaloinstrumenten.

Hackbrädet har utvecklats ur psalteriet, som var ett vanligt högreståndsinstrument i Europa under medeltiden. Hackbrädet förbättrades på 1600-talet av Pantaleon Hebenstreit och gav på 1700-talet idén till hammarklaveret. Hackbrädet var ännu i början av 1800-talet folkmusikinstrument i södra Svealand och södra Norrland[1] och används fortfarande i folkmusik i England (som hammered dulcimer), Central- och Östeuropa (som cimbalom, zymbalon, santouri med mera), västra Asien och Indien (som santur och liknande namn).

Hackbrädet är populärt bland gatumusikanter, mycket beroende på dess genomträngande ljud.

Se även redigera

Noter redigera

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932

Externa länkar redigera