Öppna huvudmenyn

Christian Fiedler, född 1 augusti 1940 i Glogau i Tyskland (nu i Polen), död 22 maj 2019[1], var en tysk-svensk skådespelare.[2]

Christian Fiedler
Rune Blomquist och Christian Fiedler i Cayennepeppar på Helsingborgs stadsteater 1967.
Rune Blomquist och Christian Fiedler i CayennepepparHelsingborgs stadsteater 1967.
Född1 augusti 1940
Glogau, Tyskland (nu i Polen)
Död22 maj 2019 (78 år)
IMDb SFDb

Innehåll

BiografiRedigera

Fiedler växte upp hos sina morföräldrar i en by i Polen eftersom hans föräldrar verkade som skådespelare på annan ort. Fiedler filmdebuterade i andra världskrigets slutskede med en roll i barnfilmen Der kleine Muck från 1944 som regisserades av hans far Franz Fiedler. I samband med Berlinblockaden 1948 skickades han till bekanta i Sverige där han kom att gå i skola. Han återvände till Tyskland och studerade teater vid den statliga Westfälische Schauspielschule i Bochum 1961–1963, därefter var han engagerad vid stadsteatern i Saarbrücken 1963–1965. Han återvände till Sverige 1966 där han var engagerad vid Riksteatern 1966–1967 och sedan vid Helsingborgs stadsteater 1967–1973. Under åren i Helsingborg spelade han även sommarteater hos Nils PoppeFredriksdalsteatern. Från 1973 fram till 1998 var han anställd vid Göteborgs stadsteater.[2]

Han är son till skådespelarna Franz Fiedler och Ruth Hoffmann.[2]

FilmografiRedigera

TeaterRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ https://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/CaseInline/585067
  2. ^ [a b c] ”Christian Fiedler”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=205005&iv=OVERVIEW. Läst 30 december 2013. 
  3. ^ Biblioteket 'studioscen' i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 19. 24 augusti 1967. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-08-24/228/19. Läst 10 juni 2018. 
  4. ^ Obaldia på bibliotek”. Dagens Nyheter: s. 18. 4 oktober 1967. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-10-04/269/18. Läst 10 juni 2018. 
  5. ^ Barbro Hähnel (12 oktober 1967). ”Hälsingborg: Lagom osentimentalt”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-10-12/277/22. Läst 10 juni 2018. 
  6. ^ På fredag”. Dagens Nyheter: s. 17. 23 oktober 1969. https://arkivet.dn.se/tidning/1969-10-23/288/23. Läst 13 juni 2018. 
  7. ^ Bengt Jahnsson (19 oktober 1970). ”Folklig Puntila: neurotisk buskis”. Dagens Nyheter: s. 19. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-10-19/284/19. Läst 2 december 2017. 
  8. ^ Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 18. 18 april 1970. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-04-18/104/18. Läst 13 juni 2018. 
  9. ^ Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 14. 14 januari 1971. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-01-14/12/14. Läst 14 juni 2018. 
  10. ^ Leif Zern (19 oktober 1971). ”'Tillståndet' i Helsingborg: Stellan Olssons regi vinner i längden”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-10-19/284/14. Läst 14 juni 2018. 
  11. ^ Ruth Halldén (11 mars 1972). ”'Vildanden' i Helsingborg: Ambitiös men inte fläckfri”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-03-11/69/16. Läst 14 juni 2018. 
  12. ^ Ruth Halldén (8 maj 1972). ”Praktfulla enskildheter i ojämn Koestler”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-05-08/124/16. Läst 15 juni 2018. 
  13. ^ Ruth Halldén (2 september 1972). ”Tungfotad fars i Helsingborg”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-09-02/238/15. Läst 15 juni 2018. 
  14. ^ Ruth Halldén (9 maj 1973). ”Læstadius komedi välgjord och mänsklig”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-05-09/124/16. Läst 15 juni 2018. 

Externa länkarRedigera