Öppna huvudmenyn

Charlotte Karin Eugenie Sally Reimerson, född Ekman 10 januari 1927 i Halmstad, är en svensk konsumentupplysare och författare.[1] Hon har ägnat sig åt konsumentjournalistik i press, radio och TV i närmare 60 år. Efter karriären donerade hon sitt arbetsmaterial till Nordiska museets minnesarkiv.[2] 1970, 1971, 1973, 1977 och 1990 var hon sommarpratare i Sveriges Radios program Sommar.

Charlotte Reimerson
Foto från 1958
Född10 januari 1927 (92 år)
Halmstad
NationalitetSvensk
Känd förSvensk journalist och konsumentupplysare
MakeBengt Reimerson 1947-1974
FöräldrarEdvin Ekman, Karin Johansson
UtmärkelserStora journalistpriset i TV-klassen 1980

Innehåll

BiografiRedigera

BakgrundRedigera

Charlotte Reimersons föräldrar var tandläkaren Edvin Ekman och filosofie doktor Karin Johansson, född Breimer.[1] Mamman gifte om sig med Reimer Johansson, landshövding i Hallands län.[3]

Reimerson tog studentexamen 1947 i Uppsala. Samma år gifte hon sig med lantbrukaren Bengt Reimerson,[1] som också var hennes styvbror.[3] Som ny och ung lantbrukarhustru med begränsad ekonomi startade hennes konsumentkritiska tänkande och hon började skriva insändare. Efterkrigstidens produkter höll dålig kvalitet och hon började granska dessa och även ifrågasätta reklamen för varorna.[4]

De första uppdragenRedigera

Sitt första uppdrag fick hon 1950 när hon medverkade i Sveriges Radios program Husmorshalvtimmen, en radioklassiker som 1960 ersattes av Familjespegeln.[4] I debuten debatterade hon med sin mor konsumentfrågor i rollen som praktisk och kritisk husmor.[3]

Åren 1951–1965 frilansade Reimerson i press, radio och TV.[1] När Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) 1951 startade tidningen Lanthemmet fick hon en egen spalt som hette Ung lanthusmor funderar. Hon var då lanbrukarhustru och tvåbarnsmor på en gård i Västmanland.[5]

1952 förekom Reimerson i radions Husmorsskolan,[6] ett program i radions folkbildningstradition med information till husmödrar i praktiska frågor.[7]

Radio- och TV-uppdrag 1958–1964Redigera

1958 gjorde Reimerson uppmärksammad TV-debut i programmet Vi läser annonser som granskade tvättmedelsreklam. Hon krävde svar av de inbjudna företagscheferna om förtjänsten med de blå kraftkornen, Blue Magic, och supertensider. Det räckte för att cheferna inte ville vara med i den senare direktsändningen.[2]

1958–1959 sändes Mitt i veckan. Vardagseftermiddag med Charlotte Reimerson, ett magasinsprogram med inslag som vände sig till kvinnor. Det producerades av redaktionen för Hem och familj där Ingrid Samuelsson var chef. Programmet varvades med Ria Wägners Hemma, men hade inte samma traditionella husmorsinnehåll genom inriktningen på konsumentfrågor.[8] Den kvinnovinkel konsumentupplysningen fick i Sverige förde också med sig en fokusering på kvinnors situation i vidare mening. När konsumentfrågorna efter hand blev allt mer allmänna försvann också de mer samhällsorienterande reportagen om kvinnors villkor.[7]

Reimerson medverkade 1959–1960 i TV:s kvällsprogram Familjefönstret. 1960–1964 medarbetade hon med egna program på samhällsredaktionen och på Aktuellt och Fokus, samt i radions Familjespegeln. Åren 1961–1964 var hon nyhetsreporter och gjorde längre reportage i radions Mellankvarten, som var en av Sveriges Radios nya regionala sändningar.[6] Programmet sändes mest från Kopparberg, men även från Örebro.[9]

Pressuppdrag från 1965Redigera

1965 tog Reimerson examen på konsumentlinjen vid Journalistinstitutet i Stockholm. Hon hade samtidigt med studierna skrivit konsumentartiklar för Förenade Landsortstidningar.[6]

Våren 1965 började Reimerson arbeta på Expressen. Hon efterträdde Willy Maria Lundberg som efter en schism gått till Aftonbladet.[10] Expressen skulle satsa på konsumentupplysning. Reimerson ville skapa konsumentkontakter och uppmanade läsarna till konsumentkritisk aktivism. Hon såg sig som konsumentens företrädare och värnade kundens rättigheter gentemot företagen. Tidningen skaffade sin så kallade "Ögat-på-öret-jury" som krävde förändringar till konsumenternas fördel. Medan hon var kvar på tidningen startade hon även aktiva konsumentgrupper ute i landet.[11]

Reimerson betraktade konsumentupplysning som en fråga om nyheter. Avslöjanden om fusk med kvaliteten eller prissättningen, eller snusk i livsmedelshanteringen var nyhetsjournalistik. I ett internt PM 1966 uttryckte hon önskemål om att det hon skrev inte skulle publiceras på Expressens familjesidan som var en underhållande avdelning. Våren 1967 sa hon upp sig.[11] Hon gick därefter till ICA-kuriren och var anställd där 1967–1976.[6]

Från 1976 verkade Charlotte Reimerson åter som frilansjournalist.[1] Mellan åren 1976–1988 hade hon egen spalt i Hyresgästföreningens Vår bostad. 1980–1992 skrev hon i tidningen Apoteket och var redaktör för Vi kunder. Åren 1988–1992 var hon Aftonbladets konsumentreporter och från 1999 krönikör i Konsumentverkets Råd & Rön.[6]

TV-uppdrag från 1976Redigera

Åren 1976–1977 förekom Reimerson som konsumentreporter i SVT1:s Sveriges Magasin och ingick även i redaktionen. Hösten 1977 medverkade hon i Go’morron Sverige med Lennart Hyland.[6] 1978 styrdes konsumentupplysningen över till Aktuellt-redaktionen med Konsument-Aktuellt, och därefter till SVT1:s nyhetsmagasin på söndagskvällar, A45.[12]

1989 medverkade Reimerson i Reklamrutan från SVT Växjö och 1989–1990 Packat och klart från SVT Falun.[6]

Senare har hon under flera perioder medverkat i olika program, inte minst i den moderna versionen av Hemma med Ingela Agardh, åren 1993–1994.[12] 1995 medverkade hon i TV4 med diverse konsumentinslag, 1999 i Reportrarna i TV2 om livsmedelshandeln[6] och även i Tête-a-tête en serie i TV2 där hon och fyra andra kvinnor samtalade.[13]

När Reimerson dominerade konsumentupplysningen i SVT1 var hennes metod att kombinera sina egna erfarenheter med envist grävande. Hon blev kallad ett pris- och kvalitetsorakel.[7] Under sin gärning avslöjade hon bland annat kylskåp med brandfarliga termostater, felaktigt monterade el-stickproppar, farliga barnvagnar och blaskiga grönsaker. Ett helt bostadsområde fick byta ut sina köksskåp sedan det visat sig att plasten i gångjärn och hyllbärare åldrades för snabbt och sprack.[2]

Böcker och skrifterRedigera

1991 kom boken De fula knepen. Det handlar om priset i reklamen författad på uppmaning av Utbildningsförlaget Brevskolan. Den användes i studiecirklar för att öka kunskapen om vilseledande reklam och marknadsföring.[14]

Under det senaste skedet av karriären ägnade hon sig åt konsumentupplysning knuten till begravningsbranschen. Enligt Reimerson är vi konsumenter hela livet och det är inte konstigare med konsumentupplysning kring begravningar än kring kylskåp och leksaker. Gensvaret blev också stort och skrifterna har gått ut i halvmiljonupplagor. Först kom boken Den sista tjänsten: om död och begravning och därefter ytterligare sju skrifter på temat.[2]

StyrelseuppdragRedigera

Priser och utmärkelserRedigera

  • 1999 Utbildningsförlaget Brevskolans författarpris.[1]

BibliografiRedigera

  • Charlotte Reimerson (1991) De fula knepen: det handlar om priset i reklamen.Stockholm: Brevskolan. ISBN 9157442142
  • Charlotte Reimerson (1994) Den sista tjänsten: om död och begravning.Stockholm: Brevskolan. ISBN 9157442142
  • Charlotte Reimerson (1998) De fula knepen och nya marknadsföringslagen.Stockholm: Brevskolan. ISBN 91-574-5313-6
  • Charlotte Reimerson (2003) Om begravning: om våra rättigheter, möjligheter och skyldigheter vid ordnande av en begravning: Vem bestämmer? Vad får man göra själv? Vilka är mina önskemål? Hur vill jag själv ha det?, Stockholm: Svenska kyrkans församlingsförbund.[16]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] ”913 (Vem är det : Svensk biografisk handbok / 1993)” (på sv). runeberg.org. http://runeberg.org/vemardet/1993/0913.html. Läst 22 november 2018. 
  2. ^ [a b c d] Lena Rainer (9 januari 2007). ”Donerade livsverket till arkiv”. Sydsvenska Dagbladet. 
  3. ^ [a b c] ””Vi konsumenter har makt” | Journalisten”. www.journalisten.se. https://www.journalisten.se/nyheter/vi-konsumenter-har-makt. Läst 22 november 2018. 
  4. ^ [a b] Malin Einde (9 januari 2007). ”Charlotte Reimerson, 80, fortfarande på hugget”. https://www.folkbladet.se/nyheter/charlotte-reimerson-80-fortfarande-pa-hugget-2673241.aspx. Läst 22 november 2018. 
  5. ^ Karin Thunberg & Elisabeth Edén (22 augusti 1999). ”Charlotte Karin Eugenie Sally Reimerson”. Svenska Dagbladet. 
  6. ^ [a b c d e f g h i] Riksarkivet. ”Riksarkivet - Sök i arkiven” (på sv). sok.riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/nad?Sokord=charlotte+reimerson&EndastDigitaliserat=false&BegransaPaTitelEllerNamn=false&AvanceradSok=False&typAvLista=Standard&page=1&postid=ArkisRef+SE/NM/NMA_207&tab=post&FacettState=undefined:c%7C&type=2&s=Siv. Läst 22 november 2018. 
  7. ^ [a b c d] Ulla B. Abrahamsson. ”I allmänhetens tjänst”. UR. sid. 174-176. Arkiverad från originalet den 1 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180201020241/http://webbshop.ur.se/i-allmnhetens-tjnst. Läst 6 december 2018. 
  8. ^ Kleberg, Madeleine (1999). Skötsam kvinnosyn: hem- och familjereportage i svensk TV åren 1956-1969.. sid. 100–110 
  9. ^ ”Bogland, Anders (1925 - 2017) - KulturNav”. kulturnav.org. http://kulturnav.org/207fe734-be62-4a93-9a7d-133df2aa56e6. Läst 25 november 2018. 
  10. ^ ”Profilen Charlotte Reimerson”. Helsingborgs Dagblad. 10 januari 2002. 
  11. ^ [a b] Birgitta Ney (2011). ”Charlotte Reimerson och konsumentjournalistikens 1960-tal”. Presshistorisk årsbok 2011: sid. 218-221. 
  12. ^ [a b] Ulla B. Abrahamsson. ”I allmänhetens tjänst”. UR. sid. 201-202. Arkiverad från originalet den 1 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180201020241/http://webbshop.ur.se/i-allmnhetens-tjnst. Läst 6 december 2018. 
  13. ^ ”Svensk mediedatabas (SMDB)”. smdb.kb.se. https://smdb.kb.se/catalog/search?q=charlotte+reimersson+typ:tv&x=23&y=24. Läst 7 december 2018. 
  14. ^ Charlotte Reimerson (1992). ”Rapport från en marknadsanpassad moståndsrörelse”. Vi människor (4): sid. 8. 
  15. ^ ”Hederspris till Charlotte”. Råd & Rön (9): sid. 23. 2012. 
  16. ^ ”LIBRIS - Om begravning :” (på sv). libris.kb.se. https://libris.kb.se/bib/9056016?vw=full. Läst 27 november 2018. 

Externa länkarRedigera