Charles Vildrac, ursprungligen Charles Messager, född den 22 november 1882 i Paris, död den 25 juni 1971 i Saint-Tropez, var en fransk dramatiker, poet och barnboksförfattare.

Vildracs första dikter skrev han som tonåringer under 1890-talet. År 1901 utgav han Le Verlibrisme, ett försvar för traditionell lyrik. Vildrac var som ung anhängare av unanimismen. Han tillhörde Abbaye de Créteil, som han grundade tillsammans med Georges Duhamel. År 1937 tillhörde han grundarna av Académie Mallarmé. Vildrac var aktiv i den franska motståndsrörelsen under andra världskriget. Prix de poésie Charles Vildrac är uppkallat efter honom.

BibliografiRedigera

  • Poèmes (1905)
  • Images et mirages (1907)
  • Livre d'amour (1910)
  • Notes sur la technique poétique (1910), tillsammans med Georges Duhamel
  • Découverte (1912)
  • Le Paquebot Tenacity (1919, uppförd i Stockholm, svensk översättning "Ombord" 1927)
  • Chants du désespéré (1920)
  • L'Indigent (1920)
  • Michel Auclair (1921)
  • L'Île rose (1924)
  • Poèmes de l'Abbaye (1925)
  • Madame Béliard (1925)
  • Prolongement (1927)
  • D'un voyage au Japon (1927)
  • La Brouille (1930)
  • La Colonie (1930)
  • Les Lunettes du lion (1932)
  • La famille Moineau (1932)
  • Le Jardinier de Samos (1932)
  • Milot (1933)
  • Bridinette (1935)
  • Poucette (1936)
  • L'œuvre peinte d'Eugène Dabit (1937)
  • Russie neuve (1938)
  • L'Air du temps (1938)
  • Trois mois de prison (1942)
  • L'Honneur des poètes (1943]), under pseudonymen Robert Barade
  • Lazare (1945), i Chroniques de Minuit
  • Les Pères ennemis (1946)
  • D'après l'écho (1949)
  • Amadou le Bouquillon (1951)
  • Les Jouets du Père Noël (1952)
  • Pages de journal (1968)

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Charles Vildrac, 20 augusti 2017.