Strålstjärtshöna

amerikansk fasanfågel
(Omdirigerad från Centrocercus urophasianus)

Strålstjärtshöna[2] (Centrocercus urophasianus) är en amerikansk hönsfågel i familjen fasanfåglar.[3][4] Den förekommer i prärier i västra USA och sydvästra Kanada. Arten minskar i antal, varför IUCN kategoriserar den som nära hotad.

Strålstjärtshöna
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteCentrocercus
ArtStrålstjärtshöna
C. urophasianus
Vetenskapligt namn
§ Centrocercus urophasianus
Auktor(Bonaparte, 1827)
Utbredning

Utseende och läten redigera

Strålstjärtshönan är en stor, gråbrunmarmorerad skogshöna med en kroppslängd på 66–76  cm för hanen och 48–58  cm för honan. Buken är svart och på stjärten syns långa, styva och spetsiga stjärtpennor. Hanen har svart på strupen och övre delen av halsen, åtskilt av en V-formad vit linje. Ovanför ögat syns en otydlig gul kam. De förlängda vita bröstfjädrarna blåses upp under spelet, då den också reser svarta huvudplymer.[5]

Arten är mycket lik gunnisonhönan som fram tills alldeles nyligen behandlades som en del av strålstjärtshönan. Gunnisonhönan är dock hela 30 % mindre, har längre och fylligare huvudplymer och har vitaktiga band på stjärten som strålstjärtshönan saknar. Vidare skiljer sig lätena under spelet: istället för två svischande ljud från vingarna och två märkliga hoande och smällande ljud har gunnisonhönan tre av det förra och nio av det senare.[5]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln förekommer på prärier och gräsmarker i västra USA och södra Alberta och Saskatchewan, Kanada.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Gunnisonhönan ansågs tidigare utgöra en isolerad population av strålstjärtshöna.

Släktskap redigera

Strålstjärtshöna placerades tidigare tillsammans med järpar, orrar, präriehöns, ripor och tjädrar i den egna familjen skogshöns (Tetraonidae). Genetiska studier visar dock att de utgör en del av familjen Phasianidae.[6][7] Där utgör de en klad närmast släkt med kalkoner (Meleagris) och dessa två tillsammans med koklassfasan (Pucrasia macrolopha).[6] Strålstjärtshöna och systerarten gunnisonhöna står närmast präriehönsen i Tympanuchus och järparna i Dendragapus.[6]

Status och hot redigera

Strålstjärthönan minskar relativt kraftigt i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som nära hotad. Världspopulationen uppskattas till cirka 150 000 häckande individer.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Centrocercus urophasianus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi :  10.14344/IOC.ML.13.1.
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  5. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 337. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ [a b c] Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158:107091.
  7. ^ Kimball, R.T., and E.L. Braun (2008), A multigene phylogeny of Galliformes supports a single origin of erectile ability in non-feathered facial traits, J. Avian Biol. 39, 438-445.

Externa länkar redigera