Cem Özdemir, född 21 december 1965 i Bad Urach i dåvarande Västtyskland, är en tysk politiker och var 2008-2018 en av partiet Allians 90/De grönas två ordförande. Han och Leyla Onur blev 1994 de första ledamöterna i tyska förbundsdagen med turkiska föräldrar. Özdemir är sedan den 8 december 2021 Tysklands livsmedels- och jordbruksminister i regeringen Scholz.

Cem Özdemir
Född21 december 1965[1][2][3] (58 år)
Bad Urach[4]
Medborgare iTurkiet och Tyskland
Utbildad vidEvangelische Fachhochschule für Sozialwesen Reutlingen
SysselsättningPolitiker[5], miljöaktivist
Befattning
Ledamot av Förbundsdagen
trettonde Förbundsdagen (1994–1998)[6]
Ledamot av Förbundsdagen
fjortonde Förbundsdagen (1998–2002)[7]
Ledamot av Förbundsdagen
15:e tyska förbundsdagen (2002–2002)[8][9]
Europaparlamentariker
sjätte Europaparlamentet, Tyskland (2004–2009)[10]
Ledamot av Förbundsdagen
18:e tyska förbundsdagen (2013–2017)[11]
Ledamot av Förbundsdagen
19:e tyska förbundsdagen, Stuttgarts första (2017–2021)[12]
Ledamot av Förbundsdagen
20:e tyska förbundsdagen, Stuttgarts första (2021–)[13]
Tysklands livsmedels- och jordbruksminister
Regeringen Scholz (2021–)[14]
Politiskt parti
Allians 90/De gröna
MakaPia Castro
(g. 2003–2023, skilsmässa)[15]
Barn2
Utmärkelser
Theodor Heuss-medaljen (1996)[16]
Orden wider den tierischen Ernst (2013)[17]
Ignatz Bubis Award (2019)
Baden-Württembergs förtjänstorden (2021)
Leo-Baeck-Preis (2022)
Webbplatsoezdemir.de
Redigera Wikidata

Biografi redigera

Özdemir gick i skolan på hemorten och började sedan en utbildning till förskollärare (Erzieher) i Reutlingen som han avslutade 1987. Han studerade sedan socialpedagogik vid en fackhögskola i Reutlingen, där han diplomerades 1994.[18] Samtidig var han sedan 1987 frilansjournalist för en lokal tidning och ett lokalt radioprogram.[19]

1981 blev Özdemir medlem i partiet De gröna. Hans aktivitet medförde att han 1989 upptogs i De grönas ledning i förbundslandet Baden-Württemberg. 1994 kandiderade han på De grönas lista för förbundsdagen och blev vald. Han blev återvald 1998 och även 2002. Özdemir var däremot inte aktiv som förbundsdagsledamot efter 2002 på grund av outredda frågor om han tog emot fördelaktiga finansiella tjänster som politiker. Han förklarade att han skulle donera pengar till ett centrum för tortyroffer om det skulle visa sig att han fick mer pengar än en vanlig medborgare.[20]

2004 blev Özdemir ledamot i Europaparlamentet. Han tillhörde där bland annat utskottet för utrikesfrågor. Under tiden förespråkade han förslaget att Turkiet skulle upptas i EU.[21] Som ledamot av Europaparlamentet övertog Özdemir 2007 representativa uppgifter i samband med Christopher Street Day i Stuttgart.

I juni 2008 deklarerade Özdemir att han kandiderar till ordförande för partiet Allians 90/De gröna.[22] Samtidig ansökte han om en listplats för förbundsdagsvalet 2009. Denna dubbelfunktion ansågs vid tidpunkten inte som önskvärd av andra partimedlemmar och Özdemir blev inte uppsatt på listan.[23] Trots motgången höll han kvar vid sin kandidatur till partiordförande. Han valdes den 15 november 2008 med 79,2 procent av rösterna tillsammans med Claudia Roth.[24] Han avgick som partiordförande i januari 2018 och efterträddes av Robert Habeck.

2012 gjorde Özdemir ett nytt försök att bli förbundsdagsledamot. Denna gång blev han upptagen i partiets lista och även vald.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 1 februari 2015.
  1. ^ Stammdaten aller Abgeordneten des Deutschen Bundestages, 11002746, läs online, läst: 13 april 2018, licens: unknown value.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Cem Özdemir.[källa från Wikidata]
  3. ^ Munzinger Personen, Cem Özdemir, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  6. ^ Stammdaten aller Abgeordneten des Deutschen Bundestages, läs online, läst: 28 december 2018, licens: unknown value.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, webarchiv.bundestag.de, läst: 28 oktober 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ bundestag.de, 15 januari 1996.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, webarchiv.bundestag.de, läst: 30 oktober 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.europarl.europa.eu.[källa från Wikidata]
  11. ^ läs online, www.bundestag.de, läst: 28 oktober 2021.[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, bundeswahlleiter.de.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, www.bundestag.de, läst: 25 oktober 2021.[källa från Wikidata]
  14. ^ The Federal Government | Cabinet (på engelska), Cem Özdemir, läs online, läst: 22 december 2021.[källa från Wikidata]
  15. ^ läs online, www.spiegel.de, läst: 25 april 2019.[källa från Wikidata]
  16. ^ läs online, www.theodor-heuss-stiftung.de, läst: 16 juni 2018.[källa från Wikidata]
  17. ^ läs online, www.akv.de, läst: 6 april 2019.[källa från Wikidata]
  18. ^ ”Cem Özdemir”. Internationales Biographisches Archiv. Munzinger Archiv GmbH. 25 mars 2013. http://www.munzinger.de/search/go/document.jsp?id=00000021771. Läst 16 februari 2015. 
  19. ^ Alexandra Werdes (18 oktober 2001). ”Risikonatur” (på tyska). Die Zeit: s. 2. http://www.zeit.de/2001/43/Risikonatur/seite-2. Läst 16 februari 2015. 
  20. ^ ”Skandal um die PR-Honorare” (på tyska). Manager Magazin. 22 juli 2001. http://www.manager-magazin.de/unternehmen/karriere/a-206351.html. Läst 16 februari 2015. 
  21. ^ ”Grünen-Chef Cem Özdemir: "CSU unsäglich"” (på tyska). Hamburger Abendblatt. 8 januari 2010. http://www.abendblatt.de/politik/deutschland/article1334085/Gruenen-Chef-Cem-Oezdemir-CSU-unsaeglich.html. Läst 16 februari 2015. 
  22. ^ Ferda Ataman (2 juni 2008). ”Özdemir kündigt Kandidatur als Parteichef an” (på tyska). Der Spiegel: s. 2. http://www.spiegel.de/politik/deutschland/gruenen-spitze-oezdemir-kuendigt-kandidatur-als-parteichef-an-a-557177.html. Läst 16 februari 2015. 
  23. ^ Ferda Ataman (12 oktober 2008). ”Grüne demütigen designierten Vorsitzenden” (på tyska). Der Spiegel: s. 2. http://www.spiegel.de/politik/deutschland/oezdemir-gescheitert-gruene-demuetigen-designierten-vorsitzenden-a-583618.html. Läst 16 februari 2015. 
  24. ^ ”Özdemir und Roth neue Doppelspitze der Grünen” (på tyska). Die Welt. 15 november 2008. http://www.welt.de/politik/article2730225/Oezdemir-und-Roth-neue-Doppelspitze-der-Gruenen.html. Läst 16 februari 2015.