Cassinsparv

nordamerikansk fågelart

Cassinsparv[2] (Peucaea cassinii) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3] Den häckar i centrala och södra USA samt angränsande norra Mexiko.

Cassinsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Cassin's Sparrow, Peucaea cassinii.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläktePeucaea
ArtCassinsparv
P. cassinii
Vetenskapligt namn
§ Peucaea cassinii
Auktor(Woodhouse, 1852)
Utbredning
Peucaea cassinii map.svg
Synonymer
Aimophila cassinii
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och lätenRedigera

Cassinsparven är en medelstor (13–15 cm) sparv med rätt liten näbb och rundad stjärt. I storlek och form påminne den om sångsparven, men är vanligen blekare och gråare i fjäderdräkten med vitaktig ögonring, mestadels ostreckad undersida och unikt fläckad ovansida. Vidare syns vita tertialkanter och ett mörkare strupesidestreck. Den rätt långa stjärten har ljusa hörn. Sången som oftast framförs i flykten, även nattetid, består av fyra vemodiga drillade visslingar, "tsisi seeeeeeeee ssoot ssiit". Lätet är ett mycket ljust och plötsligt "teep".[4][5]

Utbredning och systematikRedigera

Cassinsparv häckar i torra områden i centrala och södra USA samt angränsande norra Mexiko. Vintertid förekommer den så långt söderut som till centrala Mexiko.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

SläktestillhörighetRedigera

Tidigare placerades arten i släktet Aimophila, men genetiska studier visar att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar.[6]

FamiljetillhörighetRedigera

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[7][8][9][10] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[10]

LevnadssättRedigera

Cassinsparven hittas i torra gräsmarker med spridda buskar. Den ses enstaka och lever rätt tillbakadraget. Under häckningstid lever den mestadels av insekter, men resten av året även frön.[5][4]

 
Cassinsparv fotograferad i Texas.

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 14 miljoner vuxna individer.[11]

NamnRedigera

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar den amerikanske ornitologen John Cassin (1813-1869).[12]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2021 Peucaea cassinii . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 373. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ [a b] Rising, J. (2020). Cassin's Sparrow (Peucaea cassinii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61951 19 mars 2020).
  6. ^ DaCosta, J.M., G.M. Spellman, P. Escalante, and J. Klicka (2009), A molecular systematic revision of two historically problematic songbird clades: Aimophila and Pipilo, J. Avian Biol. 40, 206-216.
  7. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  8. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  9. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  10. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  11. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.
  12. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera