Öppna huvudmenyn

Carl Olof Cronstedt

armé- och sjöofficer

Carl Olof Cronstedt den äldre, född 3 oktober 1756Botby gård (nu del av Helsingfors), död 7 april 1820 på Hertonäs vid Helsingfors, var en svensk viceamiral och kommendantSveaborg.

Carl Olof Cronstedt
Cronstedt i uniform m/1801 för en konteramiral med Svärdsordens band över axeln och dess kraschan på bröstet, samt bärandes i kedja om halsen Svensksundsmedaljen. Runt halsen bär han Johanniterordens halskors, och på bröstet dess bröstkors.
Yrke Militär
Militärtjänst
I tjänst för Sverige
Tjänstetid 1765 - 1808
Slag/krig Nordamerikanska frihetskriget

Gustav III:s ryska krig
*Slaget vid Svensksund Finska kriget
*Belägringen av Sveaborg

Utmärkelser Samtliga förlustigade 1809
Kommendör med stora korset av Kungl. Svärdsorden (KmstkSO)
Riddare med stora korset av Kungl. Svärdsorden (RmstkSO)
Svensksundsmedaljen
Personfakta
Född 3 oktober 1756
Helsingfors
Död 7 april 1820 (63 år)
Helsingfors
Frälse/adelsätt Cronstedt
Far Johan Gabriel Cronstedt
Mor Hedvig Juliana Jägerhorn af Spurila
Ätten Cronstedts gravkapell på S:t Lars kyrkogård i Vanda
För personen med samma namn som levde 1800-1883, se Carl Olof Cronstedt den yngre.

Cronstedt är främst känd för Sveriges genom tiderna största marina seger i slaget vid Svensksund 1790 samt hans omtvistade kapitulation på Sveaborg den 3 maj 1808 eller som det står poemet Sveaborg i Fänrik Ståhls sägner:

O lif! den man hvars skuld det var
Att denna tårflod rann
Engång den skönsta lager skar
Som någon hjelte vann.
Den Svenska flottans största glans
Dess seger vid Svensksund var hans.

Dock om sitt ljus sin glans en verld
Utaf hans klinga fått
Om solar bleknat för hans svärd
Skall han föraktas blott.
Det blir hans lön för hans bedrift
På klippan der, med Ehrnsvärds grift.

[— — —]

Tag allt hvad mörker finns i graf,
Och allt hvad kval i lif,
Och bilda dig ett namn deraf
Och det åt honom gif
Det skall dock väcka mindre sorg
Än det han bar på Sveaborg.

– Johan Ludvig Runeberg, utdrag ur Sveaborg[1]

BiografiRedigera

Cronstedt var son till majoren Johan Gabriel Cronstedt och Hedvig Juliana Jägerhorn af Spurila. Han växte upp på Botby gård i Finland. Han inskrevs som volontär i prins Fredrik Adolfs regemente 1765, 1766 som volontär vid fortifikationen, blev 1768 rustmästare där och 1769 kadett vid artilleriet. Sin egentliga militära karriär inledde han dock som kadett vid artilleriet 1769 och 1770 blev han sergeant i Arméns flotta. Cronstedt undergick underofficersexamen 1772 och blev därefter underlöjtnant vid artilleriet och 1773 fänrik vid skärgårdsflottan. Han blev 1774 löjtnant Arméns flotta där han 1777 blev kapten, 1783 major och 1788 till överstelöjtnant.[2]

Cronstedt deltog i det nordamerikanska frihetskriget, men tillbringade största delen i fångenskap. Han förde befäl i Gustav III:s ryska krig och var där ansvarig för den svenska segern i andra slaget vid Svensksund år 1790 under Gustav III:s ryska krig. Efter denna seger blev Cronstedt utnämnd till generaladjutant hos kungen och överste i armén samt statssekreterare för sjöärendena. Dessa befordringar följdes av hans utnämning till chef för Sveaborgs eskader den 9 december 1790, konteramiral 1793, viceamiral vid skärgårdsflottan 1801. Cronstedt föll i onåd hos Gustav IV Adolf och som en följd därav utnämndes han samma år till kommendant på fästningen Sveaborg 1801 utanför Helsingfors.

Under det finska kriget (1808–1809) ansåg även Cronstedt att kriget mot stormakten Ryssland var meningslöst – defaitismen var utbedd bland svenska officerare – och var besviken över kungens ovilja att komma till undsättning när Sveaborg belägrades 1808. I vilken mån den isolerade fästningen hade kunnat försvara sig mot ryssarna råder det delade meningar om. Klart är att Sveaborgs strategiska betydelse i och med Napoleonkrigen hade minskat avsevärt.

För förlusten av Finland och i jakten på syndabockar ställdes flera officerare inför rätta, bland dem Cronstedt. I dåtida svenska kretsar tolkades kapitulationen av Sveaborg som landsförräderi. Efter ingripande från den ryske tsaren utlystes en allmän amnesti och därmed avbröts även denna rättsprocess. Cronstedt förklarades dock förlustigad – förlorade rätten till – sin svenska officersgrad, sitt svenska adelskap och sina svenska ordnar. Cronstedt övergick aldrig i rysk tjänst och fortsatte att bära sina svenska ordnar ända till sin död 1820 på Hertonäs gård i Helsingfors.[3]

ÖvrigtRedigera

Cronstedt invaldes 1801 som ledamot nummer 300 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han uteslöts år 1809.

Utmärkelser[4]Redigera

Följande utmärkelser fick Cronstedt under sin livstid, och samtliga av dessa drogs in 1809.

  • Riddare av Svärdsorden - 23 april, 1781
  • Riddare med stora korset av Svärdsorden - 9 juli, 1790 (Slaget vid Svensksund)
  • Stora Svensksundsmedaljen i guld - 13 februari, 1791
  • Kommendör av Svärdsorden - 21 november, 1796
  • Kommendör med stora korset av Svärdsorden - 16 november, 1799
  • Rättsriddare av Johanniterorden - 13 december, 1800

BarnRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Johan Ludvig Runeberg, Samlade skrifter V. Helsingfors 1974.
  2. ^ [1]
  3. ^ http://www.cronstedt.com/family/biographies.htm
  4. ^ adelsvapen.com, Tab 3