Carl Adolf Erik Lagercrantz, född 25 maj 1898 i Stockholm, död 1961, var en svensk militär, godsägare, företagsledare, författare och jägare.[1] Han var brorson till Erik Lagercrantz och kusin till Wera von Essen.

Lagercrantz blev fänrik vid I 1 1921, löjtnant 1926, kapten 1940 vid arméinspektionen och major i armén 1945. Från 1946 var han kapten i Svea livgardes reserv.[1]

Vid sidan av sin militära karriär var han chef för Reijmyre glasbruk 1933–1938. Han hade uppdrag inom Svenska jägarförbundet 1927–1939. Han gjorde 1929 en jakt- och studieresa till Östafrika. Han organiserade 1946 den svenska barnbespisningen i Ruhrområdet.[1]

Lagercrantz ägde och bebodde Bjursunds säteri i Loftahammar i Västerviks kommun.[1]

Lagercrantz skrev böcker och tidskriftsartiklar och höll föredrag. Han var en god talare (även på vers) och omtyckt sällskapsmänniska. Med sin familj umgicks han i prins Gustaf Adolfs familj och författade minnesrunan, när denne 1947 omkom i en flygolycka.[källa behövs]

Skriftställaren Kar de Mumma skrev i sina kåserier ofta och gärna om vännen Carl Lagercrantz, som allmänt kallades "Calle Lager". Detta inarbetade smeknamn har sedan även burits av sonen Carl-Erik (1935-1964) och sonsonen Carl-Erik (född 1964).[källa behövs] Carl Lagercrantz gifte sig 1932 med friherrinnan Elisabeth Klingspor (1910-1958).[1]

BibliografiRedigera

  • Bland skandinaver och storvilt i Ost-Afrika. Stockholm: Geber. 1930. Libris 1338175 
  • Från Kolmården till Karpaterna: en 1000-milafärd med bil och bössa. Stockholm: Geber. 1935. Libris 10201814 
  • Ur gruset.. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1946. Libris 1409621 

ReferenserRedigera