Carl Gustaf Sundberg

svensk skådespelare
Ej att förväxla med Carl Sundberg (politiker).

Carl Gustaf Sundberg, född den 22 november 1817 i Stockholm, död där den 9 januari 1898, var en svensk skådespelare.

Carl Gustaf Sundberg
Carl Gustaf Sundberg, 1865
Carl Gustaf Sundberg, 1865
FöddCarl Gustaf Sundberg
22 november 1817
Stockholm, Sverige
Död9 januari 1898 (80 år)
Stockholm, Sverige Sverige
MakaJohanna Sundberg
BarnJohanna Carolina Sundberg
(1852–1903)
Jakob Gustaf Harald Sundberg
(1854–1940)
Carl Sundberg, 1845.

Biografi redigera

Sundberg blev 1827 elev vid Kungliga Dramatiska Teatern, där han debuterade 1828 och anställdes 1839. Han fick länge spela älskarroller. Han blev premiäraktör 1846 och tog avsked 1887.

Bland Sundbergs roller fanns Max Piccolomini i Wallensteins död, titelrollerna i Sullivan och Pariserpojken, Blount i Penningen, Robin i Hin ondes memoarer, Cesar Poligny i Den gifte mannen i staden och på landet samt Armand i Volontären, Champrosé i Richard Sheridan, kammarherre Brattsberg i De ungas förbund, markis d’Aube-rive i Giboyers son och Moderna vinglare, grefve d’Ars i Det besegrade lejonet, René i Kung Renés dotter och konung Albrekt i Stolts Elisif.

Sundberg var 1857–1859 lärare i deklamation för teaterns elever, 1863–1868 förste regissör vid Kungliga Dramatiska Teatern och 1868–1871 intendent vid Stora teatern, biträdande förste regissör vid Dramatiska teatern 1876–1877 och översatte även några pjäser från franskan.

Han gifte sig den 6 maj 1851 med dansaren Johanna Sundberg med vilken han fick barnen Johanna Carolina Sundberg och Jakob Gustaf Harald Sundberg.[1]

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Teater
1842 Gudsonen Vår unga gudmor
Eugène Scribe, Lockroy och Jules Chabot de Bouin
Kungliga Dramatiska Teatern[2]
Oscar Kotteriet
Eugène Scribe
Kirsteinska huset[3]
1863 Erik Turesson Bielke Siri Brahe och Johan Gyllenstierna
Gustav III
Kungliga Dramatiska Teatern[4]
1876 Greve de Prevenquière Lejon och rävar
Émile Augier
Kungliga Dramatiska Teatern[5]
Greve Nils Ahlefelt-Kamph Också en förlovning
Johan Grönstedt
Kungliga Dramatiska Teatern[6]
Hertig Nayme Rolands dotter
Henri de Bornier
Kungliga Dramatiska Teatern[7]

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Husförhörslängd, Hovförsamlingen (AB, A) AIIa:4 (1863-1870) Bild 60 / sid 54
  2. ^ ”Mamsell Högqvists recett”. Aftonbladet: s. 2. 6 maj 1842. http://tidningar.kb.se/4112678/1842-05-06/edition/0/part/1/page/2. Läst 3 december 2016. 
  3. ^ ”Tidningsnotis”. Aftonbladet: s. 2. 2 juni 1842. http://tidningar.kb.se/4112678/1842-06-02/edition/0/part/1/page/2. Läst 3 december 2016. 
  4. ^ ”Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 12 september 1963. https://tidningar.kb.se/4112678/1863-09-12/edition/0/part/1/page/1. Läst 30 november 2021. 
  5. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 13 januari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-01-13/3361/3. Läst 9 augusti 2015. 
  6. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 16 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-16/3390/3. Läst 10 augusti 2015. 
  7. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 31 maj 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-05-31/3476/3. Läst 14 augusti 2015. 

Externa länkar redigera