Carl Gustaf Nordforss

svensk arméofficer, författare, teaterledare och operaöversättar

Carl Gustaf Nordforss, född 2 augusti 1763 i Malingsbo socken i Kopparbergs län, död 27 juli 1832 i Stockholm, var en svensk arméofficer, författare, teaterledare och operaöversättare. Tre gånger (1789, 1810, 1822) erhöll han Stora priset av Svenska Akademien.

Carl Gustaf Nordforss
Carl Nordfors.jpg
Porträtt av Nordforss iklädd uniform m/1801 för Generalstaben. Avporträtterad 1804 av Jacob Axel Gillberg.
Född2 augusti 1763[1]
Malingsbo församlingSverige[1]
Död27 juli 1832[1] (68 år)
Klara församlingSverige[1]
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningÖversättare, teaterdirektör[1], skribent[1], militär[1]
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Hans föräldrar var brukspredikanten, sedermera komministern i moderförsamlingen Söderbärke, Anders Nordfors och Elisabet Arosén. Hans bror var författaren Erik Ulrik Nordforss. Carl Gustaf fick sin första undervisning i hemmet, men familjen hade inte råd att låta honom studera vid universitetet. 1785 kom han till Stockholm och blev kontorist (accisskrivare) vid tullverket. Hans intresse för konst och litteratur gav honom vänner som författarna Thomas Thorild och Bengt Lidner och tonsättaren Joseph Martin Kraus.

Han anmälde sig som frivillig soldat i Gustav III:s ryska krig 1788 och blev, genom hjälp av Gustaf Mauritz Armfelt, auditör (juridisk tjänsteman) vid Nylands regemente, senare överauditör och Armfelts adjutant. Efter kriget var han regementskvartermästare, utnämndes 1794 till kapten vid Göta garde och 1798 till major. Han tog då avsked från armén och anställdes i Generalstaben. Han blev 1802 överadjutant hos kung Gustav IV Adolf och 1812 överstelöjtnant i armén. Han gavs 1815 hederstiteln överste.

Han var två gånger gift, 1795 med Hedvig Koersner och 1804 med Katarina Vilhelmina Weström.

Det var under tiden i armén i Finland som han började skriva poesi. Åren 1790–1799 var han andre direktör för dramatiska teatern och 1799–1818 samma tjänst vid operan ("lyriska scenen"). Hans uppgift var att övervaka repetitionerna, men han bidrog också vid valet av repertoar och översatte pjäser och skrev egna. Mer än 60 pjäser har han skrivit eller bearbetat, mer än någon svensk före honom. Han använde flera pseudonymer.

Han skrev också artiklar för Stockholms-Posten, Journal för Litteratur och Teater, Allmänna Journalen, Anmärkaren och andra tidskrifter.

BibliografiRedigera

DikterRedigera

  • Ode till svenska armén (1788)
  • Sång öfver Balzar Horn Grefve til Rantzin (1789, belönad med Stora priset av Svenska Akademien)
  • Sång öfver Sveriges kronprins Carl August (1810, belönad med Stora priset)

ProsaRedigera

  • Om judarnas företräde, välde och lycka (satir, 1815, angiven som översättning). Ny uppl. Svea rike, 1935
  • Viljan (1822, moralisk avhandling, belönad med Stora priset)

PjäserRedigera

  • Den oroliga natten (1795)
  • Fiskaren, skådespel i två acter, blandadt med sång (Stockholm, 1798)
  • Tand-doctorn (Stockholm, 1800) Fulltext
  • Torparen (1803)
  • Föreningen (1815, tillfällighetspjäs, tillsammans med Gustaf Löwenhielm) Länk till fulltext
Översättningar och bearbetningar

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] Christer Sundberg, s. 338, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 8278, läst: 22 december 2016, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Förteckning öfver svenska skådespel uppförda på Stockholms theatrar 1737-1863 och Kongl. theatrarnes personal 1773-1863 med flera anteckningar. Sid.231 i Projekt Runeberg
  3. ^ Förteckning öfver svenska skådespel uppförda på Stockholms theatrar 1737-1863 och Kongl. theatrarnes personal 1773-1863 med flera anteckningar. Sid.377 i Projekt Runeberg

Externa länkarRedigera