Wikipedia

Carl-Gustaf Lindstedt

svensk skådespelare och komiker
(Omdirigerad från Carl Gustaf Lindstedt)
 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-02)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Carl-Gustaf Lindstedt,[a] egentligen Karl Gustav Lindstedt, född 24 februari 1921 i Kungsholms församling, Stockholm,[1] död 16 januari 1992 i Sofia församling, Stockholm,[2] var en svensk skådespelare, komiker, revyförfattare och sångtextförfattare. Han var far till skådespelaren Pierre Lindstedt.

Carl-Gustaf Lindstedt
Carl-Gustaf Lindstedt i Ernst Bruun Olsens musikal "Bal i den borgerlige" på Maximteatern 1968.
Carl-Gustaf Lindstedt i Ernst Bruun Olsens musikal "Bal i den borgerlige" på Maximteatern 1968.
FöddKarl Gustav Lindstedt
24 februari 1921
Kungsholms församling, Stockholm
Död16 januari 1992 (70 år)
Sofia församling, Stockholm
MakaTully Johansson
(g. 1943–1992; hans död)
BarnPierre Lindstedt
Pia Lindstedt
Peggy Lindstedt
Betydande roller
Martin Beck i Mannen på taket
Primus Svensson i Babels hus
Folke Bengtsson i Pappas pojkar
Bästa manliga huvudroll
1970 Harry Munter
Bästa manliga skådespelare
1987 Inte nu, älskling!
IMDb SFDb

Biografi redigera

 
Carl-Gustaf Lindstedts gata på Kungsholmen är en förlängning av Norra Agnegatan, där Carl-Gustaf växte upp i andra kvarteret till höger, efter korsningen med Fleminggatan.

Han var son till en blomsterhandlare och socialdemokratisk politiker på Kungsholmen och blev tidigt intresserad av skådespelande. Han började med amatörteater inom den socialdemokratiska ungdomsrörelsen; hos Unga Örnar och inom SSU med dess talgrupp Unga Röster. Här verkade Herman Greid, flykting från Österrike, som inspiratör för den politiska teaterverksamheten. Under denna tid kom han i kontakt med Gunnar "Knas" Lindkvist och med Nils Ohlson och 1942 bildade man trion Tre Knas (Ohlson blev senare ersatt av Curt "Minimal" Åström).

 
Birgitta Andersson och Carl-Gustaf Lindstedt i Gumman som blev liten som en tesked från 1967.

1946 blev Tre Knas engagerade av Gösta Bernhard och Stig Bergendorff till Casinorevyerna som varade fram till 1952. På 1950-talet startade Lindstedt eget med Nöjeskatten 1957-1963 där han spelade bl.a. med Arne Källerud. Mellan 1973 och 1980 återförenades det gamla Casinogänget på Intiman där de spelade revy med stor framgång. Carl-Gustaf Lindstedt blev en av våra mest produktiva och mångsidiga artister och skådespelare. Han var med och introducerade den amerikanska crazyhumorn på allvar i Sverige.

Som så många andra biointresserade unga inspirerades han av den amerikanska filmhumor som spreds via filmer som Hellzapoppin' (Den galopperande flugan) och andra. Det var en humor som byggde på spontanitet, om än väl förberedd, och ibland det oväntade. Som skådespelare var han helt och hållet självlärd. Länge hade han nästan uteslutande komiska roller på film, ofta med direkt anknytning till verksamheten med Tre Knas eller hans övriga revyspelande vid bl.a. Nöjeskatten. Rollen som fadern i Kjell Gredes Harry Munter (1969) och den som den "mäktige" i samme regissörs Klara Lust (1972) liksom den som julgransodlare i Lars Lennart Forsbergs samhällskritiska julkalender Broster Broster (1971) bröt i mycket mot denna gängse komiska image. Med tiden visade han sig även behärska den s.k. tunga dramatiken med samma framgång vilket han väl visade t.ex. som pappa Loman i Bo Widerbergs tv-uppsättning av En handelsresandes död (1979) eller samme regissörs film om kommissarie Beck Mannen på taket (1976). En annan sådan paradroll blev som den hjärtsjuke Primus Svensson som blir instängd i den ofantliga sjukhusapparaten i tv-serien Babels hus (1981).

Att han blev framgångsrik här var en kombination av det stora yrkeskunnande han skaffat sig och det sociala engagemang han fått med sig från hemmet och ungdomsåren. Han förstod sig på att finna den rätta avvägningen i framförandet, det som brukar betecknas som "timing" som är en förutsättning för att vara rolig och att vara allvarlig i sin roll. För sin roll som fadern Harry Munter erhöll han 1970 en Guldbagge och 1981 tilldelades han Svenska Dagbladets Thaliapris med motiveringen "hans förmåga att ständigt vara uppmärksam. Det är inte fråga om någon energisk nyfikenhet, snarare något indolent, ett stillsamt lyssnande, som är alldeles förhållningslöst. Hans mimik är inte särskilt mångskiftande men den avspeglar uttrycksfullt en avvaktande undran om en stark medvetenhet." 1974 erhöll han Teaterförbundets guldmedalj, 1980 samma förbunds De Wahl-stipendium samt 1987 det av Svenska Akademien utdelade Carl Åkermarks stipendium.

Privatliv redigera

Carl-Gustaf Lindstedt gifte sig 1943 med Tully Johansson (1921–2003). Tillsammans fick de tre barn, Pierre Lindstedt (född 1943), Pia Lindstedt (född 1949) och Peggy Lindstedt (född 1958).[3]

Han avled av en hjärtinfarkt och är gravsatt i minneslunden på Kungsholms kyrkogård i Stockholm.[4]

Filmografi i urval redigera

Filmmanus redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1951 Medverkande Drömtolvan, revy
Stig Bergendorff och Gösta Bernhard		 Gösta Terserus Casinoteatern[5]
1955 Medverkande C:55, revy
Stig Bergendorff och Gösta Bernhard		 Gösta Bernhard Casinoteatern[6]
1956 Svensson, mannen i den blå kostymen Pippi, you know, revy
Stig Bergendorff och Gösta Bernhard		 Gösta Bernhard Casinoteatern[7]
1966 Omaka par
Neil Simon		 Stig Ossian Ericson Intiman[8]
1952 Medverkande Här håller vi hus, revy
Nils Perne		 Sven Paddock Scalateatern[9]
1968 Påhittiga Johansson Varför är det så ont om Q
Hans Alfredson		 Lars-Erik Liedholm Dramaten
1969 Oblomov Snark
Spike Milligan		 Thor Zackrisson Maximteatern[10]
1972 Medverkande Sånt folk!, revy
Carl Zetterström		 Lars Amble Maximteatern[11]
1981 Ludwig Klink Spanska flugan
Franz Arnold och Ernst Bach		 Per Gerhard Vasateatern[12]
1984 Stadsfullmäktige Struve Gamle Adam
Franz Arnold och Ernst Bach		 Per Gerhard Vasateatern[13]
1985 Gilbert Min käre man
Pierrette Bruno		 Per Gerhard Vasateatern
1986 Napoléon Torriston Leva loppan
Georges Feydeau		 Pierre Fränckel Vasateatern
1987 Arnold Crouch Inte nu, älskling!
Ray Cooney och John Chapman		 Pierre Fränckel Vasateatern
1990 Medverkande Skrattverket, revy
Mille Schmidt Intiman[14]
1991 Ben Epstein Broadway nästa
Neil Simon		 Staffan Roos Dramaten

Se även redigera

Kommentarer redigera

  1. ^ I folkbokföringen stavas namnet Karl Gustav Lindstedt[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b] Carl-Gustaf Lindstedt i Rotemansarkivet i Stockholms stadsarkiv
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Lindstedt, Karl Gustav
  3. ^ Lindstedt, Carl-Gustaf i Vem är Vem?: Stor-Stockholm (andra upplagan, 1962)
  4. ^ Gravar.se
  5. ^ Öhn (7 september 1951). ”Teater Musik Film: 'Drömtolvan' på Bryggargatan”. Dagens Nyheter: s. 9. https://arkivet.dn.se/tidning/1951-09-07/241/9. Läst 13 september 2020. 
  6. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 33. 9 september 1955. https://arkivet.dn.se/tidning/1955-09-09/244/33. Läst 4 september 2020. 
  7. ^ ”Pippi, you know”. Arkiverad från originalet den 17 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220317122718/http://98.142.96.242/~sladdens/specialsidor/tjadden/revy_show/abc_casino/pippi_you_know/_pippi_you_know.html. Läst 4 september 2020. 
  8. ^ Barbro Hähnel (16 september 1966). ”Omaka blivande ungkarlar balanserar varandra väl”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-16/251/19. Läst 17 april 2016. 
  9. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 23. 19 september 1952. http://arkivet.dn.se/tidning/1952-09-19/255/29. Läst 5 augusti 2017. 
  10. ^ Bengt Jahnsson (15 februari 1969). ”'Snark' på Maxim: Uttunnat clowneri”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-02-15/44/15. Läst 22 januari 2016. 
  11. ^ Leif Zern (9 september 1972). ”Carl Z på Maxim: Revy med toppar och svackor”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-09-09/245/15. Läst 23 januari 2016. 
  12. ^ Bengt Jahnsson (26 september 1981). ”Spanska flugan: Ett underverk av komik”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1981-09-26/261/20. Läst 17 april 2016. 
  13. ^ Bengt Jahnsson (28 september 1984). ”Slentrian på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 30. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1984-09-28/264/30. Läst 17 september 2016. 
  14. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 64. 9 januari 1990. https://arkivet.dn.se/tidning/1990-01-09/7/62. Läst 18 februari 2018. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Carl-Gustaf_Lindstedt&oldid=54574910”