Öppna huvudmenyn

Carl Fredrik Piper (1785–1859)

svensk greve (1785–1859)

Carl Fredrik Piper, född 29 augusti 1785 i Stockholm, död 6 mars 1859 i Stockholm,[1] var en svensk greve och jägmästare.

Piper var son till hovmannen Adolf Ludvig Piper och Sophie von Fersen. Han blev fänrik vid Västmanlands regemente 1786, studerade vid utrikes akademier, blev extra ordinarie kanslist i inrikes civilexpeditionen 1804, kammarjunkare 1807, kopist vid nämnda expedition 1809 och kanslist där 1810–1816. Han blev förste hovjägmästare 1825 och överhovjägmästare 1858. Piper blev riddare av Nordstjärneorden (RNO) 1851. Han ägde Löfstads slott vid Norrköping, vilket kom från moderns släkt.[1]

Carl Fredrik Piper var från 1817 gift med friherrinnan Emilie Fredrika Aurora De Geer af Finspång (1782–1828) från Finspångs slott. De fick ett barn, sonen Charles Piper (1818–1902), som blev kammarherre.[1]

KällorRedigera

  1. ^ [a b c] Elgenstierna Gustaf, red (2002). Riddarhusets stamtavlor (Version 3.0). Stockholm: Riddarhusdirektionen. Libris 8846085  G46 tab 21 s 25–26.